När suget blir för stort

Jag var på resa i jobbet i veckan, en kväll i Göteborg och en i Norrköping. Det regnade båda kvällarna. Jag hade kompaktkameran med, och gick en runda med paraply i varje stad. Vädret gjorde att kameran aldrig kom fram. Sista morgonen var suget efter att fotografera så stort, att jag tog en bild genom fönstret från hotellrummet, och det är bilden nedan.

Är jag så fast att jag känner abstinens om jag inte får göra bilder? Det gör att jag kan få viss förståelse för de som fastnar i drogmissbruk, spelberoende eller blir shopoholics. Mitt "beroende" är trots allt mer hälsosamt. En del kanske tycker att jag är shopoholic när det gäller kameraprylar, men det finns de som är värre. Tror jag... 

Minimalistiskt och komplext

Jag har nog skrivit om det här förut. Ibland gillar jag själv de enkla och minimalistiska bilderna, fast jag känner samtidigt att de måste vara gripande från början för att vara tillräckligt intressanta. De mer komplexa bilderna kan ju vara svårare att ta till sig, men det finns mer att upptäcka i dem, så det kan finnas anledning att betrakta dem längre.

Mediet spelar förstås roll. Stora utskrifter gynnar de mer komplexa bilderna, medan enkla bilder ofta kan vinna mer hjärtan i det snabba digitala flödet, i synnerhet om man tittar på små skärmar som t.ex. mobiltelefoner. 

Här följer några bilder från samma tillfälle, där den första drar åt det minimalistiska hållet och de andra åt det mer komplexa. Jag funderar på sista bilden, som är komplex till sin struktur, men minimalistisk till innehållet, då den bara innehåller ett enda motiv. För mig får den en särställning i det här resonemanget. 

#1

#2

#3

Trappa med vitt

Jag har fotograferat den här trappan förut. Den lockar mig på något sätt. När det låg lite snö där också, så fick det bli en bild till. 

Mellan spårvagn och slott

Jag gick på fotoutställning på Waldemarsudde i veckan. Det stora dragplåstret var Helene Schmitz med utställningen "Thinking like a mountain". De stora kopiorna, från analogt storformat, är fantastiska och välkomponerade men har också ett budskap om hur människan påverkar naturen. 

Parallellt pågick utställningen "Målaren som fotograf". Det är äldre svartvita fotografier, skapade av konstnärer som Anders Zorn och prins Eugen själv. Rent fotografiskt tyckte jag inte dessa nådde samma höjder, men de var klart intressanta som tidsdokument från tiden för omkring 100 år sedan.

Jag kunde förstås inte låta bli att fotografera lite själv på den korta promenaden från spårvagnshållplatsen till slottet, tillika utställningslokal. 

Januarimörker i Gamla Stan

Jag hamnade i Stockholm i veckan och strosade runt lite i stan. Det blev några skott, men till slut blev fingrarna så kalla att jag fick lägga ner fotograferandet och värma mig med en cappuccino. 

Ibland smyger jag inte lite teknik också, och känner att jag vill göra det den här gången. Jag har tidigare berömt Olympus effektiva bildstabilisering, och den hjälpte mig ordentligt i mörka gränder i Gamla Stan. Alla bilder är frihandsskott med tider mellan 0,5 och 0,8 sekunder, vilket gjorde att jag kunde hålla ISO mellan 320 och 500 trots att jag bländat ner lite för skärpedjupets skull. Därmed upplever jag inte av den mindre m43-sensorn som ett problem. Kameran jag använde är en OM-D E-M5 Mark II.

#1

Österlånggatan

#2

Svartmangatan

#3

Gränd från Köpmangatan