Låna rompedrag

Tidigare när alla hade djur i byn var det vanligt att man slaktade själva hemma vid gården när det var dags. Om det fanns barn vid gården ville man inte att de skulle vara hemma och titta på själva slakten eller avlivningen. Därför bad man barnet att gå till en granngård och be att få låna rumpdraget för att
man skulle slakta hemma. Grannen visste då var det var frågan om, och letade en stund men kunde inte hitta rumpedraget, för det var ju ett redskap som inte fanns. När barnet sedan kom tillbaka var slakten redan över.
När barnen kom med sin fråga, förstod man hos grannen att det var slakt på gång, och skickade dem vidare till nästa granne ”eftersom man precis lånat rompedraget dit”, och så vidare. När så barnen kom hem med oförrättat ärende var arbetet med slakten avklarat. Rumpdraget är gammalt. Kristina Gunnarsdotter  citerar bland annat ett belägg från 1730 i Svenska Akademiens ordbok.