#Blogg100/100 I mål!!

Idag går jag i mål med utmaningen #Blogg100. Kul har det varit och lite slit ibland. Inspiration som tryter, tid som rinner iväg etc. Skönt att det är över nu, men samtidigt en inspirerande utmaning. 

Idag tog jag en liten tur med kamern efter jobb och besök hos arbetsterapeut. Gullregn, fläder och trollsländor blev resultatet:

Fyrfläckad trollslända - Libellula quadrimaculata vid mitt vackra Ösbyträsk.

Knoppar av Fläder - Sambucus nigri

Gullregn - Laburnum 

Med detta avslutar jag utmaningen för denna gång, men blogga kommer jag fortsätta med! :-)

#Blogg100/99 Vad min son gillar....

Min son älskar bilar... jag älskar min son... och moln! Tog ett par foton på honom när vi väntade på bussen efter avslutningsfikat med hans klass. Nästa läsår blir det ny skola och nya utmaningar i år 6...

Sonen har alltid gillat bilar. Det är en av hans passioner i livet. Och det bästa av allt är däcken! Han älskar bilens däck.

Själv älskar jag förutom mina barn och min familj, moln och himlens vackra färger. Jag beundrar solnedgången från mitt vardagsrumsfönser ofta ofta. Grannarna måste tro jag är galen då jag hänger ut genom fönstret med kameran i hand. 

Bara en dag kvar av utmaningen... nu gäller det! :-) 

#Blogg100/98 Tre bilder - tre upplevelser

Ett besök på Fotografiska för att se Nick Brandts utställning Inherit the dust. Underbara bilder men med ett mörkt budskap om vad som händer i vår värld!

Skogskyrkogården för att lämna en blomma till mor och fika på Visitors center. Tyvärr har de ändrat utbudet av fika och serverar nu bara ekologiskt. Därav har de goda mackorna utgått och blivit till en tanig ostmacka. Vi blev besvikna! 

Ett besök i panncentralen som nu kommer att öppna för att bli ett galleri. Toppen tycker jag. Pratade med en trevlig äldre man som utlovade att huset skulle få vara kvar med befintlig inredning. Kan bli spännande att se vad som komma skall!

Det blev en bra dag, att fira, att minnas att glädjas och beröras!

#Blogg100/97 Fabrikshusen 5 juni 2016

Under denna soliga eftermiddag tog vi åter en promenad i Porslinskvarteren i Gustavsberg. Det förändras ständigt och det är kul att följa med i processen. Även om det kan te sig lite tjatigt så gillar jag att dokumentera hur det samhälle jag bott i hela mitt liv byter skepnad. 

Nya hus tar form bakom Gula Porten. Fabrikshuset hamnar i bakgrunden... 

Det som mestadels var en "grop" börjar nu bli bebyggt. 

Motljus...... 

Innergården börjar ta form!

Fler lägenheter är nu inflyttade! 

Avslutar med en glittrande motljusbild från den vackra hamnen i Gustavsberg! 

Väl mött! 

#Blogg100/96 Inga stories denna helg

När jag vaknade i morse slog det mig åter att kursen Edit - Att skapa stories, som  jag skulle gått under helgen inte blev av. Det kändes ganska ruttet att kursen blev inställd då jag hade en tanke med vad jag ville uppnå med kursen. Nåväl, jag vet faktiskt inte om min idé hade passat men jag hade verkligen velat sätta fingret på vad som finns där i mina bilder, gemensamma nämnare, en röd tråd.

På måndag är det sex år sedan min mamma hastigt lämnade oss och jordelivet. Sex år, yngste sonen var bara fyra år och jag tror inte att han minns mormor alls. Äldsta sonen var 6 år då mormor gick bort och kanske har han något minne av henne? Jag vet inte... Själv har jag under de senaste året känt av en större saknad av min mamma. Vi hade inte den bästa relationen när hon levde och kanske umgicks jag inte tillräckligt mycket med min mamma under de sista åren hon levde??

Vi hade ingen bra kommunikation hon och jag, dvs vi pratade sällan om känsliga ämnen. Ibland tog behovet att prata över och jag tog upp känsliga ämnen med henne, men oftast höll jag det mesta för mig själv. När jag ser mammor med sina vuxna döttrar umgås och göra saker tillsammans så kan jag känna av ett sting i hjärtat. Varför hade inte jag den kontakten med min mor? Idag är det försent. Väldigt mycket försent! 

Just nu funderar jag över att göra en fotobok med bilder som beskriver mina känslor och tankar kring saknaden av min mor, de många åren av psykisk ohälsa samt min väg mot ett liv utan depression och ångest. Denna tanke finns med mig när jag tar med mig kameran ut och fotograferar. Men hur jag kan göra verklighet av min idé står skrivet i stjärnorna. Jag har visst en hel del med "vackra" och stämningsfulla bilder att fylla en bok med men jag skulle vilja utmanan ming själv mer och t ex få in en serie porträtt med mammor och döttrar tillsammans...

Kvällen är fylld av tankar... 

Mammas grav i Grangärde.

Bilderna ovan (sommaren 2014) är från paradiset i familjen, Källtorpet i Nyhammar som mina förädrar köpte för många år sedan och där de skulle leva gott efter pensionen. Nu bor pappa kvar där och mina barn njuter av att vara där, framför allt Simon som fått åka upp till morfar själv under några lovdagar.