EXPONERAT/ Motiven blev inte fler

Med en digitalkamera bränner man av tvåhundra bilder bara man går ut en sväng med kameran. Fotograferar man analogt sjunger man långsamhetens lov och kommer hem med några eftertänksamt gjorda exponeringar. Stämmer det, nej inte alls, men visst kan man ibland läsa sådana påståenden.  

Efter att ha fotograferat analogt sedan 60-talet började jag för ca två år sedan med digitalt. I början växlade jag mellan analogt och digitalt men numera är det bara digitalt.

Har mitt sätt att fotografera blivit annorlunda, nej inte någon skillnad tycker jag. Påståenden som att man med digitalkamera bränner av att par hundra bilder bara man går ut en sväng med kameran stämmer i alla fall inte på mig. Jag knallar runt med kameran som vanligt, ser jag ett motiv tar jag några bilder. Motiven blev helt plötsligt inte fler bara för att jag gick över till digitalt. 

För mig var största anledningen till att gå över är att jag hittat ett enkelt och bekvämt arbetsflöde som passar mig, jag behöver inte lägga mycket tid på efterarbete för att ta fram bilder som jag vill ha dem. En anledning är också att jag aldrig tyckt scanning av negativ varit så kul, kopiering i mörkrum är något helt annat, men den möjligheten har jag inte idag.

Teknisk kvalitet på bilderna då? Kopior från scannade småbildsneg jämfört med kopior där man kört digitalt hela vägen tycker jag idag inte blir till filmens fördel. Däremot är riktiga mörkrumskopior fortfarande något speciellt.

Nu är det här inte meningen att bli något inlägg i den ofta återkommande men meningslösa diskussionen analogt vs digitalt. Var och en gör sina egna val utifrån vad man tycker funkar bäst och vad man trivs med. Och vad du en väljer så är inte är kameran eller tekniken viktigast utan resultatet.

/Krister

PS Bilderna i bloggen är en blandning av analogt och digitalt.

EXPONERAT/ Jag avslutar där allt en gång började

Jag har ett fotoprojekt som jag under ett år från och till hållit på med. En porträttserie med yrkesgrupperna tatuerare och piercare. 

Karin

Det har varit kul, jag har träffat trevliga och intressanta människor.

Marcus och lilla Charlie

Men ett projekt måste ju ha ett slut så varför inte avsluta där allt en gång började. Därför begav jag mig till Aspudden.

Stockholm har världens mest tatuerade befolkning, om man bortser från vissa urfolk. Allt började 1972 när den första professionella tatuerarstudion  som besiktigades av Miljöinspektionen öppnade: Doc Forest i Aspudden.

Doc Forest

Nu återstår två saker, att göra en fotobok av bilderna och att komma på ett nytt projekt. För det är kul att ha något på gång.

/Krister