Visst är det lustigt
När våren och den underbara månaden maj kom då tappade jag min inspiration och lust att fota. Jag frågar mig varför???? Många fina kvällar har jag inte brytt mig om att åka ner till stranden, har inte varit på "min" strand på över en månad. Tagit några svängar till skogen, kommer hem med tre bilder efter en halvtimma, eller så ids jag inte ta upp kameran. I april så fotade jag en del vitsippor, men sedan.......det är ju NU man ska vara ute i allt det vackra som blommar.
Igårkväll stack jag ner till en ny strand där jag inte varit trots att jag bor bara några km därifrån. Gullbranna/Tönnersa naturreservat, och opps vad fint där var. Hur har jag kunna missat detta? Ligger ju intill min Trönningestrand och Laxviksstranden. Där fanns havet, stranden, skogen, ån vad mer begära. Nu vaknade min inspiration lite till liv igen. Givetsvis var jag nere sent på kvällen så solen gick snabbt ner. Men hann lägga mig ner i den mjuka sköna sanden, känna vinden i ansiktet och lukten av hav, det var detta jag behövde.
Här kommer två bilder av en liten grön växt i sanden, ingen aning om vad det är, men fin var den med sina pyttesmå blommor. Hade inget macro med, utan det fick bli telet.
Till helgen ska jag få fotografera min dotters vän när hon har studentbal och ser fram emot det, ska bli riktigt roligt att få prova min nya 85:a, så lite lust finns det nog trots allt
Hoppas lusten återvänder, det är roligt att fota!!!!
Hälsn Anne-Sophie
Jag känner likadant som du ibland ..men jag bor tre mil från havet
så det blir inte ofta jag är ute vid det..utan håller till på ängar och tar makro
det gillar jag då jag har upptäckt att den lilla världen är mycket stor
dina foto är fina med bra ljus och snygga bakgrunder...ha det gott
Mvh Olof
Det där med inspiration känns igen. Jag fotar i alla fall men hittar oftast inte någon bra vinkel eller så blir allt bara suddigt när inte lusten finns där.
Nästa gång jag är ute så sitter allt igen som genom ett trollslag.
Men fota är roligt
/ Marianne
/T