Måste lära mig att säga nej!

Ännu en gång har jag sagt ja fast jag borde ha sagt nej. Min systers dotter frågade mig i ett svagt ögonblick om jag kunde ta lite kort på henne och hennes kompis till en lite broschyr hon skulle göra för att locka ungdomar till träning. Det lät ganska enkelt så jag sa förstås ja.

Sen blev det bara större och större, nu skulle flera ledare fotas och träningslokalerna och det skulle vara klart inom 2 veckor. Jag som inte är speciellt duktig ännu utan gör många misstag när fotar med inställningarna började undra hur det skulle gå. Det var bara att snabbt boka Fotoklubbens studio, det gick bra studion var ledig men blixtarna var utlånade, jag ringde till personen som lånat blixtarna och hoppades nästan att jag inte skulle få tag i honom, för då kunde jag säga ifrån det hela utan att känna mig som en svikare, men han var givetvis hemma.

Den stora dagen kom och jag åkte till lokalen, då kom dök nästa problem upp, blixtarna låg helt nerpackade. Jag som bara har använt dom en gång på en fotokurs och då stod dom där färdigmonterade. Det var bara att klura ut hur det skulle vara och det vara lättare än vad jag trodde, kände mig ganska stolt när allt var klart och "modellerna" dök upp.

Här är ett kort på den skyldiga till hela projektet, hon kom direkt stressande från jobbet och hoppade in framför kameran.

 Idag var det dags att fotografera lokalerna och sen ta några skojbilder utomhus. Lokalerna var ganska lätt, bäst blev styrketräningsrummet.

Bilderna utomhus var svårare för just idag blåste det nästan storm och solen vandrade fram och tillbaka mellan alla moln, vi var tvungna att vara nära bakgrunden för att få lite lä så jag är inte helt nöjd med bilderna, skulle helst haft bakgrunden helt sudddig.

Det ska bli spännande att se slutresultatet på broschyren och så hoppas jag att dom blir nöjda med den. Jag överlevde det här projektet och jag har försökt att träna på allt som jag lärt mig på fotokursen men nästa gång ska jag tänka efter först innan jag svarar ja.