Sony Fe 200-600mm + Sony A7M3

Det här inlägget kommer att bli riktigt långt med många bilder, men som alltid, det är helt frivilligt att både läsa och kommentera ;)

I slutet av januari så besökte jag Svartådalen för att fotografera kungsörnen och havsörnen tillsammans med utrustningen Sony A7M3 och det nyinköpta Sony fe 200-600mm. (Har levt på nudlar och vatten efter det)

Man kan säga att det blev ett bra "riktigt första test" med den kombinationen. Och två av de stora fördelarna med just 200-600mm jämfört med Nikons 200-500mm är den interna zoomen, dvs objektivet blir inte längre när man zoomar in mot objektet. Och sen autofokusen i det objektivet, wow, det var snabbt, riktigt snabbt. Jag vet inte, jag är ingen kameraexpert på något vis men tyckte att A7an + 200-600 satte autofokusen betydligt snabbare och var träffsäkrare än D500+ 200-500. Till D500 försvar, 200-500 är ju som bekant inte så känt för att vara ett jättesnabbt objektiv i sig så jag har nog aldrig gjort den kameran rättvisa om man säger så. Kan också ha varit att jag såg fokusrutorna i sökaren hur de fint följde örnen hehe.

Men jag fick en hel del superfina bilder med 200-500 också från gömslet :)

(inga är med i denna blogg dock)

Men nog om det!

Dags att börja med att berätta om upplevelsen här i Svartådalen en mycket kall och tidig januari morgon.

Hade sovit över på ett B&B som ägs av Monica, en mycket trevlig kvinna som gav mig ett riktigt varmt välkomnande, och som bjöd på en fantastisk matsäck med hemmabakade bullar, mackor, blåbärssoppa och så nybryggt kaffe i termos. Mötte upp Daniel kl 05:45 utanför B&B och drog iväg mot örngömslet.

Vägen dit var fruktansvärt svår att köra på då det hade blivit snöblandat och isigt. Trots att bilen går in på fyrhjulsdrift när det behövs så fick både jag och Daniel ligga i runt 20-30 på grusvägen genom vildmarken. Det vore ju riktigt illa om man kanade ner i diket nu tänkte jag...

Men allt gott, och väl framme intog jag gömslet medans Daniel lade ut lite åtel mat på behörigt avstånd. Han kom in och vi snackade lite innan han lämnade och här satt jag i en skön fåtölj med gasolvärme som nyss startat och en kopp kaffe i handen. Både inne och ute var det becksvart just förutom gasolvärmen som glöd lite.

Somnade för en stund tills jag hörde de första korparna kraxa, då kvicknade man till. Jag kikade ut genom det lilla kikfönstret med handkikaren. Det var fortfarande riktigt mörkt där ute men jag kunde i alla fall se åteln. Klockan var nu strax över halv 8. 

Runt ca 08:30 var det fyra unga havsörnar där ute, två satt i ett träd och två var framme och åt av kadavret. Hör hur en av örnarna ger ifrån sig ett mycket fint läte där uppe i tallen innan den flyger i mörkret mot den som är på marken och äter. De brakar ihop och man hör deras skrik när de får kontakt.

1.

Morgonen gryr och ljuset börjar sätta sitt fäste om landskapet. På det döda trädet sitter en ung havsörn som spanar runt sin omgivning.

2.

Nere på marken befinner sig denna vackra havsörn, som tar några försiktiga steg i snön. Korparna håller redan på att äta för fullt av kadavret.

3.

Nu har den bestämt sig för att det är dags att ta för sig, den glidflyger fram över myren och jag följer den genom sökaren.

4.

Den är bestämd och vet exakt vad den vill.

5.

Och med ens så får de andra två havsörnarna ge plats åt denna maffiga rovfågel. Här tror jag faktiskt efter att ha granskat varenda bild jag tog under denna dag att detta måste vara en hona och de andra två hanar. ( bara en teori/tanke från min sida)

Den hade betydligt bredare och längre vingspann än de övriga två här. Men så ska det väl vara, damerna först :)

6.

En annan stor havsörn. Stark och bestämd som en aggressiv kungsörn.

7.

Sonyn smattrade på, fast helt ljudlöst ;) (elektronisk slutare)

8.

