Stressfotografens helg

En pressfotografs helg under tidigt 90-tal

Förutsättningar: Tre anställda fotografer har ett schema som innebär att var tredje helg tjänstgör man ensam och ska "serva" en helgskribent, två sportskribenter samt innan deadline nattredaktör och redigerare.

Förutom att framkalla och kopiera egna bilder ska lokalredaktionernas filmrullar framkallas och kopieras manuellt. Ingen kopist finns. Lokalredaktionerna tar inga actionbilder eller bilder under svårare ljusförhållanden.

Bevakningslistan omfattar 22 uppdrag plus sådana som tillkommer (exempelvis trafikolyckor, bränder eller plötsliga nyheter). Lägg därtill att de flesta av uppdragen innebär både kortare och längre körningar- ingen mobiltelefon finns (dock kommunikationsradio och polisradio).

Uppdragen omfattar under lördagen och söndagen 4 fotbollsmatcher på 4 olika orter, 1 hockeymatch och 1 handbollsmatch på "hemorten", scoutläger ute i oländig mark 6 mil från redaktionen, skolklassjubileum, loppmarknad, en sen rockkonsert som börjar 2400 under lördagen, fisketävling som börjar 0700 på söndagen 3 mil från redaktionen, Centerpartistämma i Växjö 6 mil från hemorten, konstutställning i nytt Galleri, motocross 4 mil från hemorten, riksdagspolitiker besöker hemstaden, brandövning etc..etc..

Som lök på laxen (eller kanske mök på braxen) 2 otäcka trafikolyckor ( råkade köra om polisbilen bara för att hinna) och en dam som tipsar redaktionschefen om att hon hittat en "rekordstor" svamp (6 mil körda i onödan då svampen hade skrumpnat ihop när fotograf och reporter anländer). Fast bossen tyckte det var viktigt att denna svamp kom med.

Schemat säger 10 tim tjänstgöring lördag och 10 tim söndag. Går inte bra ihop med den sena konserten efter midnatt och tidig fisketävling på söndagen eftersom man ska vara i Växjö kl 0930 för att sedan hålla på hela dagen tills tidningen ska gå i tryck vid c:a 23.00.

När helgen summeras har man alltså kört 92 mil (nästan olaglig hastighet hela tiden), manuellt framkallat 20-30 filmrullar, luppgranskat negativen och kopierat bilderna. Hela kroppen stinker fixermedel och svett. Sedan ska ens egna bilder vara klara vid olika tidpunkter så att skribenten får dem i tid. Och framförallt måste man ju hinna fotografera. Den sista fotbollsmatchen fotograferade jag från bilen genom nedvevad ruta eftersom det bara återstod 2 min av matchen. Det var lyckligtvis en hörna som inträffade då. Men 10+10 tim...glöm det. Dessutom skulle man ju äta i den mån man hann det. Att ligga och köra på motorväg vrålkissnödig är heller ingen höjdare.

Oavsett omständigheterna var den oskrivna med stenhårda lagen: Återvänd aldrig utan bild utan mycket bra ursäkt. T o m när jag råkade få en puck från blå linjen rakt i munnen och halvsvimmade såg en konkurrerade kollega från annan tidning till att min film levererades innan jag forslades till akuten. Har så mycket konstig metall i käften att jag förmodligen kan driva kameran via galvanism wired from the mouth istf batteri.

Sedan ställs naturligtvis kravet att ens bilder ska vara "klara och skarpa" samt framtagna i olika versioner (höjdare eller breddare), negativen ska arkiveras i pärmar. 

Räkna dessutom med att de olika evenemangen ALDRIG startar på angiven tid, att bara bilkörningen borde ta 10 tim i anspråk. Dessutom förväntas man ha polisradion på när man är och äter samt även hemma vid sängen när man ska sova (i den mån man nu hinner det).

OBS: Alla helger var inte så här, men långt ifrån ovanliga. Hade man otur låg schemat så att man skulle vara dagfotograf på måndagen, mindre otur så var man kvällsfotograf och stor tur så var man ledig beroende på det rullande schemat.

Så gick det till på den analoga tiden när de flesta bilderna var i sv/v på mindre lokaltidningar med stort täckningsområde. Pressfotograf är nog fel benämning. Kan ett bättre rimmande ord: STRESSFOTOGRAF

Så hur kunde man älska sitt jobb? Ja, det kan man fråga sig men jag gjorde det i alla fall trots att jag idag sitter med pajad axel och nacke (fotoutrustning är tung när man sk springa med 2 motorkameror kring halsen och resten av gluggarna plus annat utstyr i fotoväskan över axeln), magbesvär mm.

Jag är alltså varm anhängare av den digitala fotografin. Att kunna sända från plats direkt till redigeraren. Kom också ihåg att även i slutet på 80-talet och början av 90-talet var inte alla tidningens objektiv försedda med AF-möjlighet. Något som många yrkesfotograf-wannabees upptäckte jämte att yrket inte bara handlade om att fotografera.

