En sväng till tystnaden

I juletid brukar vi ta en sväng till den gamla kojan vid Rönnhällssjön i västra Dalarna inte långt från gränsen till Värmland. Sist vi var där var på annandagen för två år sedan. Då var det helt snöfritt, idag 2-3 decimeter. Tillräckligt mycket för att ta skotern sista biten. När skotern tystnat blir det helt stilla. Det är inte jättelångt till civilisationen men det är verkligen helt tyst. Det skapar en skön känsla. Elda, äta lite mat och bara vara är en skön kontrast till en vardag som alltid pågår. Naturligtvis vill jag plåta också. Dokumentera, skapa de viktiga dokumentära porträtten. 

(klicka för bästa upplösning)

Annandag jul 2015

Annandag jul i västra Dalarna. Ingen snö men minusgrader idag till skillnad från de senaste dagarna då hård vind har varvats med regn och flera plusgrader. Mina föräldrar, pojkarna och jag tog en sväng till den gamla kojan vid Rönnhällssjön ett par mil från gränsen till Värmland. Sist jag var där med en kamera var i september 2013. Det inlägget i bloggen handlade om när det blir intressant att titta tillbaka i backspegeln, när bilder blir intressanta. De flesta bilder är intressanta direkt, men ibland ägnar man inte nytagna vardagsbilder som jag kallar det så mycket tid. De blir lite slit och släng om man uttrycker det så. Men med tiden betyder de mer och mer och blir ett ovärderligt tidsdokument. Bilderna från 2013, som var vardagsbilder då, betyder av olika anledningar mycket för mig idag. Idag blev det en ny laddning bilder från den gamla kojan och från toppen av Märrberget. Bilder som i framtiden även de blir ovärdeliga tidsdokument. 

Idag hade jag två kameror, en Ricoh GR och en Fuji X-E1 med ett Nikkor 105 1.8 ais med adapter.

(klicka för bästa upplösning)

En titt i backspegeln, när blir det intressant...?

Jag tillhör den kategori fotograf som alltid, eller nästan alltid i alla fall, har en kamera med mig. Om familjen skall ut på någon utflykt någonstans är det alltid mig de får vänta på. Detta beror ofta på att jag inte bara tar med kameran, det kan vara bra att ha med ett par blixtar också...och något att diffusera blixtljuset med...och ett stativ...och ett stativ för kameran...osv. En stor del av mitt liv handlar om att skapa bilder, att få en tanke på pränt så att säga. Bilder som oftast behöver extern ljussättning för att få den känslan jag vill ha. Detta betyder att de så kallade vardagsbilderna ofta blir liggande, de är inte lika roliga helt enkelt.  De har inte samma känsla som en bild som mejslats fram ur en tanke. Men det är ju så att åren skapar känslor, och platser och människor på dessa bilder. Vad som blir liggande idag kan vara ovärderligt och oersättligt i framtiden. En vardagsbild, nåja jag fotograferar även dessa bilder i råformat för att sedan ge dem en behandling...så kommer det nog alltid att vara, är inte direkt intressant dagen efter den tagits. Eller en vecka, eller ett år...när är det egentligen dags att rikta in backspegeln?

Den gångna helgen spenderades hos mina föräldrar i Malungsfors i västra Dalarna. På lördagen var det bondens marknad i byn. Jag hade naturligtvis kameran med mig och det var då tanken slog mig när dessa bilder egentligen blir intressanta. Om tio år kanske de är roliga att titta på, om femtio kanske de är ovärderliga. Kanske dyker de upp i min blogg så småningom.

Söndagen spenderades vid den gamla kojan vid Rönnhällssjön inte långt från gränsen till Värmland, men långt ifrån externa blixtar och tillbehör :)

Min mor djupt försjunken i någon inredningstidning...

...medan pojkarna leker med farfar.

En sväng upp på toppen av Märrberget (Märôberget som det heter på malungsmål)

Vy över Rönnhällssjön i västra Dalarna.

På vägen ner visar pappa vart skogsskiftena slutar och tar vid.

Väl nere från berget har farmor och pojkarna fixat korv i Tôlla.

Det var några bilder och tankar från en septemberhelg 2013. Må väl alla läsare!