Christers blogg
En blixtbild
Tänk vad en blixt kan göra med en bild.
Utan blixt blir huvudmotivet underexponerat eller bakgrunden överexponerad. Det är ju saker som de flesta känner till.
Jag har ett par studioblixtar för att fixa bra porträttbilder. Så har jag en kamerablixt, SB 800.
Nu gick jag och köpte ytterligare en kamerablixt, SB 900. De kan jobba i master /slav. Vilka otroliga möljigheter man skapar för att få härliga bilder. Det är mera fantasin som sätter begränsingarna.
För att visa lite lägger jag in några bilder. Se nu inte bilderna som några mästerverk inte heller blixtbilderna i sig, utan titta på skillnaden som uppstår. Naturligtvis ska bilderna vara bättre exponerade och renare, men som sagt, titta på blixtens effekt.
Först en med kamerablixten i taket.
Så ställde jag en blixt bakom lampan, båda blixtarna på samma ledtal.
Därefter drog jag ner kamerans ledtal en del
Ytterligare ett par bilder där jag framhäver ett föremål. Men kom ihåg, bilderna är inte på något sätt bra, utan de är för att ge en indikation på vad man kan göra.
Däre efter la jag på en blixt på skålen.
Eller varför inte en sådan här bild. Nu lyser blixten för starkt igenom tavlan, men jag tyckte det var en kul grej.Blixten syns ochmotivet har en konstig placering.
Så med de här bilderna vill jag visa lite vad jag själv kommit fram till med hjälp av tekniska prylar. På samtliga bilder hade jag en kameramonterad blixt riktad upp i taket. På en del drog jag ner den blixten några steg, för att framhäva den andra blixten.
Nu ska jag även försöka lära mig blixtra på bakre ridån, vilket även det kan ge härliga effekter.
Helgen 18 - 19 april går Tiomila orienteringen i Perstorp, Skåne. Jag ska dit o plåta för några tidningar. Jag har lite vilda tankar på hur jag skulle kunna ordna häftiga nattbilder. Sedan om det fungerar eller inte återstår att se. Blir det något kanske jag lägger upp lite bilder här.
Så nu i dessa lågkonjukturtider, rusa till närmsta affär och köp lite blixtar.
Känsla
Jag tillhör inte de som bodde i mörkrummet tidigare. Fast jag har ändå kopierat rätt mycket S/V genom åren. Det var en härlig känsla när man gjorde en lite större bild oach den kom fram liggandes där i badet.
Samma känsla fast starkare uppstår när jag plockar upp en bild, justerar upp den enligt kosntens alla regler som Stefan Ohlsson lärt mig.
Att så fundera på, vad ska bilden användas till, hur kommer den att upplevas, vilket papper passar bäst. Att då sätta i lämpligt papper, lägga ut den på Image Print och köra igång skrivaren.
Inte för att jag vet om mitt flöde är det bästa men så här jobbar jag.
Bilderna ligger som DNG i LR. Jag öppnar den valda i PS RAW konverterare. Där gör jag så lite som möjligt, kollar bara så att temperaturen är rätt, drar ner svärtan, kolalr så jag har teckning i högdagrarna. Öppnar bilden i PS, Kolalr lite snabbt på den, konverterar till Adobe RGB ifrån ProPhoto RGB. Kontrolelrar svart och vitpunkter samt justerar dem till lämpliga värden. Därefter lite kontrast, kollar ljusheten, färgjusteringar om det är folk. Lägger bilden i rätt storlek, lägger på en oskarp mask. Sparar bilden för att öppna den i ImagePrint och skriva ut den.
När så bilden kommer ut exakt som man förväntar sig är känslan härlig. Att kunna skriva ut en bild i 42 x 60 på flera olika sorters papper och med ett bra resultat är härligt.
Jag tycker inte om att ta bort eller lägga till prylar i bilden. Det ända jag tar bort är sensorskräp.
Trots mina problem, se förra bloggen, så fick jag ut mina bilder.
Har du ingen storformatsskrivare, så skaffa en om du har möjlighet.
