Min söta morfar igen....

Pratade med min syster för någon dag sedan, hon grät en skvätt för att jag skrivit om morfar Olle:) Hon tillbringade mycket tid med min mormor och morfar när hon var liten och de har haft mycket mer kontakt än vad jag har haft. Lite plus kanske man ska ha som äldsta barnbarnet. Det blev ganska många barnbarn, då de själva hade 10 barn... Har inte riktigt koll på hur många kusiner jag har. Min farmor och farfar fick 14 barn, så vi är en stor släkt på både min mammas och min pappas sida av släkten:)

Denna bild tog jag någon gång i början av 80-talet på min morfar:) Gulligt med jackan som inte sitter som den ska...

Foton i Studio....

Studiofoto är något jag tänker träna mer på till hösten. Redan nu i vintras tänkte jag köpa studioutrustning och träna hemma, men det blev inte av. Kunde inte bestämma mig och ju mer jag tittade desto dyrare blev det. Vi i Skellefteå fotoklubb har förmånen att hyra klubbens studio för 100 kr för en heldag, men är ändå sugen på att ha en liten studio hemma. Varje gång jag ska till klubbens studio har jag massor med grejor med mig och vill testa allt samma dag, så jag blir helt slut:)

Hittade ett foto på Linn, en kompis till min dotter och en tjej som tidigare var med i fotoklubbens ungdomsgrupp. Linn fick dock oftast agera modell:) Nu pluggar hon till socionom, så vi kan inte ringa henne så fort vi behöver en modell att träna på...

Snabbredigerade en bild nyss, som jag redigerat tidigare också. Då blev den i färg, idag testade jag svartvitt. Slarvade nog med retusch/hårstrån, men ville se hur den blev i svartvitt. (Egentligen skulle jag städa i lightroom:)

Lägger in bilden i färg också, så jag/ni kan jämföra vilken som är bättre:) Ha en trevlig lördagkväll!

Mikael Wiehe - Blogginlägg nr 100:)

Jag fotograferade Mikael Wiehe här i Skellefteå i september 2010. Jag hämtade honom på hotellet och skjutsade honom till Nordanå. Nordanåområdet kände Mikael igen, då han spelat på Trästockfestivalen många gånger. De gångerna har han förstås inte sett så mycket av området, fullt med folk, scener och tält. Efter bara en liten stund sa Mikael: "Oj, vad vackert det är här"... Vi promenerade vidare, pratade och stannade ibland och tog en bild. Promenaden fortsatte till Bonnstan, ett område Mikael aldrig hade sett förut. Redigerade en mängd med foton från denna fotopromenad i september, men som alltid brukar jag när det gått en tid kolla in de foton "som blev över". Det betyder sällan att det inte finns kvar några bra bilder och vissa ser man lite annorlunda på vid ytterligare en titt... De jag redigerat sedan tidigare finns både i ett tidigare blogginlägg, samt i min portfolio. http://www.carina66.fotosidan.se/blog/53007.htm

Här kommer några av dagens skörd....

Lite drömmande....

Denna har jag visat förr, nu blev den svartvit....

Här försökte Mikael ge lite fototips:) Men, han ville inte hålla i min kamera och pröva själv....

och en till....

Glad och trevlig att fotografera - hoppas jag får chansen att göra det igen:)

Så, då var mitt blogginlägg nr 100 färdigt! Ha en fortsatt skön söndagkväll!

/Carina

Längtar efter lite barnfoto:)

Trots att det snöade lite idag här i Skellefteå, så är sommaren snart här. I sommar blir det en hel del konsertfoto, porträttfotografering och förhoppningsvis lite barnfoto:) Jag har fortfarande inte startat min "enskilda firma", men nu är jag på gång.... Det är hur länge sedan som helst som jag bestämde mig, men något har bromsat (jag och rädslan att ta betalt:). Men, nu har jag bokat tid för att få lite hjälp och förhoppningsvis en spark i rätt riktning:) Vi får väl se, rapporterar längre fram om hur det går!

Bjuder på lite barnfoton idag:)

En bild som nu är några år gammal. Hindrade hennes pappa Jimmy att springa och lyfta ned henne, detta ville jag dokumentera. Det gick bra, inga blåmärken... Söta Saga är kusin med mina barn!

Också en gammal bild, sötsöta Selma:)

Min goa brorsdotter Lovisa, för några år sedan...

Sist blir det en favoritbild på min äldsta dotter Sanna. Här var hon 2 år gammal. Vi visste inte om att hon hade en muskelsjukdom. Hon ville inte gå längre, utan satte sig ned och vilade:

"Mamma, jag är trött"

"Måste du fotografera mig, jag är ju så rynkig"

Min mamma ser ibland ut som om hon ska sluta andas när jag tar fram kameran. Jag har dock tidigare vid ett tillfälle varit ute på en fotopromenad med henne, tog många porträtt och innan jag var klar så tyckte hon att det var riktigt roligt. Hon var avslappnad och det blev riktigt fina bilder. Idag följde hon mig ut och tittade på mig när jag fotograferade ett litet "hemligt projekt", som ska bli en present så småningom till någon...

När jag var klar riktade jag kameran mot min mamma, som genast började prata om sina rynkor. Tre bilder blev det, sedan tyckte hon vi skulle gå in och dricka kaffe. På sista bilden lurade jag henne att skratta.... Jag vill gärna ha foton på min mamma, hur många miljoner rynkor hon än får. Jag kommer förmodligen att bli lika rynkig i framtiden, måste ju ha något att jämföra med så den retusch jag gör är minimal. Brukar ofta göra rynkor mindre skarpa, men här har jag knappt gjort något - ja, förutom att göra dem svartvita och dra upp kontrasten. Det gör väl att rynkorna syns mer, men jag är säker på att jag blir förlåten:) Hon har inte sett dem än, så ni hinner före:)

Ha en bra kväll alla!

/Carina:)