På besök på syncentralen med Stålmormor

I veckan följde jag mamma till syncentralen för synkontroll och koll av gråstarr. Mamma ser väldigt dåligt, pga gula fläcken som gör att detaljskärpan är dålig. Då min mamma även är Stålmormor kan hon göra väldigt mycket själv, men bristen på detaljskärpa gör att hon inte känner igen människor och däribland mig. Har vi planerat att träffas  och jag börjar prata märker jag aldrig hennes dåliga syn, men om jag ställer mig framför henne på stan utan att säga att det är jag känner hon inte igen mig. Jo, om jag har mina gula skor:) Min morfar Olle hade också problem med ögonen och blev blind i slutet av sitt liv. Det är inte lätt att bli blind och om man som Olle även var döv. Jag minns hur min mamma pratade med honom genom att "teckna i hans händer" - Dvs att han fick känna vilka tecken hon gjorde....

Åter till mamma, frågade optikern om lov och tog en massa bilder... 

Först lite information och samtal kring dagens undersökning...

"Det här är gula fläcken"

"Vad står det på skärmen"

"Bättre eller sämre"

"Nu blev det svårare"

Min favoritbild <3

"Kan du läsa vad det står här?"

Mamma fick nya solglasögon:)

Utprovning av bågar - inte så lätt när man inte ser.... 

Och lite sist - koll på hur det ser ut med mammas starr...

Den grundliga undersökningen var slut och jag skjutsade hem mamma. 

©Carina Hedlund

Besök på Synrehab med Stålmormor

Stålmormor, ja i det här sammanhanget kallar jag henne nog för mamma. Snart kommer Stålmormor att dyka upp i en ny skepnad, men idag har vi tillbringat en stund tillsammans i vardagen. 

Och i vardagen brottas mamma med att se dåligt. 82 år och fortfarande nyfiken på livet, men visst blir mamma irriterad när hon inte ser. I dagsljus har jag prövat ställa mig i vägen för henne "på stan" och då har hon inte känt igen mig. Det är då jag upptäcker hur dåligt hon ser. Hon har som många äldre åldersförändringar i gula fläcken. Det gör bl a detaljskärpan försämras, vilket gör att det är svårt att känna igen människor. Mamma har bättre "sidosyn", vilket gör att man ändå upplever att hon ser ganska bra ibland. Och hon är inte den som sätter sig ner och blir handlingsförlamad, utan hon har inga problem att ge sig ut på äventyr själv. (Lite farligt ibland).

Hämtade mamma hemma hos henne. Ibland ser hon inte dåligt, för hon såg min kamera direkt hon satte sig i bilen:) OCH sa att det var okej... 

"Får jag prata? Du får säga om du vill att jag ska vara tyst" - Det är andra gången jag följer mamma hit, förra gången var det flera synundersökningar mm. Hon fixar detta själv, men jag upplever att hon tycker att det är trevligt att jag följer. OCH vi kan prata efteråt om vilken information hon fått... 

"Kom nu Carina"

Vi hittade rätt hiss....

"Hur ser du när du läser?" Ja, mamma har inte så lätt att läsa men upplever att hon ser bäst när hon ligger i sängen med en stark lampa i närheten. Ja, och det beror förstås på att hon i sängen har texten närmare jämfört med när hon sitter. Mamma fick pröva läsa text i olika storlekar där hon satt med armbågarna i bordet och en lampa alldeles vid texten. OCH det gick bättre än väntat. För att läsa håller mamma ofta för ett öga - Alla sätt som fungerar är bra. Hon fick även tips över hur ska se tv:n bättre, då hon kanske ska försöka se lite mer på "sidan", då hon har bättre syn då. 

Mamma testar läsa med förstoringsglas... 

Färdig för denna gång. Mamma har fått låna hem lampan hon testade och nästa vecka får hon testa en ny lampa med förstoringsglas. Här suckar hon lite över mig - "Kom nu Carina, det är kallt"

Jag och mamma umgicks en liten stund till, blev kaffe och kaka i personalrestaurangen i Stadshuset. 

Och att mamma gillar att fika är ingen hemlighet:) 

Efter kaffe och kaka återgick jag till arbetet på socialkontoret och mamma gick för att handla lite innan hon skulle boka färdtjänst hem. Tror jag, hon tar ganska ofta bussen också. Jag har precis tjatat på henne om att aldrig gå mot röd gubbe:) Och se sig för överallt, jag vill ha kvar henne länge...

©Carina Hedlund