Sista Augusti

Den här bloggen får bjuda på lite landskapsbilder från slutet på Augusti. Höstkänslan var tydlig dessa två dagar. 

Dag 1. En tidig morgon på väg till jobbet. I skogen bröt solens strålar vackert igenom den dimmiga skogen. 

1.

2.

3.

4.

"Svensk Amazonskog"  

5.

6.

Dag 2, Söndag. Det blåste 8-9 m/s. Perfekt för lite våg-fotografering.

Fotograferade vågorna med telezoomen.

7.

8.

9.

10.

Stötte på Vänerns sjöodjur också där ute.

11.

Men så har det ju varit några riktigt varma eftermiddagar också. Har vart hos Stig några gånger där han har hjälpt mig med att bygga fågelholkar :-)

Fågelholk för tornseglare :)

Fågelholk för kattuggla.

Sista gången med havsgjusen..

          **********En sista gång. Ett sista besök till min kompis fiskgjusen**********

Morgon. Blicken ut över sjön, ser i princip ingenting.  Sikten lika med noll. Morgondimman som låg kvar ända in till en bra bit på förmiddagen höll sig fast i ett stadigt grepp ovanför sjö och skog.

Packade upp frukostmackorna och lyssnade på precis ingenting. Naturen var helt tyst. Ingen vind, inga vågor, inga fåglar, bara helt tyst och öde. Höstkänslan nalkades där någonstans.

Åt och drack kaffe. Fotograferade en himla massa daggiga spindelnät som fanns i varje gran och buske.

"Här ser vi inte mycket du"

Daggiga spindelnät fanns det gott om.

De kan bli fina motiv med vattendropparna.

Ljudet från fiskgjusarna hördes i den annars helt ödsliga naturen. Ett högt tiggande skulle jag tro att det lät som. Visslade tillbaka. Mitt visslande hördes riktigt högt. Och detta var något helt nytt för mig. Jag fick svar från fiskgjusen med sitt lockläte.

En stor rovfågelskepnad dök upp ur dimman och satte kurs mot mig där jag stod. 

Sakta flög han fram.

Victor fick syn på mig där ståendes på berget.

Slängde ut "örnfisken" till honom som dök direkt. Kanske var detta första måltiden för honom denna morgon.

Lite kämpande med fisken blev det till en början, tills han fick ett stadigt grepp och lyfte med snabba lätta vingslag.

Ser när han flyger in i dimman och med ens är rovfågeln borta. Kände vemodet i kroppen. Detta var förmodligen sista gången jag fick se honom för i år...

Verkligheten överträffar dessa foton med råge. Dimman som låg över sjön när rovfågeln dök upp ur den var magisk på alla sätt och vis och något som jag upplevde som ur en film.

I örnarnas rike

Det är något speciellt med dessa stora rovfåglar. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har sett eller fotograferat dem. Blir precis lika glad varenda gång jag får se en havsörn.

Pulsen stiger alltid när örnen har landat. Och jag försöker att sitta så stilla jag bara kan. Andas med lugna andetag och rör knappt kameran. Deras syn är verkligen otroligt skarp där minsta hastiga rörelse får dem att lämna platsen lika fort som de anlänt. De är riktigt vaksamma med andra ord.

Så det är alltid en utmaning att fotografera en havsörn där man inte sitter i något "vanligt" gömsle utan mer har "byggt" in sig i den naturliga miljön. Och här kommer verkligen ghillie suit till sitt rätta. Sitter man riktigt stilla med minimala rörelser så ser man ut som en lövbuske eller garn nysta om man så vill. Men så räcker det ju inte bara med att ha kamouflagekläder på sig. Nej det gäller att hitta riktigt bra buskage eller träd med mycket löv så att man smälter in, riktigt bra.

Om jag säger såhär, kan jag lura en havsörn så kan jag lura dig ;)

(Alla bilder är tagna med minus exponering för att minska isotalet)

En sen eftermiddag i augusti. Vinden hade blåst upp till 8 m/s. Det kändes mer höst än sommar den här dagen.

Hade verkligen längtat efter att återigen försöka få ner en havsörn eller två. Så packade mina grejer, tog en rejäl lång promenad med Maja innan det begavs ut mot sjön.

Vadade ut ut i viken med några stora braxar som jag lade ut vid stenarna för att sedan vada tillbaka till mitt ekipage som låg där bland träden. Blöt strax ovanför knäna drog jag på mig ghilliesuiten för att inta min position. Maja låg strax bakom, hon visste att det här kommer att ta tid. Monterade kameran på stativet som satt väl gömt bland buskaget. 

Nu kommer den eviga väntetiden...

Timme efter timme gick och jag kände flera gånger att nu fick det räcka. Måsar hade flugit förbi och gått ner några gånger. Men ingen av dem hade stannat särskilt länge...

Sen från ingenstans satt det en ung havsörn långt där ute till vänster om mig. Jag kunde inte vrida kameran åt det hållet, då hade jag rört för mycket i buskaget och avslöjat mig. Tittade mellan lövgliporna och såg konturen av en stor rovfågel.

Där satt den. Och den satt verkligen där en rejäl lång stund. Sen försvann den och det var återigen helt dött.

Men nu visste jag att örnen hade sett fiskarna och att den mycket väl kunde finnas här någonstans.

Text under bilderna:

Det tog nog ytterligare någon timme innan den här unga havsörnen kom fram och landade fint framför kameran här.

Här satt den en stund och blickade runt sin omgivning. Nu gällde det att sitta stilla som en staty, oavsett camouflage.

Med några raska vingslag, landade den en bit bort närmare fisken. Fortfarande mycket, mycket vaksam. Sen flög den återigen iväg och försvann.

