Strömstaren

Idag när vi gick en promenad, tog jag med mig kameran med uti fall lodjuren kommer, vi brukar att skämta om att vi kommer missa lodjuret om vi inte tar med oss kameran. Jag försökt nån gång att fotografera strömstaren, men en liten fågel i virvlande vatten är inte lätt, svårt att få bra bilder. Idag när vi gick förbi forsen var det ett vackert ljus, solen färgade vattnet fint orange och gränsen till skugga gick vid forsens kant. Så det blev väldigt många bilder och dom flesta suddiga, för jag ville få lite mjukare struktur på vattnet. 

Fick till och med en flygbild:)

Jag har nog fått fågelinfluensan:)

Jag behöver nog hjälp, jag sitter fast bland fåglarna... Det senaste tiden har jag mest fotograferat småfåglar, så idag var jag ledig och hade planerat att åka iväg för att fotografera lite naturbilder, kanske lite vatten eller snöklädda små granar. Men tyvärr var det väldigt kallt ute, lusten för en fotoutflykt försvann, så det blev en promenad med kameran i city istället. Vad kommer jag hem med, jo då... ännu mera fågelbilder hmmm. Jag har nog ett problem:)

Det första jag stöter på är en kråka som har hittat en stor brödbit.

Han tittar misstänkt mot mig.
 

Han tar det säkra före det osäkra och försvinner med brödbiten.

Så länge det finns öppet vatten i ån så har vi en stor flock med måsfåglar av olika slag, det blir ofta lite tjafs om dom bästa platserna.

På ett ställe vid ån så finns det en fågelmatning för småfåglarna, där trivs gråsparvarna.

Det kom även en blåmes.

Då får vi se om jag lyckats fotografera något annat till nästa blogginlägg:)

Mera fåglar

Nu har det blivit fler fåglar som besöker vår fågelmatning. Idag när vi var där så kom det ganska många talgoxar.

Fota småfåglar är inte lätt, dom är så kvicka att man ofta får suddiga bilder men ibland blir även dom bra. Här har vi en liten skogsängel.

Blåmesen var den som var svårast att få på bild.

Men som tur är så kommer nötveckan alltid fram och ibland nästan för nära.

Jag såg en skymt av bofinken, på slutet kom det ett gäng med svartmesar och det var 3 st trädkrypare i träden runt matningen.

Min fågelmatning

Idag åkte jag ut till min fågelmatning, jag har börjat med matningen i ett försök att kunna fotografera nötskrikan. Jag hoppas att den kommer vänja sig vid mig och min närvaro. Nötväckan är den fågeln som har lärt sig att våran bil betyder mat, vi hinner inte ut ur bilen innan dom sitter i trädet och väntar på nötter.

Trädet har endel fina grenar som jag tycker om när fåglarna sitter på, men helst utan mat i näbben.

Bakom stugan en bit in i skogen har jag den matningen som jag hoppas att nötskrikan ska komma till. Där lägger jag ost i en öppen matning som dom lätt kommer åt. Där finns det en fin gren som dom kan sätta sig på. Nötväckan fattade det direkt men är lite för snabb för fotografen:) den dyker snabb ner till osten. Maten står på en pall som jag kan flytta på vid behov.

Sen flyger den iväg och sätter sig snyggt på ett träd.

Nötväckan är en rolig fågel som inte bryr sig om oss, den flyger så nära att man vill ducka. Jag brukar ha en liten petflaska med skalade solrosfrön som jag skakar på för att fåglarna ska höra att jag kommer med mat. Jag häller jag ut lite frön på någon sten eller större gren som jag vill fåglarna ska sitta på, sen är det bara att vara beredd med kameran.

Idag blev det bara bilder på nötväckan för jag stökade runt för mycket för dom andra fåglarna. Jag håller på att göra klart för vinterns matning, då ska jag hänga upp en större matning som räcker längre, nu får dom bara lite grann. Det positiva som hände idag är att nötskrikorna förmodligen satt i trädtopparna och bara väntade på att jag skulle gå, för jag hann bara gå ut ur skogen så hörde jag att dom började härja vid matningen.

Projekt Nötskrikan

I skogarna där vi har stugan finns det många nötskrikor, så fort man ger sig in skogen så slår dom larm, men det är sällan vi ser någon. Nu ska jag försöka få dom att komma till min fågelmatning, jag ger dom ost och nötter från en helt öppen matning. I 5 veckor har jag åkt ut en gång i veckan för att ge dom mat. Jag ger dom bara lite mat eftersom jag vill att dom ska förknippa vår bil med mat, tanken var att bilen skulle få vara mitt gömsle. Vecka 3 och 4 kom nötskrikan fram och satte sig i trädet som är i närheten men den vågade inte äta, utan flög iväg. Men idag kom den fram och åt, den fick äta 2 gånger och på den tredje gången tog jag ett kort, jag vågade knappt röra mig så tyvärr har jag zoomat igen bilrutan i nedre kanten där nötskrikan är.

Bilden är inte så bra men det är min första bild, så jag är nöjd att den vågade komma fram.

Men tyvärr kan jag inte använda bilen som gömsle, jag fick väldigt ont i nacken och ena axeln av att sitta lite snett. Så när nötskrikan flög iväg passade jag på att gå ut ur bilen.

Men har ju mina tuffa nötveckor som jag alltid kan roa mig att fotografera, jag sitter bara 2 m ifrån och dom bryr sig inte alls.

Efter lite funderande beslutade jag mig för att flytta på matningen upp i skogen bakom stugan, det är där jag trivs bäst bland stenar och mossa. Jag ska försöka få dit nötskrikorna och göra nått slag gömsle av kamouflagenät.

Mina småfåglar kommer direkt fram när vi kommer ut till stugan och dom bryr sig inte om oss. Nu när jag flyttade matningen så började jag med att ta lite solrosfrön som jag hällde ut på stenarna, det tog bara några minuter så var mina fåglar där.

Nu får vi se om jag lyckas få nötskrikan att komma till mig i skogen.