Man måste faktiskt inte fotografera även om man kan

På lördagar brukar jag köra en två timmars distansrunda på cykel och då brukar jag lyssna på någon podcast (Fotosidan Poddradio och Serial är det jag hunnit med på sistone) eller P3 Dokumentär.

I P3 Dokumentärs lista idag så låg "Mordet på Helén från Hörby " på tredje plats. Jag tvekade om jag skulle lyssna på den. Det är ju en oerhört tragisk händelse och inte särskilt upplyftande men samtidigt tycker jag att sådant ge perspektiv till det man i vardagen kan uppleva som jobbigt.

Så jag cyklar iväg och den börjar minst sagt hjärtekrossande och jag får verkligen bita ihop käkarna för att inte tårarna skall rinna.

Det är två riktigt tunga passager i programmet och det ena är när familjen inser att hon är mördad och den andra är relaterad till hur fotograferna beter sig på första rättegångsdagen. Lyssna från ca 1h34min i avsnittet.

När mamman berättar hur fotograferna kastar sig över henne så skäms jag nästan att ibland kalla mig fotograf. Jag tycker gränsen för vad som behöver fotograferas tydligt passeras här. Likaså vilken redaktör det är som inte sagt till att bilder på familjen behöver vi inte.

Jag kan inte förstå vilken fotograf som tycker att det var viktiga bilder att ta!? Eller vilken redaktör som tycker att de är viktiga bilder för nyheten. Hetsade de av stämningen och tänkte inte!?