Jo, mina ögon börjar väl bli lite tröttare också. Jag älskar den manuella fokuseringen med en M-Leica, men det tar lite längre tid för vart år. Så förr eller senare hamnar man väl i "AF-träsket"...;-)

Instämmer starkt i länkrekommendationen: ni fyra visar verkligen vad foto är till för och vad som är viktigt! Och det är sällan skärpan som är viktigast!

Visst är det bra att tekniken kan sköta så mycket vad gäller skärpan numera, nu när man blivit äldre och ser sämre.. Själv så skruvade jag på ett 36 år gammalt manuellt FDn objektiv på min Nikon 1 för en vecka sen, och det var trots det 'manuella' riktigt kul trots allt! Det blev en utmaning att lyckas få till skärpan rätt, det krävdes mer av mig helt enkelt.. och känslan att få vrida den mekaniska fokuseringsringen var rätt längesedan jag kände.. 20 år sen kanske! Själv så förstod jag inte riktigt Cartier-Bressons citat.. jag kanske är för ung för det.. Håller ändå med angående skärpan!
Hälsn!

I en tid då vissa t o m menar att en iFåån är lika bra som en KAMERA, blir jag förtvivlad. Det är den nämligen inte, kan aldrig bli. Samma sak med dem som tror att objektiven var bättre förr och envisas med att skruva på gamla manuella objektiv på moderna digitala kamerhus. På sin höjd kan det vara motiverat om man är ute efter en särskild effekt.
Sanningen är att kameror och digital efterbearbetning är så otroligt mycket bättre nu än förr. Det digitala mörkrummet (lightroom, Photoshop, Silver efx osv) ger så mycket mer möjligheter än under den analoga tiden. Jag vet att det är så. Efter att ha stått i ett analogt mörkrum en hel vinter med Christer Strömholms negativ, efter att ha lyckats pressa Tri-X till 1600 asa (och ändå inte vara nöjd) och efter att ha svurit oändliga gånger över att ha missat skärpan med min gamla Nikon F, så är jag numera hellycklig med en snabb, lätt och superskarp Fuji-kamera. Jag tror f ö inte att bilder handlar om skärpa. Det handlar om att kunna översätta ljus till bild, skarpt eller inte är sekundärt. Därför bläddrar jag alltid förbi alla objektivtester och försjunker hellre i de stora mästarnas fotografier målningar, försöker förstå hur de gjorde och vad de tänkte. Ljuset är vad det handlar om och där är Krister Klereus bilder verkligen enastående. Plus hans förmåga att "vara där". Look and learn kan man säga.

Jag saknar inte den manuella fokuseringen. Minns hur jobbigt det var med rasterskivan på min gamla SLR. I stort sett enda gången jag fokuserar manuellt är vid riktigt nära makrobilder.
Men, också upprepande mitt gamla mantra: Det är bilden som är viktigast.
Sen är ju bilderna du visar, både här och på er hemsida förstås hög klass!
//GöranR