Mötet med gåsgamen Brutus - Fotosafari med Bengt Sändh

Hemma igen efter en trevlig vecka i Spanien hos Bengt och Barbro Sändh. Under veckan gjorde vi lite olika dagsutflykter, besökte Svenska kyrkan i Fuengirola och firade även "Smörgåstårtans dag" med en massa spaniensvenskar. Jag och Bengt åkte från onsdag till fredag på ett roligt "fotosafari". Bengt har markerat på en karta hur vi åkte:

Redan på onsdagen efter slingriga vägar upp till 1350 meter ö h fick jag se gamar i verkligheten för första gången. Utan något bra zoomobjektiv fick jag inga närbilder, men det var häftigt att se dem sväva ovanför oss. Jag skrev en facebookuppdatering där jag skrev att gamarna inte var intresserade av oss, för att vi "var för levande". 

En kraftigt beskuren bild, men man ser i alla fall att det är två gamar som svävar ovanför trädtopparna.

Dagen efter kom vi körande i närheten av El Chorro, även nu på hög höjd för att kolla in de vackra vyerna. Ja, jag vet. Jag är ingen naturfotograf, men det betyder inte att jag inte uppskattar den fantastiska naturen och vyerna. De blir dock inte lika vackra på mina bilder. Helt plötsligt ser vi en gam sittandes på vägen och Bengt berättade att det var en gåsgam. Utifrån storleken förstod vi att den/han inte var fullvuxen. Vi tänkte först att den var skadad, då den inte brydde sig om att det kom bilar från bägge håll...

Vi döpte gamen till Brutus. Han visade sig vara orädd och var inte alls sugen på att flytta sig när den mötande bilen ville förbi. 

Jag fotograferade först Brutus genom bilrutan. Bengt föreslog att jag skulle gå ut ur bilen och ta en bild, men jag svarade "aldrig i livet". Bengt försökte istället köra förbi Brutus, så jag skulle kunna fotografera genom bilrutan. 

Brutus iakttog oss, men hade ingen lust att flytta på sig. Vi lyckades i alla fall ta oss förbi....

Jag bytte objektiv (50-140) och hängde ut genom bilrutan och fotograferade. Brutus poserade snällt...

Vi körde lite längre upp och Brutus promenerade iväg en bit. Jag hann ta några bilder till...

Vi körde en bit upp och stannade för att se på den vackra vyn. Brutus satt kvar och Bengt tog sin kamera för att också kunna ta en bild. Vi gick en bit ner efter vägen och jag tänkte att jag skulle filma en liten snutt. Jo, det blev en mycket liten då Brutus började springa mot oss. Kolla in det korta klippet nedan. Vi lämnade honom ifred och koncentrerade oss istället på att kolla vyerna, som jag både fotograferade och filmade. En liten snutt är med på filmklippet. 

https://youtu.be/fe3NzQEhrlk

Klättrade upp på en liten höjd och beundrade den vackra vyn. Ja, i alla fall i verkligheten. Fick inte till färgerna, så bilderna får vara svartvita...

Bengt gick ned till bilen före mig och tog en foto på mig när jag beundrade vyerna. Och filmade, så det tog en stund innan jag kom ner till bilen. När jag närmade mig bilen visade det sig att Brutus låg i bakhåll och kom rusande i full fart emot mig. Tyvärr har vi ingen bild på det. Hade Bengt (som stod några meter ifrån) fotograferat just då hade jag nog fräst åt honom, men i efterhand hade det varit kul. Brutus jagade mig och jag sprang baklänges och höll min kameraväska mellan oss. Jag tänkte mest att "jag kan inte skada gamen", men fick jobba på att inte bli skadad själv. Bengt tog sig runt bilen och öppnade min bildörr så att jag kom mig in. Sedan var det Bengts tur att bli jagad in i bilen. 

Bengt hann bara starta bilen, när Brutus gjorde ett försök att hoppa upp på motorhuven. Missade tyvärr det...

