Ungar till björktrast

När ungar efter ca två veckor fått mycket mat och fjädrar var det dags att testa världen lite utanför

Till en början bara precis ovan boet. De kraxtjatade och flaxade med vingar men mamma var bara nån gren bort å matade inte på samma sätt längre.

De klättrade upp på grenar å slängde sig ut innan man ens hann med mellan alla blad. Blev bara en bild på det

Nån blev sittande en stund

- vad glor du på?

Liten ny arg unge. Kolla fjunet på huvud :)

Den här satt hjälplös å pep ville bli matad

En tuffing. Hoppade omkring orädd 

Andra gömde sig direkt i höga gräset

Björktrast med bo

Mamma björktrast har haft fullt upp hos mig och boat, lag 5 ägg som hon ruvat på

Kollade till henne lite då och då. Boet var lite för högt att få inblick i men stod nedanför kanske 5-7 m ifrån.

När ungar kom var de till en början tyst men sedan så pep det å man så öppna mun näbbar hela tiden. Mamma björktrast fick leverera maskar mest hela tiden

Lite gulligt även om jag ibland oroade mig att de skulle ramla ur.

Maskleverans

Nästa blogg små flygfärdiga

Nu kliver jag upp

Nu så fått ordning på mitt kaos eller iaf lite bättre än det var. Sorterat och lagt hit och dit i olika mappar.

Bilden ovan är från öja och det känns lite så...på väg. Bloggen vet jag redan vad jag vill med. Det står ju beskrivet under bloggnamn. Djur och natur och inslag av min vardag i smått. Det är klart :)  inga frågetecken.

Nu tar jag nya tag å börjar igen även om den här pausen varit skön.

Orden har fastnat inte brist på bilder

Kom ju efter med bloggen sedan mars  och inte har det blivit bättre nu. Jobbat med ved från träd till staplade högar 6x5 m höjd 2m. Kan inte uppskatta kbm men mycket är det. Tiden över har spenderats med kamera ute. Tycker om att vara själv men inte känna ensamhet. Det kan man ju även om det finns folk runtom. Det handlar om att bli hörd och sedd.

Bilder från våren samlats på hög. När jag igår försökte titta igenom mappen bara kände näe.

Det är många orsaker som gjort jag hamnat i det här något jag liknar med skrivkramp jag nämnt i tidigare blogg och kombinerat man sitter fast och pandemilättnaden verkar dröja så det känns lite deppigt. Borde kanske inte blogga är för ointressant eller rättade sagt svårt att skriva det som finns inuti. Men jag värnar om mig och min sfär men då kanske man ses som för anonym lika med trist. Det vill man inte. 

Vet inte vart jag ska börja? Skriva om? Det är som att skriva ett brev utan mottagare. Man är ju bara i sin lilla krets där inte mycket händer. Varför kan jag inte skriva något? Räcker inte texten till bilderna.. Så blir inget gjort. Vem kikar och varför sedan far tankarna runt i olika banor kring ämnet. 

Därför är det lite tyst men här kommer iaf en bild :) medan jag fortsätter jobba med mig själv.

Rådjuret är utanför mitt fönster tidigt på morgonen nästan varje dag. Kidet växer och på bilden ses dia