Ha de så bra
Ingen ting
Nu har jag kommit fram till sälen.
I morgon börjar jobbet vid lunch.
Ska plåta några från Södertälje -Nykvarn för publicering på måndag.
För första gången testar jag mobilt bredband som fungerar. Jag skaffade ett från Telia när det kom för några år sedan. Det var bara problem. Men det här från Telenor går riktigt bra. Det gör säkert Telia också i dag. Det är så pass snappt att det nästan går att skicka bilder med det.
Nåväl, kamerorna är i ordning, hoppas jag och datorn fungerar i varje fall nu.
För att snabba upp det hela med bilder har jag lagt upp några metadata mallar både i LR och i PS.
Det är väldigt viktigt att märka varje bild som skickas med uppgifter om bildens innehåll, men framför allt att det är jag som är fotograf. Du gör väl det med dina bilder?
Jag hoppas få lite tid att skriva här under veckan. Och om jag orkar lägga ut lite bilder på min hemsida.
Ha de
Christer
Den har kommit
Nu har den kommit.
Ersättaren till min gamla trotjänare, se min förra blogg.
Jag har bara packat upp den, testat att allt är som det ska.
Kommande helg ska min D3:a få bekänna färg i Lettland. Tills dess blir det bara provbilder.
Det är på ett sätt skönt med en kamera med till stora delar samma menysystem. Allt sitter på samma ställe och fungerar på liknande sätt.
Steget mellan min D2x och min D200 var för stort när man stod o fotade på en stressig tävling. Nu kan känner man igen sig.
Jag återkommer med lite testresultat senare.
Christer
Till en trogen snart pensionerad vän
Din pensionering närmar sig nu med stormsteg.
Jag minns så väl första gången vi sågs. Det var i Bankeryd iSmåland. Jag tittade på dig, tog dig i min hand, tittade i ditt öga. Det blev kärlek från första klicket. Du följde med mig hem och från den dagen blev vi ett par.
Du har troget funnits vid min sida i ur o skur utan att klaga och du har inte svikit mig enda gång.
Jag kan inte annat än tänka tillbaka på vår tid tillsammans.
Jag vet inte hur mycket du minns av vår tid tillsammans, jag har ju inte frågat dig. Du börjar se lite sliten ut, det frestar på att arbeta hårt. Men du är fortfarande lika pigg som första dagen när vi sågs.
Redan efter några dagar var vi på vårt första bröllop ihop. Visst, vi kände inte varandra så bra då, men det gick väl hyfsat ändå, du skötte dig så bra, jag var väl lite klumpig i min kontakt med dig.
Troget har du kämpat på tillsammans med mig. Vi har varit på fjällvandringar ihop, vi har varit i Klippiga bergen, besökt Tanzania med stark hetta. Ibland var du lika röd som jorden där, du har fortfarande lite rött kvar. Vi var i Östersund när det var 25 grader kallt, vi var ute o gick hela dagen och du var hela tiden vid min sida, ofta tog jag dig i min hand och tittade på dig, hela tiden skötte du dig perfekt trots att du måste varit stelfrusen.
Eller som när vi var i Sylarna och det var full snöstorm och15 grader kallt. Flera av dina kompisar klagade en del, men inte du som troget kämpade på. En annan gång i Sylarna är vi tätt tillsammans helt nerisade av snö. Föresten den bilden på oss finns med på FS i min presentation.
Men din stora insats har varit på orienteringar. Troget hardu kämpat på, ibland har regnet öst ner och du har varit utan regnrock, ibland har du varit grå av damm, men ändå skött dig perfekt.
Nu ska du få följa med på O-ringen och mest lata dig, bara göra enklare jobb nu när du går i pension. Du har inte långt kvar till 100tusen nu, men är ändå pigg.
Nu är en ny medarbetare på väg. Du har tagit 93 000exponeringar hitintills.
Du min trogna vän, min Nikon D2X, du kommer att bli ersatt aven Nikon D3.
(Texten är korrigerad då flera mellanslag tycks ha försvunnit, skrev det i world och kopierade in testen)