#Blogg100/72 En kväll av tankar...

Maj månad, försommarvärme och våren står i full blom. Det snurrar i skallen på mig. Den 6 juni är det sex år sedan min mamma lämnade jordelivet och först nu har jag börjat känna av sorgen och saknaden. Funderar över varför det tagit så lång tid att komma dit i sorgarbetet. Jag har aldrig haft lätt för att visa känslor. Inte haft lätt att berätta hur jag känner, framför allt när jag varit ledsen och orolig. Men känner gör jag och ofta blir jag överväldigad av de känslor som kommer över mig. När jag är ute och rastar kameran så kan jag helt slås ut av allt vackert jag ser omkring mig.  Men i det vackra känner jag ibland ett sting av sorgen inom mig. Den sorg som aldrig riktigt bearbetas. Oavsett om det är saknaden av min mamma eller om det är sorgen över att inte lyckas med det jag så innerligt velat lyckas med. 

Kan inte riktigt släppa tankarna i kväll... Lite likt molnen jag fotograferade igår kväll spinner de iväg! Får samla ihop dem tills i morgon! 

#Blogg100/70 Min Sonykamera är som ny!

Men det räckte inte med att "blåsa bort" skräpet på sensorn. 500 pix kostade det att få sensorn ordentligt rengjord men det var det värt! Min Sony NEX 5T ger mig fina bilder med fina färger! 

Jag blev så inspirerad att jag gick från Norr Märlarstrand till Hornstull. En skön promenade vid vattnet utefter Rålambshovsparken och över Västerbron. Men nu är jag trött. Dessutom har de senaste dagarnas vistelse i solen verkligen tagit nu. Jag har fått utslag på mina brända armar... nacken svider... Aj aj. Vad har jag lärt mig? Att jag alltid glömmer att smörja in mig, Får se till att göra det i morgon. 

#Blogg100/69 Vissa dagar...

Min son. Ibland är han bara världens gladaste kille. Som igår när han var till frisören och klippte sig. Eller när vi åkte den långa vägen till Tyresö Slott. 1.5 timme på buss/tunnelbana/buss enkel resa.  Idag var han en annan grabb. Inåtvänd och rädd. På morgonen när han vaknade var han helt vild. Han kunde inte sitta still, hade hög ljudvolym och var något svår att få kontakt med. 

När vi begav oss ut på förmiddagen för att handla vägrade han ta sandalerna han ville ha vinterskorna. Han var nojjig och orolig. Under hela promenaden ner till bussen i centrum oroade han sig för glas, att han skulle kliva på glas. Han var inbunden och inåtvänd. Ville inte hålla handen, han vred händerna i stället.

Det är en del av vår vardag. Det är en del i att leva med ADHD och autism. Det galna, utåtriktade som ADHD bidrar till, det inåtvända och oroliga som autismen kan bidra till. Medicin mot den ena diagnosen kan framhäva den andra. Ändå är det märkligt att en medicin kan påverka så olika. Men det beror förstås på dagsformen och så vidare. 

Men det ger ofta med sig... Efter vår utflykt till affären, inköp av nya skor mm så är han mer "sig själv". En go och glad kille... som retas med sin bror. :-) 

Nya skor, mycket bättre än vinterskorna! 

Storebror glad!

Instagram - Fina blommande träd på parkeringen i Mölnvik. Det får avsluta detta inlägg...

#Blogg100/68 Nyklippta....

Mina finaste pojkar... Nyklippta idag och på utflykt till Tyresö slott. En riktigt härlig försommardag! <3 

#Blogg100/67 Att kasta tomma mjölkkartonger är lätt men att ta bort dåliga bilder är svårt!

Alltså, jag är lite av en samlare. Inte extrem på något sätt (dvs att jag samlar olämpliga saker så som skräp etc) men tillräckligt för att det ska hopa sig med olika saker. Nu har jag under en kortare tid fått hjälp att röja lite i röran hemma och få lite bättre struktur. Men inom vissa plan är det svrårare att hålla ordning i kaoset. Mitt intresse för fotografering är ett sådant område. Jag har gått från att fotografera minimalt till att nu komma hem med hundratals bilder i kameran efter en fotoutflykt (eller en helt vanlig utflykt). Sen dumpar jag bilderna i datorn och idag insåg jag att min hårddisk nästan är full... bara 89 GB kvar av närmare 1000 GB. Nu fotar jag alltid i både RAW och JPG så trycket i hårddisken blir stort (RAW-filerna flyttar jag alltid direkt till en extern hårddisk). 

Jag kämpar mot ångest när det gäller att kasta sådant som jag tänker "kan vara bra att ha" men varför spara dåliga bilder? Nu har jag problemet att många bilderna från när mina barn var yngre är suddiga och grymt tråkiga. Någon teknik bakom mitt fotograferande existerade inte utan jag var "nöjd". Fotade mycket med mobilkameran då. Inte bästa kvaliteten. Det är jag inte idag men åren får jag inte åter. 

Sen är det svårt att organisera alla bilder. Hur gör du för att få ordning bland dina foton? Jag tycker att det är svårt att få ordning i burken och spara det som är värt att spara samt kasta det som ska kastas bort... Jag tänker ju att jag vill göra något med alla mina foton, men nu är det tusentals, ja tiotusentals bilder att hålla ordning på, att "göra något" med. Men ett litet projekt har jag på lur i alla fall.  Kanske blir det en fotobok tillslut? Jag hoppas det i alla fall. 

Ovan några av dagens "fina" bilder... :-)