I fotonernas värld
Sett från laggarna
I helgen var det skidföre i Skåne också. Jag begav mig till Satserup lite utanför Hörby, där man brukar göra fina spår. Det var jag inte ensam om! Parkeringen vid skolan var full och den smala vägen kantades av bilar på en lång sträcka och över ett backkrön, så man inte kunde mötas. Det kom rader av bilar från båda hållen som möttes på krönet så hela kön fick backa samtidigt som den fylldes på. Kaos alltså!
Jag fick bilen parkerad så småningom och gav mig ut i spåret. Det var inte av toppkvalitet eftersom snön kom i ett svep utan något hårdare snötäcke under, men det funkade att åka på i alla fall. Kompaktkameran fick följa med, och det klart att det blev några fotostopp på slingan. Vädret var strålande och det var runt -5 °C.
Vi har väntat länge...
... på vintern i Skåne. Förra säsongen kom den inte alls, inte meteorologiskt heller. Idag var det dock dags att plocka fram snöskyffeln efter två års vila och så gå en runda i skogen och fota det ovanliga fenomenet förstås.
Vit morgon
För första gången den här säsongen vaknade jag till ett snötäckt landskap. Samma dag som vi inför sommartid! Märklig värld vi lever i. Frukost och sedan ut med kameran. Så härligt det var att vandra runt i det vita landskapet och äntligen höra snön knarra under fötterna! Visst, det var bara några centimeter, men i alla fall. Sen får det vara hur mycket sommartid det vill.
När suget blir för stort
Jag var på resa i jobbet i veckan, en kväll i Göteborg och en i Norrköping. Det regnade båda kvällarna. Jag hade kompaktkameran med, och gick en runda med paraply i varje stad. Vädret gjorde att kameran aldrig kom fram. Sista morgonen var suget efter att fotografera så stort, att jag tog en bild genom fönstret från hotellrummet, och det är bilden nedan.
Är jag så fast att jag känner abstinens om jag inte får göra bilder? Det gör att jag kan få viss förståelse för de som fastnar i drogmissbruk, spelberoende eller blir shopoholics. Mitt "beroende" är trots allt mer hälsosamt. En del kanske tycker att jag är shopoholic när det gäller kameraprylar, men det finns de som är värre. Tror jag...
Minimalistiskt och komplext
Jag har nog skrivit om det här förut. Ibland gillar jag själv de enkla och minimalistiska bilderna, fast jag känner samtidigt att de måste vara gripande från början för att vara tillräckligt intressanta. De mer komplexa bilderna kan ju vara svårare att ta till sig, men det finns mer att upptäcka i dem, så det kan finnas anledning att betrakta dem längre.
Mediet spelar förstås roll. Stora utskrifter gynnar de mer komplexa bilderna, medan enkla bilder ofta kan vinna mer hjärtan i det snabba digitala flödet, i synnerhet om man tittar på små skärmar som t.ex. mobiltelefoner.
Här följer några bilder från samma tillfälle, där den första drar åt det minimalistiska hållet och de andra åt det mer komplexa. Jag funderar på sista bilden, som är komplex till sin struktur, men minimalistisk till innehållet, då den bara innehåller ett enda motiv. För mig får den en särställning i det här resonemanget.