Svår fotografering.
En släkting till mig gick bort hastigt och jag ville ta kort från kyrkan innan begravningen till dom närmaste anhöriga, dom andra släktingarna som också hade haft den idén la gärna över ansvaret till mig.
När den dagen kom och jag stog där i kyrkan och väntade på att kistan skulle komma så kändes idén både jobbig och olustig. Under fotograferingen kände jag mig ganska obekväm när jag flyttade runt utrustningen i kyrkan, men samtidigt vet jag att bilder kan vara till hjälp igenom sorgen, så jag genomförde det hela.
Jag hade en timme på mig innan folk skulle komma till kyrkan och det hela flöt på bra, jag kunde både ta interiörbilder, bilder på alla blommorna osv utan att känna mig allt för stressad. Precis när jag hade packat ihop utrustningen och gick ut med den till bilen så kom dom första personerna till begravnigen.
Nu när bilderna är färdig redigerade och ska skickas iväg så känns det väldigt bra att jag gjorde det, bilderna blev riktigt bra och jag skulle nog kunna tänka mig göra om det.
Bilden på kyrkan tog jag kvällen innan.
Mvh
Mari
Man ska vårda sina minnen! Och en bild är så ofta också ett minne. En vacker bild är ett vackert minne.
Jag har upplevt samma sak som du ganska nyligen och kände mig väldigt kluven inför det hela.
Men så...Vi fotar födsel, dop, konfirmation, födelsedagar, bröllop..och skapar vackra minnen genom bilder. Sorg är inte vackert...men minnet av den man sörjer är det.
Varje bok har en början och ett slut. Även det sista kapitlet måste finnas för att nå fullkomlighet.
Allt Gott! Anders Plåtare
Ha det bra!
Mari