Keep on shooting!
Norska fjällvärlden – del två av fyra
Rondane Nationalpark
- Del 2
Torsdag 24:e september
Efter ett morgonpass med väldigt ombytligt väder bestämmer vi oss för att köra över på andra sidan nationalparken. Vi styr kosan mot Mysuseter där man kan vandra rakt in ibland de högsta fjälltopparna. På väg dit blir vi uppmanade av vår stugvärd att besöka ”Kvitskriuprestein” en slags moränpyramider som bildats efter tusentalet av år med istid, regn och erosion. Det märkliga med dessa ”pyramider” är att det ligget kvar stenar på toppen av dem. En märklig företelse fast i ärlighetens namn inget kul att fotografera om man inte är geolog!
Detta måste vara den brantaste
trappa jag någonsin bestigit. (Alla bilder är klickbara)
Väl framme vid
Kvitskriupresteinerna blir vi alla rätt besvikna, hua vilka fulingar.
När
denna lilla avstickare är avslutad forstsätter vi vår färd mot Mysuseter med
sina otroliga vyer omringat av djupa raviner med vattendrag. Väl framme inser
vi att vi har för lite kläder och utrustning med oss för att vandra in till Rondanevattnet och bestämmer oss för att göra detta morgonen efter istället.
En stående bild rakt in mot
Rondanes mitt
Denna canyon var mäktig och
kontrasterades fint av fjällkedjan i bakgrunden.
Strax före vi skulle in i bilen
visade sig regnbågen…
Efter
ett par timmar i blåsten utan långkalsonger begav vi oss till stugan igen. Där
försökte vi planera kvällens fotografering men gjorde ett litet felaktigt
beslut och gick upp på fel sidan ett berg dit kvällsljuset inte nådde. Men man lär sig av sina misstag så nästa år blir det en mer detaljerad planering.
Ris och berg i liggande
komposition under kvällpasset.
Tack för
att du tog dig tid, ha en forstsatt underbar dag - hälsar Claes
PS. I
morgon kommer del 3 av denna min reseblogg och då reser vi vidare till Innerdalen.
Norska fjällvärlden - en blogg i fyra delar
Rondane Nationalpark - Del 1
Onsdag 23:e september
En tidig septembermorgon sätter vi oss 4 medelålders kamrater från BioFoto & Fotosidan i en fullpackad SAAB 95. Såväl takboxen som bagaget är fullt med grejer. Kosan bär åt Norge närmare bestämt två dagar i Rondane nationalpark och två dagar till BioFototräffen i Innerdalen. Min blogg kommer att följa dessa dagar och vara i fyra delar. Mina kamrater på resan är Christer Johansson , Ivar Edvinsen och Erland Leide .
Väl framme på
Puttens säter nära
Hövringen i Rondane börjar vår
jakt på bilder och i kvällningen hinner vi inte så långt
utan där knäpper
vi lite i närområdet
Hövringen.
Forsen i
Hövringen (Klicka för större bild)
Förutom en stunds fotograferande hann vi med en fysisk
rekognosering inför morgonens fotografering.
Torsdag 24:e september
Mobilen skräller till vid 5 snåret och innan jag svalt
frukostgröten står vi med full packning utanför stugan med siktet inställt på
ett 974 meter högt berg. En kort bilfärd och vi är framme vid bergtoppens fot. Att med full packning gå uppför på denna höjd knäcker
nästan den av oss med bäst kondition, och det är inte jag.
Väl framme där vi tror att soluppgången kommer att vara som
bäst infinner sig ett blött snöfall. Vid denna typ av snöfall tackar vi städindustrin
för "microduken" och dess intrång på marknaden.
Snöfallet upphör och efter en stund finns det tendenser till att spricka upp, kvar på topparna har lite snö lagt sig.
Lav och mossa i ljusa färger kontrasteras av blåbärsris och
höstgula björkar. Vi befinner oss ungefär där trädgränsen går och björkarna får mig att associera med Bonzai.
Efter ett par timmars krypande i den fantastiska terrängen
inser vi att kaffet är kvarglömt vid bilen, hua. Sakta drar vi oss ner för
berget för att få en kopp kaffe men då solen tränger fram mellan molnen går
promenaden i snigelfart då alla vi fotonördar springer än åt höger än åt vänster
för att fotografera den storslagna naturen.
På väg ner för berget dyker solen upp mellan molnen och ljuset blir spännande för en stund.
I morgon fortsätter jag bloggen från vår Norgeresa - Här kommer ytterligare en bild som är en liten aptitretare för fortsatt läsning.
Mysuseter
i Rondane - Väl mött i morgon (Alla bilder är klickbara)
Tack för att du tog dig tid, ha en forstsatt god kväll - hälsar Claes
Kusten är inte bara hav
Igår fick jag mig då äntligen ett ryck att ge mig ut på en tur till kusten för att plåta i frisk vind och fint ljus, jag har inte gjort ett enda försök att fotografera natur på hela semestern. Såklart är kameran alltid med men det har mest blivit bad och båtturer samt en del allsvenska matcher. Heja GAIS!
Jag ringde min gode vän Frode Wendelbo som glatt hängde med ut till Rörö.
Först färja till Hönö, bilfärd över Öckerö till Hälsö, vidare med ny färja till Rörö som dessutom "mellanlandar" på Hyppeln. Jag har varit där tidigare i vintras men inte under dessa gynnsamma förhållanden. Växlande molnighet, frisk vind och Ljungen i full blomning.
