Fågellivet i Howth - Dublin

Vill bara varna er direkt, jag är ingen naturfotograf eller fågelfotograf, men att fotografera måsarna/trutarna i Dublin roar mig. Som sagt, vet inte ens vad de heter. Men, det räknar jag med att ni upplyser mig om!

Här var jag i Howth, ca en halvtimme med tåg från Dublin. Har en massa andra bilder därifrån också, men i detta blir det bara fåglar. Har döpt dem till mina humorfåglar, de ser lite komiska ut och dessutom har de så snygga poser...

Den första jag träffade på spatserade lite fint vid vägen. Det är nog den enda som blev svartvit.

Det fanns inte bara en att fånga på bild, det fanns massor:)

Lite stöddig, minnsann:)

Vi hade med oss bröd och här var det en herre som talade om att han ville ha ALLT!

"Och det nu på en gång"

Andra var ute på en liten söndagspromenad

Eller stod och funderade lite över livet

Precis som hos oss människor fanns det vissa som tog lite mera plats

Och andra som ville visa sig från sin bästa sida

"Titta vad jag kan"

"Här är det jag som bestämmer"

"Kom igen, mig klår du inte"

"Ska de slåss, då flyger jag hem"

"Jag med, finns väl annat att göra än att slåss om brödsmulor"

"Allt är mitt"

"Äh, nu sticker jag"

"Det är fortfarande jag som bestämmer"

"Tror han ja, kasta hit resten av brödet nu"

Ja, det finns nog fler fågelbilder på min dator men jag ska inte plåga er med någon fler nu.

Någon favorit?

Kommer fler Dublin-bilder senare, med både lite natur, gatofoto och framför allt gubbar:)

©Carina Hedlund

Kilmainham Gaol - Dublin

Jag var nyligen i Dublin med min äldsta dotter. Det är tredje gången för mig, så många "turistgrejer" har jag redan sett. Men något nytt för mig var det gamla fängelset, som var verksamt mellan 1796 - 1924. En intressant guidad rundtur, som jag rekommenderar om ni åker till Dublin. Fängelset väckte många tankar hos mig och funderingar kring hur det fungerar på Irland idag. Jag har själv arbetat i kriminalvården och nu arbetar jag vid socialtjänsten med ungdomar som begår brott. Tränade en del på min engelska genom att fråga människor om situationen idag.

Om det ser bekant ut och du inte satt här 1924 så har fängelset använts vid tv-inspelningar och vid musikvideos. Detta är den nyare delen av fängelset, vi fick även gå ner i den gamla delen. I denna satt många "kända" fångar och målet var att det bara skulle vara en fånge i varje cell.

Vår guide hade mycket att berätta och jag önskar att min engelska vore bättre så jag hade förstått mera!

Sean Heuston var en irländsk rebell, född 1891. Han avrättades i fängelset 1916 vid 25 års ålder....

Lite för högt till fönstret för att man skulle kunna kika ut...

Det var mörkare en trappa ned....

Kikade in i en cell genom en liten lucka och såg ett öppet fönster. Tvivlar på att det var öppet 1889....

Ute på fängelsegården ägde många avrättningar rum...

Guiden avslutade turen och vi gick och tittade i museet....

Fick se en kamera som användes för att fotografera fångarna....

Vi fick kika in i små hål och se autentiska filmer som gjorts av fångar som gick fram och tillbaka i sina celler....

Avslutade besöket med lunch i cafeterian....

Tänkvärt besök, blev ett foto av Emilia inspirerat av fängelsebilderna som ofta togs framifrån och från sidan.

Slutligen ett foto av Sanna och mig, som Emilia tog på vägen från fängelset. Fler Dublinfoton kommer så småningom:)

©Carina Hedlund

Fint häxbesök under påsken:)

Skärtorsdagen var lugn, inga små eller stora häxor dök upp hemma hos oss. Kände mig lite osäker på om det verkligen var påsk. Men långfredagens morgon satt det plötsligt en fantastisk häxa i köket och åt frukost. Efter lite övertalning fick jag in henne i studion...

