Fotografering & Napoleonbakelser
#103 - X1, the never ending story...
Januarinumret av LFI är sönderläst, handgreppet ligger i säljarens lager... Leveransdatum justerat till slutet på februari... Nya LFI med en artikel om de olika utvecklingsstegen och tekniska utmaningar som måste lösas, vilka leder till den slutgiltiga produkten kommer den 19 februari. Det blir alltså några dagar innan leverans som jag kan fördjupa mig i artikeln - några dagar innan de meddelar att den beräknas komma in i slutet på mars! Suck!
Nä, nu går jag och lägger mig och läser herr Hennigs senaste utskick om Contax/Kiev kameror och dess optik...
Analogt eller Digitalt...
Nu har jag gjort en djupgående, helt ovetenskaplig, analys av analog- och digital exponeringsmätare närmare bestämt en GOSSEN Digisix (digital med batteri och klocka och tempmätare...) samt en Ikophot S (analog selenmätare, saknar alltså klocka etc). Vad har jag då kommit fram till undrar den vetgirige?
Jo, följande, att analogt är minst lika bra som digitalt, i alla fall när det gäller exponeringsmätare! Helt ovetenskapligt har jag i avsaknad av gråkort och annat referensmaterial mätt med båda mätarna och kommit fram till att de ger lika samma värden!
En bild från mitt arkiv, på en bildskärm (digitalt ljusmätningsobjekt), samt min katt Siri har varit referensmaterial (analogt ljusmätningsobjekt).
Båda mätarna ger samma EV (10) med ISO 200 på 15 centimeters avstånd från bildskärmen och efter att ha bundit fast katten på en stol med infallande ljus från ett söderfönster erhållit EV (11), mätningen genomfördes på den vita pälsytan, klockan 16:07.
Behöver jag säga att Siri inte gillar mina kvasivetenskapliga undersökningar ;-)
Vad vill jag ha sagt med detta då? Jag tror att en fotograf med en snål budget och ett behov av en lös exponeringsmätare, kan klara sig lika bra med en gammal analog (fungerande ljusmätare) för cirka 50-100 kronor som en digital variant för 2195 kronor, oavsett om kamerautrustningen är digital eller analog!
Fast den analoga varianten kan ju inte klockan, koka kaffe etc...
Leica M Digital...
Enligt obekräftade rykten från en vanligtvis tillförlitlig källa, kommer Leica med ett digitalt tillbehör till modellerna M3, M2 samt M4. Vad som utvecklas är en ny bottenplatta med tillhörande bakstycke i två modeller. Dels den som visas på den utsmugglade bilden med digital display (MD1) samt en utan (MD2). Skillnaden mellan dessa två modeller är att MD1 har utbytbart batteri och MD2 saknar detta, utan förlitar sig helt på den ackumulerade spänningen som alstras med hjälp av frammatningsarmen, vilken är tillräcklig för driften av elektroniken. Alla nödvändiga elektroniska komponenter ryms i de tomma utrymmena där normalt filmkassett och upptagningsspole huserar. För att tillfredsställa de analoga snobbarnas önskemål är MD2:ans funktioner, så långt det är möjligt, kopplade till mekaniken i kameran. Leica har även tagit fram ett eget minneskort som ej går att radera i kameran och rymmer endast 36 bilder. Minneskortet går även att få med förprogrammerade värden motsvarande Tri X 400 ASA. För att överföra bilder till datorn och formatera minneskortet, krävs den medföljande Leica-utvecklade programvaran. Här nedan följer en kort beskrivning av funktionerna: - Efter montering av enheten ställs filmkänsligheten in med den klassiska analoga ASA/DIN plattan som är kopplad till elektroniken. - Frammatningsarmen manövreras på sedvanligt sätt och i ett slag spänner upp ridåslutaren samt alstrar nödvändig spänning. - Tid och bländare ställs in manuellt efter värde från lös exponeringsmätare eller med en klackspark och en kvalificerad gissning. - Motivet fångas in i sökaren och skärpan ställs in. - Avtrycket trycks in och det underbara ljudet från slutaren skapar rysningar och ståpäls. |
Specifikationer:
|