En lite "mindre" havsörn än den här ovan, samma som bild nr 2. Jag tippar på en hane, utan att alls veta utom just när man kunde se havsörnarna tillsammans och jämföra lite. ( det fanns gott om tid att studera dem med kikaren under eftermiddagen)

9.

Lite ljusare på himlen nu och senare på förmiddagen så kom den här äldre örnen. Och den är vacker, gillar när de går över till denna fjäderdräkt.

Lite kuriosa, den här örnen är född 2016 i Uppland. Den är alltså 4 år och 249 dagar gammal.

Den rapporterades 2019-03-04 från Gysinge. Så någon annan örnfotograf har förmodligen gjort exakt samma sak som mig här fast från det gömslet :)

Här under, en annan havsörn född 2009 i Torne Lappmark. 11 år och 216 dagar gammal. Den har flyggt långt, eller kanske helt enkelt valt att bosätta sig längre "söderut"

10.

11.

Upplands örnen gav mig mycket fina bilder :)

12.

På marken gick en äldre med bestämda steg mot räven...

13, 14, 15 & 16. 

    

 

Kör dessa i tumnaglar, de är lite starka, hade själv svårt att fotografera detta ögonblick. Tänkte på en viss....

17.

Där borta kom "honan" in för landning :)

18.

Hungrig! 

19.

20.

Kamerans autofokus följde örnen som en smörkniv som skär genom lent smör, eller hur man nu säger...

21.

Dags för övriga örnar att ge vika :)

22.

Såg genom handkikaren hur fyra! Stycken korpar flög mot en stor rovfågel och attackerade den där upp i luften. Örnen verkade bry sig mindre om dem men jag såg ju det vita på vingarna.

-Kungsörn <3! Vad lycklig jag blev, den ser jag ju aldrig egentligen.

Den kom, den satt, den lämnade.....

Fick ca 5-7minuter tillsammans med den innan den bestämde sig för att lämna denna plats, så synd. Hade verkligen sett fram emot lite flygande kungsörn, en rovfågel som jag personligen tycker är en av våra fräckaste om man säger så. Det blev 2st bilder... Men den kom och jag såg den :-)

23.

Nu var det lite revansch och dags för den här örnen att få sig lite käk.

24.

25.

Den var bestämd hehe, och jag var glad, satt och tänkte, wow,wow,wow :-)

26.

En som kom in för landning i samma träd som kungsörnen tidigare suttit i.

27.

28.

Såhär kunde det se ut då och då, örnar som attackerade varandra och där man fick både höra och bevittna deras "skrik" när de möttes. I ena hörnan kunde det vara örnar och i den andra korpar som slogs mot varandra. Fick faktiskt bevittna en korp som lyfte för att sedan attackera en annan genom att fullständigt trycka ner den på marken.

29.

30.

31.

32.

En äldre havsörn kom och visade vem som egentligen bestämmer här. Den är inte blind på det högra ögat utan det är blinkhinnan.

33.

Bäst att ta det lugnt och vila magen efter att ha fått kämpat större delen av tiden med att få i sig ett skrovmål. 

34.

Hade spanat på en örn som suttit i ett träd från klockan 14:15 tills nu då klockan var ungefär 15:34. En gammal havsörn. Förmodligen mycket medveten om vad som kunde finnas här inne i gömslet. Men tillslut så hade hungern tagit över och den närmade sig med en elegant inflygning.

Den yngre örnen framför bilden flög iväg riktigt fort kan jag säga när gamlingen gjorde entré.

35.

 

Landningsställen utfällda :-)

36.

Å den var riktigt vaksam, jag rörde knappt objektivet, och kameran var fortfarande i ljudlöst läge. Den hade full koll på "mig" och jag kunde nästan känna hur den "såg igenom" objektivet och att jag en människa satt där inne.

hehe jag vet inte, men en sådan här örn är nog smartare än vad man tror ;)

( den åt tillslut. Fotograferade inte en endaste bild på den när den väl åt, ville bara att den skulle få äta i lugn och ro så passade själv på att ta en kvällsmacka) 

37.