Oj oj, hon såg inte så glad ut.

"Låtsas att du är på väg till Blåkulla - Du har världens häxfest framför dig"

Genast föddes det ett litet ljus i häxans ögon....

Men hon var fortfarande lite fundersam...

Kaffekannan följer alltid med till Blåkulla

Men receptet på mitt specialkaffe är hemligt, he he....

" Vill du följa på en flygtur"

"Lite kaffe, kanske? Det är väldigt gott"

"Du törs smaka - Det var kaffet i den andra kannan som innehöll sömnmedel. Det här är vanligt kaffe"

Finaste häxan 2013:)

"Vi ses igen nästa år"

©Carina Hedlund

Prinsessan Leia - På äldre dagar

Under påsken hade jag turen att träffa på prinsessan Leia, som gärna ville bli fotograferad. Nu beror det förstås på hur bevandrad du är i Star Wars om du överhuvudtaget vet vem prinsessan Leia var? Nej, jag ska inte ljuga - den riktiga Leia finns inte här på jorden, så det fick bli en liten "stand in" för henne. Vilken tur att min mamma har svårt för att säga nej och denna gång fick jag god hjälp av Sanna och hennes kläder från "Black Milk Clothing", vilket visst är väldigt populärt:)

Min mamma fick en snabb lektion i hur man hanterar ljussvärd och hon blev direkt taggad. Här tyckte vi dock inte att hennes inneskor riktigt passade....

"Kom igen, ska vi slåss"

"Den här tighta klänningen får mig att känna mig som en fotomodell"

Leia med två mini-ljussvärd (godis)

"Jag har inte alls kanelbullsfrisyr, akta så du inte får en smäll"

"Ger du dig?"

"Förlåt, vi slåss inte - kram lilla vän"

Sötaste "Star Wars-nallen"

eller coolaste kanske....

Tack till min fina mamma för att du står ut med alla mina ideér. Tur att du har kul samtidigt:)

©Carina Hedlund

Den sanna och förskräckliga sagan om Snövit!

Ni har säkert läst sagan om Snövit och de sju dvärgarna och tror att det är den sanna versionen. Inte alls! Snövit var egentligen inte så vacker och god, utan ett ganska jobbigt barn som pappan och styvmodern ibland ville strypa. Nu får man ju inte strypa sina barn, istället funderade de på att skicka bort henne. Styvmodern förresten, hon var inte heller särskilt vacker. Men dock en handlingskraftig kvinna med sju kusiner som bodde långt, långt borta i en främmande skog.

När Snövit fyllde 15 år fick hon en hel korg med äpplen. Äpplen hade Snövit aldrig sett förut och hon blev väldigt fascinerad.

Eftersom kommunikationen i familjen var dålig, var det ingen som berättade för Snövit vad hon skulle göra med äpplena. Att man kunde äta dem hade hon ingen aning om. Att man inte fick kasta äpplen på slottets vackra rutor kanske Snövit förstod, men som den impulsiva och busiga tjej som hon var struntade hon i det.

Och stark och pricksäker som hon var träffade hon sammanlagt elva rutor. Snövits pappa var bortrest, men styvmodern var hemma. Hon exploderade och skällde ut Snövit samtidigt som hon bestämde sig för att skicka bort henne för gott. 

Snövit bönade och bad, hon ville inte åka ifrån sitt fina rum, sina fina saker och sin sköna säng.

"Snälla, jag lovar att jag ska vara snäll"

Men styvmodern hade bestämt sig. Hon var en mycket musikalisk kvinna och kunde spela sövande sånger. Hon förstod att hon inte skulle få iväg Snövit frivilligt, utan ville att hon skulle sova djupt. Hon ljög för Snövit och förlät henne. Samtidigt frågade hon om Snövit inte ville höra en ny visa. Snövit jublade och satte sig ned för att lyssna.

