Novemberdimma

Grått och dimmigt hör november till. Ännu gråare blir det om man gör bilderna i svartvitt. Jag tyckte det passade denna dimmiga serie från Kristianstads sydöstra utkanter. Väldigt nära Sveriges lägsta punkt för övrigt, som ligger 2.41 m under havsytan. Är sådana här bilder för tråkiga och dystra?

#1

#2

#3

#4

När sikten understiger 1 km

Ja, det är den meteorologiska definitionen på dimma. För att det ska bli riktigt bra för foto, så tycker jag att sikten snarare bör närma sig 100-200 meter eller så, beroende på vilken miljö man fotograferar i förstås. Den här februaridagen tyckte jag att det var bra förhållanden. 50/50 färg och svartvitt blev det.

#1

#2

#3

#4

Dimmigt vid allén

På väg till bilbesiktningen förra veckan. Så vacker dimma vid allén vid Ovesholms slott! Hinner förstås inte stanna, då jag har en tid att passa. Fast besiktningen går fort och dimman är kvar när jag kör tillbaka. Inga anmärkningar för övrigt...

Jag har alltid tyckt om den här allén och har passerat den massor av gånger på vägen till jobbet, men aldrig stannat och fotograferat. Ibland har det varit härligt morgonljus. Jag blev ledsen, då några träd blåste omkull i stormen Gudrun. Jag hade gärna velat ha bilder på den intakt, men den är vacker som den är också. Nu fick jag i alla fall stopp på bilen och en tiominuters fotosession innan det var dags att åka vidare och jobba.

#1

#2

#3

#4

Dimma i bokskogen

I början av november fick jag min sköldkörtel bortopererad med efterföljande sjukskrivning. Jag var ordinerad att ta promenader för att hjälpa läkningen och första dagen efter det att jag kom hem, så tog jag en kort runda på 20-25 minuter i skogen. Det var dimmigt och vackert, men planen var inte att fotografera. Fast man är ju inte klädd utan kamera och kompaktkameran låg som vanligt i fickan. Ja, då gick det som det gick, jag kunde inte låta bli!

Jag har nog bildbehandlat lite annorlunda än jag brukar. Ofta vill jag gå lite åt det mörka hållet och ha rejäl kontrast, men den här gången gjorde jag annorlunda för att behålla den ljusa dimmiga känslan. Jag behöll också en lite kallare vitbalans.

#1

#2

Jag ville testa att göra en bild i svartvitt också. Från början var mossan på stenarna och löven väldigt lika i tonen, men jag drog de röda och orange färgerna mot ljusare och gula och gröna mot mörkare vid den svartvita konverteringen, för att få lite skillnad.

#3

#4

Dimmigt vid Ivösjön och Kjugekull

En morgon i oktober åkte jag till Kjugekull, som ligger intill Ivösjön i nordöstra Skåne. Dimman låg delvis tät på vägen dit, så det var lovande fotografiskt. Väl framme fanns det en hel del dimma över låglänt terräng och över sjöarna. Höstfärgerna fanns kvar också, så det gjorde att det fanns mycket att rikta kameran emot. Jag tycker det blev en riktigt bra fotoförmiddag.

#1
Dagens första bild. Solen har precis gått upp, men döljs av dimmorna över Ivösjön.

#2
Ivösjöns strand.

#3

Mot Bromölla och vad som måste vara Iföverken.

#4

På stranden.

#5

#6

Det här trädet har trillat långt innan stormen Simone!

#7

I bergstrakter är det inte ovanligt att vara ovanför molnen, men det är inte så ofta jag upplevt det i Skåne. Då får man passa på att använda kameran!

#8

#9

Utsikt mot Kiaby.

#10

Kjugekull är berömt för att många som praktiserar bouldering åker hit. Det innebär att man klättar på klippblock utan några hjälpmedel utom en madrass nedanför. Det här är inte bland de största stenarna. Det finns riktigt stora klippblock här.

#11