I skymningen med riktigt höga isotal så satt denna unga örn kvar och väldigt nära gömslekojjan dessutom. Så denna bild är tagen på 600mm med en FF kamera utan att vara det minsta beskuren :-)

Summa summarum.

Den här dagen blev en helt makalöst bra, kall vinterdag med snö på marken och tillsammans med sju stycken havsörnar och en ung kungsörn på kort visit. Ibland klaffar det och ibland händer inget när man sitter i ett gömsle.

Det var otroligt kul att Sonyn tillsammans med 200-600 presterade så bra tillsammans som de gjorde. Örnarna var riktigt vänliga och gav mig många chanser att fotografera dem från tidig morgon till förmiddagen, mitt på dagen var det bara kråkor och korpar på åteln, tills de återvände på eftermiddagen. 

Att sitta i ett örngömsle är så mycket mer än att bara fotografera en stor rovfågel och förhoppningsvis få fina bilder med sig hem. I alla fall för mig för här får man verkligen (om man vill) se hur de integrerar med och mot varandra. Man får studera dem på mycket nära håll om man har tur. Höra deras vackra läten och även deras "mindre" vackra läten. Att ha med sig en handkikare och släppa taget om kameran är något jag också rekommenderar. Att tyst ställa sig upp och gå bort från kikfönstret (eller sitta kvar för den delen) för att se/följa dem genom en kikare, det är både roligt och fint att få se. Jämföra de olika fjäderdräkterna som de har, ja jag kan nog hålla på såhär, sorry..

Tiden i ett gömsle går dessutom verkligen fort, många har faktiskt frågat mig hur man orkar "sitta" ( man kan faktiskt resa sig upp )  i ett mörkt litet rum från gryning till skymning.

-Enkelt, svarar jag.

- Såhär nära har du aldrig sett eller upplevt Sveriges största rovfåglar, och det är värt varenda minut ;)

Det kommer ytterligare en blogg framöver i februari men då med  lite mer inriktning mot korparna. Kanske en och en annan bild på en örn från D500 också såklart.

           

Till sist så vill jag faktiskt tacka några personer, tycker ändå att det hör hit.

Daniel, tack för ditt fantastiska örngömsle, guidning och info! :-)

Monica, tack för ditt fantastiska boende samt all den goda maten :-)

Lena, Owe, Ronja & vovven Harry, tack för att ni tog så väl hand om min lilla tjej när husse var borta <3 

Susanne, tack ska du ha för de riktigt goda färdmackorna som jag hade med mig under den långa bilfärden upp till Svartådalen :-)

Och till dig som läser den här bloggen, tack för att du orkade dig ända hit :-)

Mvh Joakim Öhrn

 

Stenknäck

Äntligen fått sett och fotograferat den ståtliga Stenknäcken (nytt X) :-)

Satt hemma hos en vän för några veckor sedan, drack kaffe och småpratade, (Vi spanade faktiskt mest ut genom hans köksfönster) på fågelmatningen.

Och där efter någon halvtimme på förmiddagen så kom den, stenknäcken. Superkul att ha fått sett den.

Johan nämnde att han hade haft fyra stycken dagen innan men att sparvhöken hade anslutit sig till fågelmatningen och lämnat tre stenknäckar kvar efter sitt besök.

Alla bilder här är således fotade genom hans köksfönster i ett varmt kök med en god kopp kaffe, ibland får det vara lätt :-)

Stenknäcken denna lilla "biffiga" fågel hade full koll på oss men kände sig ändå trygg där, den tittade dock mot himlen vid flera tillfällen utifall att...

Jag undrar vad pilfinken tänkte här när den såg bjässens näbb :)

Pilfink, Stenknäck och Talgoxe 

Kommer lite fler bilder framöver från denna vackra fågelmatning, när jag ger mig tid att redigera bilderna.

Bland annat Bergfink, koltrast, nötskrika osv :)

Den enes död den andres bröd

Hamnen, 16 januari 2021. Duvhöksjakten! Nu var den rapporterad som stationär här vid hamnen. Hade slagit upp artportalen i mobilen av ren nyfikenhet och sökt på duvhöken. Den hade rapporterats där tidigare så chanserna kanske var på min sida denna gång. Hornborgasjön var ju ändå ganska så dött denna disiga/dimmiga lördag och klockan var strax över 14. Fortfarande lite ljus kvar, hinner till stan innan kl 15.