Väl inne i bilen hann jag ta en till bild. Brutus satt och tittade på oss och ville nog att vi skulle åka. Eller tvärtom, att jag skulle stanna och leka? Nä, det tror jag inte. Jag skämtade om att Brutus var intresserad av mina "likbleka" ben, eftersom jag hade leggings som bara nådde nedanför knäna. Några spanjorer jag träffade några dagar senare sa att en gam som fått för mycket att äta kan bli som "berusad" och bli lite knasig. Vi började i alla fall backa för att lämna platsen och låta Brutus ha den för sig själv. 

När vi backade kom Brutus och sprang och jagade iväg oss. Hann bara ta denna och inte den där han sträckte ut sina fina vingar. Jag hoppas att det gått bra för Brutus och att han inte fortsätter att sitta på vägen och blir påkörd. Hur gick det för mig? Ett blåmärke på foten och ett litet skrapsår. Jag frågade Bengt när vi var på väg därifrån om jag sett rädd ut? "Nä, du log och skrattade". Ja, jag hann nog inte bli riktigt rädd utan det kändes mer som "dolda kameran". I Bengts information om vad jag skulle få se och uppleva på vårt fotosafari i Andalusien ingick inte att bli attackerad av en gam:)

Brutus kommer att stanna kvar som ett positivt minne i mitt hjärta, precis som hela min vecka i Spanien. 

©Carina Hedlund

Lunchutflykt till Byske för att se ovanliga isbollar:)

Bilderna i detta blogginlägg är inga typiska "Carina-bilder" - då jag definitivt inte är en naturfotograf. Men, tidigare i veckan fick jag ett sms av vännen Marianne som undrade om vi inte skulle åka på en lunchutflykt och fotografera isbollar. Fattade först ingenting, men googlade och hittade att det i tidningen fanns ett reportage om dessa ovanliga isbollar. Vill du läsa, kolla länken:

http://norran.se/nyheter/ovanliga-isbollar-har-siktats-i-byske-744523

Fotosugen som jag alltid är tog jag med kameran:) Marianne, som är min kollega både på socialkontoret och i fotoklubben skrattade när jag sms:ade tillbaka och frågade vilket objektiv jag skulle ta:) Vädret var fint i Skellefteå när vi satte oss i bilen för att åka de tre milen norrut mot Byske havsbad. 

Ju närmare Byske vi kom desto sämre väder, snö, snöblandat regn och himlen mörknade....

Framme i Byske, framme i korsningen var det dags att svänga höger mot havsbadet. Jag har varit där på sommaren, aldrig på vintern. 

De få människor vi mötte såg ut som om de snabbt var på väg hemåt... 

Parkerat vid campingen, dags för en liten promenad ner till havet...

På stranden såg det ut som om det låg rester av ett gigantiskt snöbollskrig, eller att alla snölyktor blåst omkull. 

En glad och lite blöt Marianne. Efter en liten stund blev vädret något bättre... 

Lite ojämt att gå på snö/is och jag med min dåliga fotled såg säkert något äldre ut när jag försiktigt tog mig framåt. (Bröt fotleden för drygt 2 år sedan, vilken fortfarande bråkar med mig). 

Marianne har också några små krämpor, men vad gör det när man är ute på äventyr:)

"Ska jag försöka ta mig längre ut?" frågade en glad Marianne. Jo, det hade ju varit trevligt men förmodligen skulle alla tro att jag tjatat ut henne om det blivit ett dopp:) Det här fick räcka...

Vackert:) Kändes nästan som en utflykt till Island eller något sådant, inte till Byske 3 mil hemifrån...

Vadå, rak horisont? Nog svårt att få till en vettig selfie:) Armarna är alltid för korta...

Ett nytt försök på en selfie på Marianne och mig, rakare horisont denna gång:)

Fantastiskt vackert och härligt att få ta en utflykt mitt i arbetsdagen. Att det bara blev en banan till lunch gjorde inte så mycket...

Påbörjat promenaden tillbaka....

Tillbaka vid bilen började ljuset bryta fram igen och vädret var bättre på vägen tillbaka till stan...

Tack Marianne för att du drog ut mig på fotoäventyr:) Även om det handlade om natur, det får jag utforska mera. Någon färgbild från dagen kanske dyker upp senare, nu valde jag det jag trivs bäst med...

©Carina Hedlund