Norska fjällvärlden – del två av fyra
Rondane Nationalpark
- Del 2
Torsdag 24:e september
Efter ett morgonpass med väldigt ombytligt väder bestämmer vi oss för att köra över på andra sidan nationalparken. Vi styr kosan mot Mysuseter där man kan vandra rakt in ibland de högsta fjälltopparna. På väg dit blir vi uppmanade av vår stugvärd att besöka ”Kvitskriuprestein” en slags moränpyramider som bildats efter tusentalet av år med istid, regn och erosion. Det märkliga med dessa ”pyramider” är att det ligget kvar stenar på toppen av dem. En märklig företelse fast i ärlighetens namn inget kul att fotografera om man inte är geolog!
Detta måste vara den brantaste
trappa jag någonsin bestigit. (Alla bilder är klickbara)
Väl framme vid
Kvitskriupresteinerna blir vi alla rätt besvikna, hua vilka fulingar.
När
denna lilla avstickare är avslutad forstsätter vi vår färd mot Mysuseter med
sina otroliga vyer omringat av djupa raviner med vattendrag. Väl framme inser
vi att vi har för lite kläder och utrustning med oss för att vandra in till Rondanevattnet och bestämmer oss för att göra detta morgonen efter istället.
En stående bild rakt in mot
Rondanes mitt
Denna canyon var mäktig och
kontrasterades fint av fjällkedjan i bakgrunden.
Strax före vi skulle in i bilen
visade sig regnbågen…
Efter
ett par timmar i blåsten utan långkalsonger begav vi oss till stugan igen. Där
försökte vi planera kvällens fotografering men gjorde ett litet felaktigt
beslut och gick upp på fel sidan ett berg dit kvällsljuset inte nådde. Men man lär sig av sina misstag så nästa år blir det en mer detaljerad planering.
Ris och berg i liggande
komposition under kvällpasset.
Tack för
att du tog dig tid, ha en forstsatt underbar dag - hälsar Claes
PS. I
morgon kommer del 3 av denna min reseblogg och då reser vi vidare till Innerdalen.
Jag håller koll på vad som komma skall.
Ha det/Erland
Kul att fortlöpande läsa om era bedrifter och avundsjukan över att man inte följde med till Innerdalen bara växer (Rondane hade naturligtvis inte heller varit fel!). Norska geologer må förundras över stenarna på topparna!!!
Christer
Jag unnar dig avundsjukan:-)
Nä nästa år får du allt ta och hänga med. Innerdalen var fint och den bloggar jag ju som sagt vidare om i morgon.
Mvh Claes