Väl framme parkerade jag och lämnade Maja sovandes i bilen! För nu var det lite allvar i det hela, tiden höll på att rinna ut innan det blev för mörkt för fotografering. Gick längs med vägen och kikade efter varenda fågel som jag såg.

-Mås, skata, gråkråka, änder, småfåglar.... vart e du?

Såg en äldre herre med en astronomisk kikare (tjock och lång), frågade honom om han hade sett någon duvhök. Fick ett svar att nej det hade han inte gjort men havsörnen hade flugit förbi för ett tagsedan. Hm just nu var jag inte det minsta intresserad av någon örn, alls... Okej men jag fortsatte ändå. Gick mot industriområdet och spanade mot ett träd där det satt en hel flock med kajor/kråkor men något där såg inte ut att vara någon kråka, den hade en rovfågels silhuett. Riktade kameran mot den och trots att jag nu var så långt bort så lyfte den.

- Ah Ormvråk sade jag medans jag knäppte några bilder. En kråka följde med den i flykten.

- De får inte vara lätt....

Gick frustrerad mot bilen. och tänkte för mig själv, Duvhök hit å dit...... Inte konstigt att fågelskådare/observatörer ser alla fåglar överallt med sådana astronomiska kikare, även om de så skulle vara 1 mil bort. Och så rapporterar de till artportalen... 

Satte mig i bilen och klappade Maja som låg i baksätet, hon har bilsele/bälte för den som undrar. Sen fick det bära iväg hem. Kanske för lite lunch/middag eller vad man nu vill kalla det..

Men så händer ju något fantastiskt på vägen hem, ser en flock med duvor som flaxar fram och tillbaka så jag sänker hastigheten till runt 15km/h här i industriområdet och där sitter den ju. Duvhöken som nu var en ormvråk :)

Hissar ner sidorutan när jag har stannat och knäpper ett foto på den.

- Är det du eller duvhöken som är skyldig till detta? säger jag lite lågt. Det räckte, den lyfte men jag var ändå nöjd över att ha fått en närbild på min duvhök som var en ormvråk. Men den flög inte långt utan över det nätgaller som fanns till höger om mig och satte sig på lastkajen för fartygen som kommer in från Vänern.

Där satt ju en annan ju och åt på en duva. Nämen turen har återvänt :)

Alla bilder här under är tagna på ett  nära avstånd men jag satt kvar i bilen och det var ett högt nätgaller mellan mig och rovfåglarna därav lite sämre kvalite, plus att nu hade det redan hunnit att bli mörkt, så Iso ligger över 2000.

Ormvråken som flög är alltså den som sitter på balken/räcket eller vad man kallar det. 

Den ville inte dela med sig till sin släkting/fru/herr/syster/broder...

Den gav ifrån sig ett lågmält gnäll lät det nästan som. Och det var faktiskt ett vackert ljud.

Den andre såg ut som om den gjorde sig större med sin fjäderdräkt när den hörde den förstes "gnäll/tiggande"

Tittade upp mot mig också, när jag fotade.

- Bry dig inte om mig, det är ett högt nätgaller mellan oss viskade jag.

Det här hade jag ju verkligen inte räknat med, två ormvråkar såhär nära och lite god mat där också. Medans jag satt i bilen som var avstängd så hade jag fått en annan bil bakom mig som hade stannat och som nu antar jag också hade fått syn på denna lilla scen.

Bara de inte går ut ur bilen tänkte jag. De gjorde de inte. Förmodligen någon observatör med en astronomisk kikare så han till och med såg lössen på ormvråken ( om den nu hade några löss vill säga)..

Nåväl ingen duvhök, men jag satt där och tänkte om det kunde vara så att duvhöken hade varit här tidigare och slagit några duvor för det var ju minst två slaktplatser vad jag såg och så hade ormvråkarna tagit över? Hann faktiskt inte tänka mer än så förrän Maja därbak pustar & grymtar. Hade totalt glömt av henne där men visste ju vad hon menade.

- Du har rätt Maja, vi är nog hungriga nu...

Duvhöken får fortsätta att vara mitt spöke..

