En kväll på en av Faluns slagghögar.

Vilket väder! Rena sommaren och vi är bara inne i Maj. Dryga 25 grader på Lugnet i Falun idag. Skönt att på en ljummen kväll ta kameran och skjuta några bilder. En kompis kom på besök och vi bestämde oss för att åka i väg på en fotorunda. Dessa mer eller mindre planlösa turerna brukar sällan bli lyckade. Vi hade egentligen ett annat mål men hittade inte stället vi sökte. Vi hamnade till slut på en av Faluns många slagghögar. Denna cetrala "hög" ger en vacker utsikt över centrumkärnans hustak. Det karga landskapet gör nästan att det känns som man står uppe på en fjälltopp. Den stora skillnaden är all graffiti och skrot som ligger och skräpar. Men dock en helt klart intressant plats att vistas på med en kamera.

Kvällens bilder är tagna med Nikon D700 bestyckad med Nikon 24-70 2,8.

Jag avslutar med dagens musiktips. Det får idag bli W.a.s.p. - The Crimson Idon från 1992. Klassiskt!

En fasan...

...får bli min bild för dagen. Jag har aldrig direkt lagt någon större möda på att fotografera fåglar på nära håll. Kanske för att jag inte har de rätta brännvidderna för ändamålet. Jag kan inte påstå att jag lade ner någon större möda på denna bild heller. Fågeln stod någon decimeter från vägen, så nära att när jag stannade bilen och drog ner rutan på passagerar sidan såg jag den inte. Då jag dessutom hade min fem månaders son bredvid kunde jag inte luta mig ut. Jag har i ett tidigare blogginlägg lovordat den gamla manuella Nikon 75-150, skarp och lättfokuserad. Jag ställde in vad jag trodde kunde vara bra skärpa och sköt i blindo ut genom fönstret. En chans sen var fågeln inne i skogen. Det blev ganska bra.

Jag avslutar med dagens musiktips. Det får bli Porcupine Tree - Voyage 34 The Complete Trip, från 2000. En hel timme flum flum.

Karusellerna snurrar, gungorna gungar men Lesjöfors är inte med.

Jag har alltid haft någon sorts fascination för det övergivna, platser där handlarn låst dörren för sista gången. Eller allra helst, han låste inte...han drog bara, och så har det gått 40 år när man upptäcker stället. Nu är inte Lesjöfors i Värmland riktigt där, och kommer förmodligen inte dit, iallafall inte på ett bra tag. Men jag insåg när jag passerade den lilla bruksorten i höstas att "den blomstertid nu kommer" för länge sedan passerat. Det slog mig då att jag måste åka hit och fotografera byn. Eftersom jag är värmlänning har jag passerat Lesjöfors många gånger, och minns att parkeringarna vid bruket var fulla av bilar som väntade på att ta bruksarbetarna hem. Det fanns också någon sorts känsla av kommers på Bergslagsgatan som huvudgatan heter.

Förra veckan kom tillfället att stanna till och jag gick runt ett par timmar och dokumenterade. Fint väder och ingen tid att passa. Ett par gubbar tittade ut från sina hus och undrade nyfiket vad jag fotograferade. Det hade varit några på orten och filmat för en tid sedan, och nu en fotograf. Man vet ju aldrig hur länge husen står, svarade jag när jag försökte förklara varför jag var där. De svarade båda med ett leende, som att de tyckte det är en bra sak, att vi dokumenterar deras gamla fabriker och hus.

När jag var klar med redigeringen och skulle titta igenom bilderna hade min spotify playlist tagit sig fram till The Chosen Pessimist med In Flames. Det är häftigt vad musik kan göra för känslan i bilder.

Nu kan det ju vara så att någon från orten tycker att detta är en snedvriden bild av Lesjöfors. Det kan det vara, det är min bild av Lesjöfors.

Nedan följer ett axplock från min fotovandring.

Jag avslutar som brukligt är med ett musiktips. Det får idag bli Haunted - Made me do it... från 2000 Rock On!

.