Varggropen

Det finns en varggrop i Norra Misterhult som är synlig och uppmärkt, ligger ca 900 sydost om vargastenen i Exhult. Diametern är omkring 6 meter och 2 meter djup. Botten och kanter är övervuxen med mossa, förmodligen är gropen stensatt. Enligt uppgifter, har det också funnits ett vargspjut, som lär vara i behåll och finns bevarad i byn.
När varggropar användes var det i mitten av gropen en rund påle nedslagen och dess övre ända hade man bundit en dit ett fast levande lockbete, vanligen en höna. Över gropen lade man smala spön och ovanpå dessa ett tunt lager av granris eller mossa. På detta sätt kunde man locka både vargar oc.h rävar och andra rovdjur att störta ner i gropen. Man kommer att tänka på Emil i Lönneberga, när kommandoran ramlade ner i varggropen, som Emil gillrat med en korv. Vargjakten var i äldre tid förenad med ett avskyvärt djurplågeri. Någon blodspillan fick absolut inte göras i fångstgroparna, eftersom blodlukten sedan skulle göra dem oanvändbara för lång tid framöver. Därför klubbande man ofta den infångade vargen ända till man riskfritt kunde få upp den ur gropen och förd till en plats där den långsamt och vällustigt plågades ihjäl. En varg fick inte dödas omedelbart utan skulle som vedergällning utsättas för så mycket lidande som möjligt. Avskyn för detta djur var så djupt rotad att där inte fanns tillstymmelse till medlidande.
I Magnus Erikssons landslag från 1300-talet fanns föreskrifter om byarnas skyldighet att hålla varggropar. Fram till 1864 var det plikt för bönder och torpare att delta i vargjakten och den som uteblev från ett vargskall fick böta. Vargplågans tid var under åren 1810-1850, åren 1830-1839 dödades det 368 vargar i Kronobergs län.

Litteratur
Markaryds bygden, del 19. Vargatider. Författare, Christer Jönsson, Misterhult.

2020-01-18 00:58   Måns H

Intressant berättelse. Jag kommer ihåg en varggrop i Gräfsnäs (Alingsås kommun). Platsen skulle planläggas för villatomter- Ingen hade väl tänkt så himla noga på den där fördjupningen i marken, men det klargjordes att det var en varggrop och länsstyrelsens antikvarie (sedermera riksantikvarie) såg till att den blev kvar.

Då (1984) var vargen utrotad, så gropen hade uteslutande historiskt intresse. I mitten av 1990-talet såg jag en varg i trakten. Den korsade vägen utanför Sollebrunn, jag fick bromsa lite. Ett imponerande djur. Jag undvek nogsamt att kliva ur bilen för att titta närmare.