Hornborgasjön 16 Januari 2021

Det blev återigen en tur till Hornborga, vädret slog om ganska så kraftigt från soligt och vackert till disigt och ganska så mörkt. Men kallt var det minsann, temperaturen i bilen visade -9 grader. Så det var torrt och fint ute. Tror nästan att hela Hornborgasjön är islagd, gick själv på isen vid vissa ställen. Såg ett flertal skridskoåkare genom kikaren, så kan de vara ute så kan väl vi vara det tänkte jag.

Men så fanns det också små öppna stråk där sjöfåglarna låg.

Annars så var det ganska så dött måste jag säga, såg ingen fjällvråk denna gång vilket var synd =(

Fick i alla fall se några havsörnar och denna jagade en flock med gräsänder :)

Här hade örnen redan skrämt upp alla gräsänder till en stor flygande flock. Tror dock att den letar efter en eftersläntare/skadad här då den tittar nedåt. Svanarna brydde sig inte det minsta om örnen.

Den lyfte och for i snabb hastighet mot gräsands flocken.

Alla havsörnsbilder är beskurna då det såklart alltid sker på långt håll ;)

Här under, förmodligen Fotosidans mest fotograferade hund....

Nåväl eftersom det inte fanns så mycket att fotografera så fick jag rikta linsen mot Maja medans hon sökte sork, Alla är hungriga nu i kylan märkte jag =/

Så vi begav oss hemåt efter en liten rundtur vid Hornborgasjön, men innan vi var hemma så gjorde vi ett stopp vid hamnen i stan. Hade hört att det fanns en duvhök där...

Får återkomma i nästa blogg från hamnen :)

 

Snö & Sol :)

Gårdagen blev en dag i gömsletält vid sjön med några få fiskar utplacerade på berget. Hade vart "görtaggad" hela veckan inför denna fina lördag. Nu äntligen var det dags för ytterligare ett test. Men naturens invånare hade andra planer. Inte en örn, inte en endaste örn från 07:25- 14:00 ( jag gav upp då). Tror att vädret spelade en stor roll här, det var helt vindstilla ute vid sjön ( brukar se mina örnar när det är blåsigt här ute) och det var ju som gjort för att kamma hem noll.. åkte hem....men träsmak i rumpestumpen....

Men jag vill ju se en fågel, vilken fågel som helst går bra, bara jag får fota i alla fall "en" fågel så är jag nöjd.

Tog med mig vovven och drog iväg denna fina söndag som faktiskt startade med kraftig blåst och gråväder men som slog över till ganska så mycket sol och kallt, idag ville jag "benen" bara gå, vandra så långt det gick så det gjorde vi.

Fick en riktigt bra dag måste jag säga, en supernöjd vovve och så lite fåglar på detta, kanon :)

En Maja som traskar runt i snön.

Åh detta var roligt. Hon älskar snö rent ut sagt :)

Åsså kasta snöbollar som hon jagar och äter upp hehe

Fick se flera korpar bland annat dessa två som förmodligen var ett par.

Fjällvråken denna vackra rovis som här ryttlade över markerna.

Såhär kan det se ut när man skall gå över en gångbro och det ligger en massa sothöns där, de fick fullständig panik. Varför? Vi skulle ju bara korsa ån :)

En gråhäger flög förbi oss

Min fotomodell, I den kyliga vinden :)

- Va vill han nu då?!

Hon fullständigt lessnade på min fotosession och valde att gå vidare...

Fick se knölsvanar

Fick se den sällsynta dubbelsvanen, har ni sett den?

Några gulsparvar hoppade runt på marken :)

Och när jag tittade upp så såg jag denna, på långt långt håll. En sparvhök, som hade sett oss för längesen och som lämnade denna plats..

Här under, fick jag se blåkärrhök och det var en fin upplevelse, satt och fikade när den kom över fältet men såg oss och gjorde en avstickare istället för rakt fram. Trodde först att det var duvhöken som jag äntligen skulle få se, men kom på mig ganska så snart att en duvhök såhär på ett öppet fält? Nehe du Jocke...

Som sagt en riktigt bra härlig söndag med lång vandring och många härliga möten denna dag, Vi är nöjda :)