Styvmodern var dansös före hon gifte sig, så Snövit fick njuta av både dans, musik och sång.

Det dröjde inte länge förrän Snövit somnat. Hon snarkade högt, medan Styvmodern baxade upp henne på en dresserad åsna som ensam skulle ta Snövit till de djupa skogarna. Snövit vaknade inte förrän hon var framme. Åsnan såg sin chans och rymde och är visst cirkusdirektör idag.

Dvärgarna djupt inne i skogen hade precis som ni hört talas om den vackra och arbetssamma Snövit, men ack vad de bedrog sig. Snövit ville varken koka gröt eller städa. När hon blev rastlös, vilket var ofta, kastade hon omkring dvärgarna i skogen. Ingen förutom Toker tyckte att det var roligt. En dag hörde hon en vacker röst inne i skogen. Snövit spanade och direkt hon såg dess ägare blev hon kär för första gången i sitt liv.

En bit bort såg Snövit den vackraste prins hon någonsin sett, ja om han nu verkligen var en prins? Snövit såg hur han fångat en nalleflicka som han precis skulle skära halsen av. Snövit blev så till sig att hon ropade "hurra". Prinsen tittade upp och deras ögon möttes för ett ögonblick innan han försvann in i skogen. Från den dagen pratade Snövit inte om annat än den vackre prinsen. Dvärgarna kämpade och stoppade in mossa i öronen för att slippa lyssna. Snövit sa om och om igen att "Snart hämtar prinsen mig". Till slut kunde Toker inte hålla sig längre.

"Snövit, prinsen kommer inte att hämta dig". Snövit kände att hjärtat höll på att stanna och sedan blev hon arg.

"Dumma dvärgar, han kommer visst att hämta mig". Snövit började slänga runt dvärgarna och hotade med att gräva ned dem om de inte var snälla.

"Han kommer att hämta mig när han dödat alla knäppa nalletjejer och monster som finns här i skogen". Snövit målade upp en bild av hur han i precis den stunden dödade en elak nalle. En sån där nalle som ser till att barnen aldrig får sova.

I hennes fantasi blev prinsen vackrare och vackrare hela tiden och snart skulle hon höra hur han kom ridande på en vacker vit häst genom skogen. Ja, hon kunde ju inte höra att hästen var vit förstås.

Snövit lyssnade och väntade varje dag. Dvärgarna började tycka synd om henne och försökte hitta på roliga lekar. De erbjöd att hon skulle få kasta upp dem i trädtopparna, men inget ville Snövit göra. Och varje gång Snövit hörde något prassla borta i skogen jublade hon, ropade hurra och skuttade omkring i väntan på prinsen.

Men gång på gång blev hon besviken. Kanske, vem vet, hon kanske fortfarande sitter och väntar på sin prins. Att sagan om Snövit har ett lyckligt slut är en sak till som ni fått om bakfoten. Eller på sätt och vis, för vissa slutade det lyckligt. Nu tror ni att det är styvmodern som blev lycklig, men icke. Hon ångrade bittert att hon skickat iväg Snövit. Livet blev så tomt och innehållslöst utan henne. Vem skulle hon nu skälla på. Lite då och då gav hon sig ut i skogen för att leta efter Snövit, men med styvmoderns otroligt dåliga lokalsinne hittade hon aldrig hem till dvärgarna. Snövits pappa träffade en ny kvinna och flyttade hem till hennes lilla stuga uppe bland bergen. Och prinsen, hur gick det för honom?

Han träffade kvinnan i sitt liv, ett söt och go liten nalleflicka. De bor tillsammans bara en bit från Snövits hem. Ja, och prins var han egentligen inte. Han var en glad och nöjd grisskötare, som vuxit upp bara ett stenkast från Snövit.

Snipp snapp snut - så var sagan slut!

©Carina Hedlund