Efter en halvtimmes rask marsch över klippor så stod vi där, mitt i den blommande ljungen med tusen och tusen och åter tusen runda av inlandsisen formade stenar omkring oss.
Först en kopp kaffe, sedan blev det dags för foto.
Min vana trogen att alltid rikta kameran mot havet frångick jag direkt då den fantastiska blommande ljungen uppenbarade sig.
När mörkret föll blev det min vana trogen mest bilder med vatten i rörelse.
Båda dessa bilder och två till i full storlek kan du beskåda i mitt vanliga kryp in.
När väl Rörö badade i mörker hade Frode och jag kommit ifrån varandra och det öronbedövande bruset från havet gör att man inte har en chans att ropa till varann, helt lönlöst. Dessutom hade Frodes telefon hängt sig så vi fick inte tag på varandra förrän 22:05 färjan redan gått. Efter en 30 minuters marsch tillbaka, denna gång i mörke, tvingades vi inse att nästa färja inte gick förrän 23:15. Hemma i bostaden var jag först vid halv ett. Utpumpad med nöjd.
Keep on shooting - Claes
Gamla Ullevi premiären förevigad
Bästa fotokollegor!
Tänk er att en naturfotograf frivilligt anmäler sitt intresse att fotografera fotboll för sin favortiklubb. Det var precis vad jag tog mod till mig att göra inför årets allsvenska. GAIS som är klubben i mitt hjärta behövde utöka antalet fotografer som bevaka GAIS intressen för web och klubbtidningar, så hux-flux är man med på spåret.
Idag var det då klassisk invigning av den "nya" Gamla Ullevi, en riktigt fotbollsarena som tar ca 19000 åskådare. En fantastisk upplevelse att få vara med om detta med 2 kameror, en över varje axel.
Som GAISare en fantastisk upplevelse och som fotograf grymt lärorikt.
Pär "pärlan" Ericsson hyllas av lagkamrater efter det första målet någonsin på denna arena.
GAIS hade ett starkt försvar idag till skillnad från Örgryte som släppte in 5 mål.
På bilden ser ni Andreas Tobiasson neutralisera den FD skyttekungen Marcus Allbäck.
Vill ni se mitt bildspel från matchen, följ denna länk till
gais.se
Må väl tills nästa gång.
PS, det kommer en eller annan bild för kritik i sportfoto vad det lider
I huvudet på en sjuåring!
Att vara 7 år och följa med sina föräldrar till somarstugan eller Landet som vi kallar det är både på gott och ont. Speciellt nu vintertid då båten ligger på land och vattnet i badviken är fruset. Dessutom är ju ingen annan som har barn där på vintern...
Ingen dator och inte heller något internet. 5 kanaler på TV'n, en gammal tjock-TV, som dessutom alla ska samsas om och enas om det är Lets dance eller Så ska det låta som gäller.
Detta ger dagens 7-åring lite att tänka på, ööh va tråkigt, det finns inget att göööra.
Själv varvar jag ner efter att bara dra in de första nyporna frisk luft. När jag sedan får en Whisky i handen så går matlagningen som av sig själv och fredagkväll på Landet blir som balsam för kropp och själ.
För Mia 7 år tar det 15 timmar att varva ner, men när hon väl gjort det och när hon inser att det är roligare att spela Yatzy med farsan & morsan än att spela "Häxan surtant" på svt.se och att tuschpennorna hon fick i julklapp är riktigt roliga så börjar hon finna lugn och ro.
Mellan varven kommer hon dock in i "gud va allt är tråkigt" perioder. Vid ett sådant tillfälle denna helg fick hon för sig att gå med mig på fotopromenad. Efter fem minuters promenad berättar jag tålmodigt för henne att vi inte kommer att få se en enda Älg, Rådjur eller Fågel och hon ska hoppa, åka kana på isar, sjunga, skråla eller vända på alla stenar i hela skogen under vår promenad. Om vi leker smygande indianer som letar djur och fantasibilder i skogen så blir allt mycket mer spännande.
OK, hon verkar fatta galoppen och ser fram emot Älgar och rådjur!!! Smyg, smyg, tass, tass...
Ooppps, farsan kolla fågeln,
- Va jag ser ingen fågel!
Den är ju där -> Vi sätter ner kameran och stativet och hon pekar på marken 2 meter framför oss. Det tar mig en bra stund att fatta vad som är helt uppenbart för henne, en mossfågel
Jag har endast 400mm plus 1,4 extender på kameran då jag tänkt hitta "riktiga" fåglar som måste fotograferas på håll. Vi ställer in kameran och hon får titta i sökaren så att bilden blir bra, nu kommer "live view" bra till användning. Då kan vi se båda samtidigt och med 5 gånger förstoring ställer vi skärpan, jag visar och hon fattar snabbt.
Jag kommer på mig själv med att tycka hennes lekfullhet är genialisk.
Efter en stund så kommer nästa idé från henne:
Kan du ta kort på mig mellan träden där borta?
- Va, vilka träd, hur då du kan ju inte hänga i luften.
På Bästa Pippi-Långstrumpsmaner bevisar hon att man kan krypa runt träden i branten och sticka upp huvudet...
Phu, tänk er den som var 7 år och hade tillgång till dagens fina teknik och dessutom vågar använda sin fantasi till att ta fina bilder.
När söndagen kom och vi skulle åka hem till stan igen, frågade dottern om vi inte kunde sova en natt till!
Det blir svårt för mamma och pappa ska upp å jobba...
OK, men, kan vi inte åka till landet igen nästa helg, då?
Ja den som fick vara sju år igen... / Claes