Råstoätno vs Nikon D70: 1-0

När vi drog iväg till en veckas paddling i fjällen stog jag i valet och kvalet mellan vilken kamera jag skulle ta med.  Valet föll på min gamla D70 istället för D200:n. Dels för att den drar mycket mindre på batterierna och att jag visste att man lugnt klarar sig en vecka på ett par-tre batterier, men också för att jag visste det kunde bli en rätt tuff tur med viss plurrpotential och jag hellre "offrar" D70:n till vattengudarna än min D200. Jag ville kunna plåta medans vi paddlade så därför hade jag kameran i en vattentät säck förankrad i kanoten.

Råstoätno beskrivs i paddelguiden som svår med ett fyra rejäla fall, ett flertal forsar i klass V, mycket sten och passager där man måste tåga.  Paddlingen gick dock bra och vi klarade oss från att kapsejsa, men under en tågning (där vi kanske borde burit istället...) så fastnade kanoten i en vals och sköljdes över med en hel del vatten.  En  bidragande orsak till detta var att kanotuthyraren underlåtit att skicka med de tågningslinor vi hade beställt, så vi fick improvisera och knyta ihop allsköns andra repsnuttar vi hade med oss och vi fick bara en så pass kort tågningslina fram att vi inte kunde få kanoten säkert över denna vals.

Lyckligtvis förlorade vi ingen utrustning, men det visade sig att den där vattentäta säcken inte var så vattentät som utlovat - det kom in en del vatten. Inte så mycket alls, kanske ett par centiliter men det räckte tydligen för att slå ut elektroniken i kameran efter ett tag. Korkat nog hade jag inte med mig en kompaktkamera som backup, så från resten av resan finns inga bilder alls...

Så nu står det en stendöd D70 i hyllan hemma - men i stort vart det en mycket bra tur, med i stort mycket bra väder och rejält med fisk. Största harren jag fick mätte 52 centimeter, och som nu glatt simmar vidare i den hemliga jock jag hittade den i...

Tågning av en krånglig passage, dock ej stället för D70:ns frånfälle