#Blogg100/69 Vissa dagar...
Min son. Ibland är han bara världens gladaste kille. Som igår när han var till frisören och klippte sig. Eller när vi åkte den långa vägen till Tyresö Slott. 1.5 timme på buss/tunnelbana/buss enkel resa. Idag var han en annan grabb. Inåtvänd och rädd. På morgonen när han vaknade var han helt vild. Han kunde inte sitta still, hade hög ljudvolym och var något svår att få kontakt med.
När vi begav oss ut på förmiddagen för att handla vägrade han ta sandalerna han ville ha vinterskorna. Han var nojjig och orolig. Under hela promenaden ner till bussen i centrum oroade han sig för glas, att han skulle kliva på glas. Han var inbunden och inåtvänd. Ville inte hålla handen, han vred händerna i stället.
Det är en del av vår vardag. Det är en del i att leva med ADHD och autism. Det galna, utåtriktade som ADHD bidrar till, det inåtvända och oroliga som autismen kan bidra till. Medicin mot den ena diagnosen kan framhäva den andra. Ändå är det märkligt att en medicin kan påverka så olika. Men det beror förstås på dagsformen och så vidare.
Men det ger ofta med sig... Efter vår utflykt till affären, inköp av nya skor mm så är han mer "sig själv". En go och glad kille... som retas med sin bror. :-)
Nya skor, mycket bättre än vinterskorna!
Storebror glad!
Instagram - Fina blommande träd på parkeringen i Mölnvik. Det får avsluta detta inlägg...
Hälsningar//GöranR
Tack för din kommentar!
Det är sant att olikheter är bra! Sen är livet är jobbigt ibland för alla och envar. Vissa av oss får kämpa mer för att nå så långt som är möjligt. Mina båda grabbar kommer få kämpa lite extra, men med massor av kärlek och tålamod samt förståelse från samhälle och folk omkring sig så kommer de nå långt! :-)
Hälsningar
Anne