Mötet med mångsysslaren Bengt Sändh

Äntligen fick vi träffas på riktigt. För ca 10 år sedan kommenterade vi varandras bilder här på Fotosidan. Jag minns en fantastisk bild där Bengt fotograferat sin fru med deras stora hundar i sängen. Jag hade inte koll på vem Bengt var, förutom att han var en kul och lite provocerade fotograf. 

Jag visade min dåvarande chef en kul kommentar som Bengt skrivit på ett av mina foton. "Känner du Bengt Sändh?, sa hon och stirrade på mig. "Eh, han är en kul fotograf på Fotosidan" svarade jag och undrade hur hon kunde veta vem han var...

För några år sedan fick vi kontakt igen via Facebook. Vi har fortsatt kommentera varandras bilder och diskuterat foto. Genom att jag fotograferat många i visvärlden har vi flera gemensamma bekanta och vänner. 

Jag skrev mångsysslare i rubriken. För den som precis som jag tidigare inte vet vem Bengt är finns det massor på Internet. Lyssna på P1 inslaget som Bengt har på sin hemsida, där han beskrivs som en mångsysslare. "Men de glömde massor med saker", sa Bengt när jag fick lyssna på klippet under vår promenad. (Du hittar det längst ned på sidan)

http://www.bengtsandh.se/video/

Ett annat av mina favoritklipp är där han sjunger för Olof Palme:

https://youtu.be/k_Ud-E0v9uU

Jag åkte till Lunds visfestival 26-27 juli. Jag har varit på flera visfestivaler, men det var första gången i Lund trots att de firade 15-årsjubileum. Och anledningen till att Skelleftebon hamnade nere i Skåne är att jag kunde kombinera detta med ett besök hos min äldsta dotter i Landskrona. Dag 2 träffade jag Bengt.

Vi tog våra kameror och gick ut på en fotopromenad. Då jag mer är en porträttfotograf och gatufotograf blev det mest foton på Bengt. Och han var tålmodig...

Samma morgon som jag skulle åka till Lund lyckades jag slå sönder min kamera, som föll ut ur den lite för fullpackade väskan. Tack och lov hade jag kvar min äldre modell av samma kamera, så jag kunde fotografera:)

Lite gott till fotopromenaden...

Lite vila på puben....

Fotograferna:)

Snart dags att åka till visfestivalen....

Bengt med sin gitarr som han senare på kvällen planerade auktionera ut för att slippa ta med den tillbaka till Spanien på flyget. 

Lunds Visfestival 2017

"Arga leken" - Eller Bengt och Göran som pratar gamla minnen....

Elona och Bengt:)

Sist ut att spela andra festivalkvällen var Bengt...

"Vänta, jag ska bara le mot fotografen"

Många var intresserade av gitarren. Svante ropade in den till sin fru Pia:) 

"Vi vill ha den signerad"

Bengt: "Men då tappar den ju i värde" :)

En glad Pia med Bengt och sin gitarr:)

I brist på tändstickor....

Vi hann med lite foto på fredagen också. 

Bengt och fotograf Carina:) 

Dags för Bengt att åka vidare till nästa spelning och jag tog tåget till Sanna i Landskrona. Jag sa att jag skulle promenera till stationen, men Bengt och hans chaufför (förlåt, glömde namnet) sa att de ville skjutsa mig. Det blev lite trångt. Ja, inte för mig som satt fram utan för stackars Bengt som satt bak med min väska i knät. 

"Håll i hatten"...

Framme vid tågstationen....

Grabbarna susade vidare....

Tack Bengt för ett mycket trevligt möte. Vi hann prata om lite annat än foto också. Bengt har många intressanta historier att berätta från sitt liv och jag har sedan vi träffades hunnit läsa hans bok "Barnhemsungar". Han har skrivit flera böcker, men har historier för många fler.

Och vem vet, vi kanske träffas igen på någon visfestival eller så åker vi på fotoutflykt i Spanien....

Tack Maj Schwarz för den fina bilden du tog med min kamera. 

©Carina Hedlund

Lunchutflykt till Byske för att se ovanliga isbollar:)

Bilderna i detta blogginlägg är inga typiska "Carina-bilder" - då jag definitivt inte är en naturfotograf. Men, tidigare i veckan fick jag ett sms av vännen Marianne som undrade om vi inte skulle åka på en lunchutflykt och fotografera isbollar. Fattade först ingenting, men googlade och hittade att det i tidningen fanns ett reportage om dessa ovanliga isbollar. Vill du läsa, kolla länken:

http://norran.se/nyheter/ovanliga-isbollar-har-siktats-i-byske-744523

Fotosugen som jag alltid är tog jag med kameran:) Marianne, som är min kollega både på socialkontoret och i fotoklubben skrattade när jag sms:ade tillbaka och frågade vilket objektiv jag skulle ta:) Vädret var fint i Skellefteå när vi satte oss i bilen för att åka de tre milen norrut mot Byske havsbad. 

Ju närmare Byske vi kom desto sämre väder, snö, snöblandat regn och himlen mörknade....

Framme i Byske, framme i korsningen var det dags att svänga höger mot havsbadet. Jag har varit där på sommaren, aldrig på vintern. 

De få människor vi mötte såg ut som om de snabbt var på väg hemåt... 

Parkerat vid campingen, dags för en liten promenad ner till havet...

På stranden såg det ut som om det låg rester av ett gigantiskt snöbollskrig, eller att alla snölyktor blåst omkull. 

En glad och lite blöt Marianne. Efter en liten stund blev vädret något bättre... 

Lite ojämt att gå på snö/is och jag med min dåliga fotled såg säkert något äldre ut när jag försiktigt tog mig framåt. (Bröt fotleden för drygt 2 år sedan, vilken fortfarande bråkar med mig). 

Marianne har också några små krämpor, men vad gör det när man är ute på äventyr:)

"Ska jag försöka ta mig längre ut?" frågade en glad Marianne. Jo, det hade ju varit trevligt men förmodligen skulle alla tro att jag tjatat ut henne om det blivit ett dopp:) Det här fick räcka...

Vackert:) Kändes nästan som en utflykt till Island eller något sådant, inte till Byske 3 mil hemifrån...

Vadå, rak horisont? Nog svårt att få till en vettig selfie:) Armarna är alltid för korta...

Ett nytt försök på en selfie på Marianne och mig, rakare horisont denna gång:)

Fantastiskt vackert och härligt att få ta en utflykt mitt i arbetsdagen. Att det bara blev en banan till lunch gjorde inte så mycket...

Påbörjat promenaden tillbaka....

Tillbaka vid bilen började ljuset bryta fram igen och vädret var bättre på vägen tillbaka till stan...

Tack Marianne för att du drog ut mig på fotoäventyr:) Även om det handlade om natur, det får jag utforska mera. Någon färgbild från dagen kanske dyker upp senare, nu valde jag det jag trivs bäst med...

©Carina Hedlund