Hammarmölledamm runt

Förra helgen begav jag mig till Hovdala utanför Hässleholm laddad med kameraryggsäck. Det var en huvudsakligen mulen dag, så den lämpade sig främst för intima landskap och detaljer. Den här gången blev det en tur runt kraftverksdammen Hammarmölledamm.

#1

Dagens första bild. Jag fastnade för barken som falltit av och tyckte bilden blev bäst i svartvitt.

#2

Små vågor i Hammarmölledamm ger lite liv åt reflexerna.

#3

Stigen som följer dammens ena sida.

#4

Den lilla solglimt som visade sig syns knappt i bilden trots försök att "rädda" den med rattande i Camera Raw.

#5

Stenar med mossa är ett återkommande motiv hos mig.

#6

Dessa stammar har nog legat ett bra tag.

Vandring på milspåret

Norr om Höör i Skåne ligger Frostavallen som är ett vackert naturområde med skogar och sjöar. När jag var barn, kanske 10-12 år, så åkte jag "milspåret" på skidor med min pappa. På senare år har man restaurerat och byggt ut ledsystemet i området med ett antal fina slingor. Milspåret har då återuppstått i nära nog samma sträckning som förr. Jag ägnade några timmar på Trettondagen åt att vandra denna vackra slinga. Jag var "bara" laddad med kompaktkamera, men det går bra det också. Fokus den här gången var vandringen och naturupplevelsen, men sen dyker ju motiven upp och det blir foto i alla fall!

#1

Bryggorna ligger kvar vid badplatsen vid den frusna Vaxsjön.

#2

Skall vi skylla på Gudrun, Per, Simone, Sven eller någon annan? Någon av de senare gissar jag på.

#3

#4

Området innehåller en del klippterräng.

#5

Det såg lite kul ut med vass mitt i granplanteringen, men där var väl fuktigt.

#6

#7

#8

Trettondagen men skidliften är ur funktion

Frostavallen norr om Höör i Mellanskåne är ett friluftsområde som förr även var en lokal "vintersportort". Numera nöjer man sig inte med de små backarna, utan det skall till lite rejälare ställen. Kanske Hallandsåsen eller Hestra om man inte vill åka så långt, annars är det väl svenska fjällen eller alperna som gäller. Jag vet inte när skidliftarna vid Frostavallen användes sist, men det är ett antal år sedan, som bilderna visar.

#1

Dalstationen. Satt liftkortkontrollanten kanske på stolen?

#2

Liftspåret har hunnit bli ganska igenväxt.

#3

Det var inte nyligen som någon tvättade sig här.

#4

#5

#6

Toppstationen.

#7

Linan drevs med en motor i toppstationen.

#8

Backen intill hade en egen lift. Den drevs från dalstationen.

Klövaravinen 3:3

Sista inlägget från Klöva Hallar för den här gången. Det var en strålande dag, men solen såg jag inte mycket av. Den når inte ner i ravinens botten. Jag såg dock att den lös uppe på ravinens nordsluttning. Så småningom klättrade jag upp och gick uppe på kanten tillbaka längs Skåneleden. Då fick jag lite sol på mig till slut!

#1

Mäktiga klippor reser sig över ravinen. Rasbranten är också typisk.

#2

Lite trolskt.

#3

#4

Väl uppe på kanten lyser den sena eftermiddagssolen strax innan den går ner. Ljuset är ordentligt varmt och jag har inte "fuskat" med vitbalansen.

#5

#6

Solen har nu försvunnit även uppe på kanten. Det blev en härlig lyster i bokgrenarna i det rådande ljuset.

#7

Klövaravinen 2:3

Jag vandrar längre in i ravinen vid Klöva Hallar, längre in än jag varit förut. Det här är ett av naturfotografen Patrik Larssons främsta jaktområden, och jag förstår honom. Dalen känns lite vildare än Skäralid, som förstås också är mycket fin och intressant ut fotosynpunkt. I Klövaravinen är man dock mycket mer ensam. Det finns inga anordnade leder, som i Skäralid. Skåneleden passerar området, men den går uppe på kanten av ravinen. Nere i dalen finns några spontana stigar, men de är inte så vältrampade. Bitvis var det så brant och hala löv att jag trodde att jag skulle hamna i bäcken med kamera och allt, men det gick bra.

#1

Jag "faller" ofta för fallna träd av någon anledning. Kanhända faller jag över dem också ibland, men det är en annan sak!

#2

Intressanta svampar, som jag inte vet namnet på.

#3

#4

Jag faller ofta för stenar och klippor också.

#5

#6

Går man på fel sida bäcken blir det besvärligt här.

#7