Erik Birgerson
Jag och pojkarna
Det är inte många gånger jag inte har en kamera med mig när jag och mina söner är ute och åker. Ibland blir det lite mer prylar än min Ricoh Gr som alltid är med. Efter en sväng på stan stannade vi till vid en plats jag sett tidigare och tänkt att det skulle bli en bra kuliss. Porträtt och dokument, allt i en och samma bild.
(klicka för bästa upplösning)
Fick syn på en övergiven landsväg.
Några mil norr om Munkfors får jag syn på hur den, vad jag förmodar är den gamla landsvägen, ödsligt försvinner in bland träden. Då jag varit på resande fot har jag naturligtvis prylar med mig för att kunna göra en liten produktion. Jag reagerar blixtsnabbt och svänger av vägen. Jag gillar orörda gamla asfaltsvägar. Alla vi som gillar Walking Dead förstår känslan. Återigen är det en sån där expressplåtning. Då jag är roddare, regissör och skådespelare behöver jag inte dividera men någon. Bilder av det här slaget finns i mitt huvud hela tiden så jag vet hur jag vill ha det. Jag hittar känslan jag vill ha och efter en kvart är jag åter i bilen på väg norrut. Efter vägarna finns mängder av platser som är perfekta kulisser för fotografering. Sen är det lite kul att se crazy ut framför en kamera ensam på nån öde plats ;-)
(klicka för bästa upplösning)
En kväll vid Vänern
17 april 2017. Ett par bilder från Räggårdsviken på Hammarö efter att mörkret lagt sig.
(klicka för bästa upplösning)
Tre barndomsvänner och en övergiven maskinhall
Fyra blev tre. Tre kunde blivit två och därmed inställt då värden, dvs jag, däckades av feber ett par dagar innan helgens träff. Det löste sig, om än lite tröttare än vanligt. Sedan 2010 ses vi två gånger per år. Vännerna sedan barnsben. Vi är inne på år 36 om jag räknat rätt. Vi lärde oss läsa ihop, vi agerade ombud åt varandra när det var dags att fråga chans, vi trimmade mopparna ihop, vi drack första ölen ihop. Vi blev vuxna ihop. Barn blir stora och sprids över landet, vi också. Traditionen sedan sju år betyder mycket. Bilderna vi skapar varje gång betyder även de mycket. Tidsdokument att bevara och som så småningom kommer att bli en fotobok. Platsen denna gång blev den gamla maskinhallen i Tuna Hästberg söder om Borlänge.
(klicka för bästa upplösning)
Stop & go-plåtning
Eller vad man ska kalla det. Jag har alltid en kameraväska med mig när jag ska nånstans över en dag, eller en helg. Det brukar bli ganska mycket prylar, man vet ju aldrig. Alla som fotograferar har nog platser som tidigare passerats med tanken att stanna nästa gång. Allén strax söder om Lindfors i Värmland är en sån plats. Fel ljusförhållanden eller ont om tid brukar vara orsaken att det inte blir av. I helgen blev det av. Jag gillar den typen av plåtningar. Det är klart på fem minuter, sen vidare dit man ska. Jag använder mig själv som modell då det helt enkelt inte finns nån annan att tillgå. Allén utan männsklig närvaro? Nej det är inte min grej.
(klicka för bästa upplösning)