Så inget nostalgiskt snack från mig om den "gamla, goda analoga tiden"

Allt skulle bevakas: Sunnerbo Lucia var jätteviktigt. Missade man det blev det tjära o fjäder

Eller konserter

Lokal fotboll eller annat evenemang. Det gällde att komma som ett skott och plåta samt rusa vidare.

2015-07-25 23:45   martinot

Inte avundsjuk, men väldigt intressant att få ta del av lite pressfotografisk historia och analog vardagsrealism!

Svar från Photocon 2015-07-26 11:38

Det är viktigt att komma ihåg att så här var det inte jämnt. Men så pass ofta liknade det som beskrivs. Man ska också komma ihåg att var tredje helg var jag ledig fredag, lördag, söndag. Fast ibland undrar jag så här i efterhand hur fasiken man orkade. Värst var kanske frånvaron av kopist samt att arrangemangen man skulle plåta nästan aldrig stämde med tidsschemat.
Det förekom också faktiskt vardagar då vi på em satt 2 dagfotografer och en kvällsfotograf och hade mycket lite att göra uppdragsmässigt, fast då skulle det arkiveras.
Sedan blev man ibland under helgerna sjuk och det var bara att ta sig igenom med feber i rusk, slask, hetta, men det inträffade inte så ofta.
Från 1995 fanns en kopist och en framkallningsmaskin. Sedan gällde inscanning av negativ istf kopiering.
//Lennart

2015-07-26 07:18   Johan.76

En MYCKET intressant läsning om din tid som yrkesfotograf. Själv är man helt novis i detta och håller på att lära mig så mycket som möjligt med min digitalsystemkamera. Där allt, om man så vill kan skötas av kameran.

Som sagt, intressant läsning.

mvh Johan

Svar från Photocon 2015-07-26 11:48

Och här finns en rolig tankegrej: Om nu man ser på displayen att bilderna sitter som de ska och det bara är att sända till bildredaktionen för redigering så ställer jag mig frågan varför vi inte ser bättre och fler engagerade bilder i dagspress (papperstidning såväl som nätupplaga).
Det finns ju så oerhört mycket tid över att komponera, tänka ut bildidéer etc. Kanske svaret lgger i att så få rena yrkesfotografer inom press finns kvar.
Rätt inställd sköter kameran rätt mycket av processen idag, men ibland kan man undra hur folk hanterar snabb AF, komposition och rent bildtänkande. Bilden ska ju fånga läsaren-inte bara vara ett bihang.

Du gör rätt i lära så mycket det bara går, men framförallt tror jag det är viktigt att träna på olika motiv och situationer.
Lycka till och tack för din kommentar.
//Lennart

2015-07-26 08:50   kunert

Känner igen din beskrivning om stressfotograf, inte om mig själv, utan om min farsa som var yrkesfotograf och som jag nästan aldrig träffade, baksidan av att vara son till en fotograf!

Kenneth

Svar från Photocon 2015-07-26 11:54

Jo, den beskrivningen känner jag igen från min nu vuxna dotter. När jag upptäckte att hon växt nästan 2 decimeter utan att jag märkt det tog jag en funderare och sade upp mig efter en tid. Startade på nytt egen firma och hade möjlighet att tacka nej till olika uppdrag.
Fast det var nästan ur askan in i elden eftersom man inte vågade tacka nej till uppdrag. När sista dottern flyttade hemifrån beslöt jag och min fru att min verksamhet bara skulle bedrivas på deltid. Vi flyttade ut på vischan och blev fattigare ekonomiskt men rikare rent livsmässigt.
//Lennart

2015-07-26 20:15   froderberg

Beskrivningen känns igen, både från egna erfarenheter som pressfotograf och från kollegors berättelser. Just det där med att saker inte startar på utsatt tid är ett aber, då ryker ju planeringen om man inte har någon tidsbuffert.

Svar från Photocon 2015-07-27 01:15

Exakt! Man gör upp en egen "timelapse" typ; Startar Ljungby kl 0800 till Växjö för plåtning kl 09.15 av landshövding, kl 09.45 ytterligare 6 mil till Älmhult för plåtning av hemvärnsträff kl 10.30. Sedan åter 6 mil till Ljungby- mellanlandning i Markaryd för plåtning av Fiskets dag i Skärsjön max 15 min för att vara i Ljungby innan lunch för då hinner man ta några bilder av träningsmatch på Lagavallen.
Sedan är landshövdingen en halvtimme försenad och allt går i stöpet vilket får kompenseras med utebliven lunch innan de viktiga eftermiddagsmatcherna börjar. Men sedan störtar ett flygplan i Vidöstern nära Värnamo....

Jaja, du borde ju veta då du knappast är någon duvunge inom gebitet. För övrigt: Tack för att ni gör ett bra jobb på FS. Viktigt att denna medlemssajt för fotointresserade finns.
//Lennart

froderberg 2015-07-27 01:19

Jo, jag har varit med ett tag i skået. :) Minns en gång när jag skulle plåta tre parallella presskonferenser på 10 minuter. Det gick det med. In snabbt och skjuta några salvor i varje rum. :)