-Såg den mig? viskade jag till mig självt med lugnaste tystaste röst.

Hör ett mycket vackert läte. Tittar åt vänster och där sitter en äldre havsörn på en sten långt där ute. Återigen så kan jag inte vrida kameran åt det hållet utan bara hoppas på att den kommer åt min riktning. Men jag ser den med mina ögon och tänker:

" Vilken bild det här hade varit" Där den står på stenen vid vågorna som slår, strax utanför viken. Samtidigt som den ropar sitt läte.

Nu är pulsen riktigt hög. Jag tar en snabb titt åt Maja för att se om hon ligger still. Är på riktigt jättenervös att hon skall höra detta och bli nyfiken och springa rakt ut till sjön. Men det gör hon inte. Hon sover lite lätt. Tack Maja, tack tack, tänker jag.

Den äldre havsörnen blir stående där ett tag tills den får följe av den yngre örnen som åter har anlänt. Sedan flyger den äldre sakta fram till fiskarna, där den med försiktiga kliv stegar framåt. Lägg märke till drillsnäpporna, de hade jag som kompisar hela kvällen :)

Jag trodde när jag fotograferade detta, att örnen kollade på mig. Men det den tittade på var en sädesärla som flög förbi :)

Här landade den äldre havsörnen. Gick bakom stenen där fisken låg. Tog sin kvällsmat.

Efter det så dröjde det inte länge innan ytterligare en äldre grann havsörn dök upp. Och den här kände jag igen genom ringmärkningen. Hade ju fotograferat den här förut :)

Fick fyra stycken havsörnar tillslut där jag låg gömd i buskaget. Två äldre och två yngre. Kanske var det samma familj?

Och efter en måltid så blir man ju törstig, samt måste tvätta näbben.

De var hela tiden mycket vaksamma.

Den äldre havsörnen plockade upp fiskrester från stenen.

Rengöra näbben sin.

Den här bilden skall egentligen ligga över de yngre örnarna. Den mindre äldre havsörnen hade precis anlänt till den övre och de båda höll utkik efter potentiella faror eller dylikt. De såg ut att "känna" varandra då de visade ömsesidig respekt mot varandra. Skulle tro att den överst är en hona och den andre en hane. Den översta är född i Finland i alla fall fick jag reda på från RC.

Honan tog en av fiskarna och flög iväg strax innan de två yngre havsörnarna anlände.

Nu började klockan närma sig 19 snåret.. Havsörnarna lämnade i full hast och jag tänkte att nu kom det väl en människa. Men icke. Det kom  en räv på besök.

Drillsnäpporna brydde sig inte det minsta även denna gång :)

Räven lunkade sakta mellan stenarna och nosade på varje vasstrå och sten. För att sedan norpa åt sig en hel fisk där den lämnade platsen.

Vi packade ihop efter att räven lämnat platsen med sin fisk..

Det här var ännu ett oförglömligt möte med de vilda rovfåglarna och en räv som bonus. 

Jag vet inte hur många som haft med sin hund för havsörns fotografering, men här är en i alla fall. Och jag måste säga att finare vän går inte att få <3

(Hon må va less på husse när det gäller havsörnsfotografering men nog är hon lugn & stilla när det väl gäller, och får en rejäl go "hunddag dagen efter")

Havsörnen är nog en rovfågel jag aldrig någonsin kommer att ledsna på.

Och det är en helt annan sak att fotografera just den här arten, för har den väl sett dig så kommer den inte tillbaka under den här dagen, eller i värsta fall på mycket länge...

Fiskgjuse-test

Känslan när man testat en idé som lyckats. Kommit hem för att föra över fotona från systemkameran till datorn där man ser resultatet, den är riktigt go må ja säga :)

Fisken till fiskgjusarna är som sagt slut sedan länge. Men jag ville verkligen testa en sak den här helgen, nu när vädret var på topp och sjön nästan var vindstilla. Vaknade strax innan 7, tog med packningen, Maja & metspö. Fyra daggmaskar hade jag lyckats få fram ur den torra jorden kvällen innan. Detta var en chansning på hög nivå. Meta samt lyckas få ner fiskgjusen, om den skulle komma vill säga.

Strax efter halv åtta på morgonen satt vi på berget. Jag gjorde i ordning metspöt med en daggmask på kroken. Plums och där var masken under ytan. Solen värmde medans jag drack min första kaffekopp & Maja åt frukost.

Njöt för fulla drag av den här vackra morgon. Maja lade sig på handduken för att sova (hon är morgontrött). Satte på lite lugn musik på mobilen som fick ligga på berget och spela på låg nivå. Inget napp än....

Och där kommer ju fiskgjusen, och här sitter jag utan fisk! Typiskt... Fiskgjusen cirkulerade en bit ifrån mig och jag visste ju att han väntade på att jag skulle kasta ut en fisk som så många gånger förut.

Tittade på flötet och bad en bön till gud, 

-Låt det nappa.. 

Inget hände.

Fiskgjusen drog förbi på sin morgonjakt. Satte fast metspöt under en sten för att lägga mig bredvid Maja för en skön morgontupplur. Somnade...

Kanske sov vi en timme eller strax under men när jag vaknade av solens hetta mot ansiktet så såg jag att flötet rörde på sig, framåt, bakåt, utåt och inåt mot berget.

Nämen vad roligt, jag hade ju napp! Drog upp metspöt och där satt en abborre på kroken :)

Här är min färska fångst! Fick göra livet kort för den genom att bryta nacken så att den inte plågades på land.

Nu var det bara att vänta och hoppas på att gjusen skulle flyga förbi än en gång.

För att göra en text kort. Väntade i ca fem timmar till innan fiskgjusen flög förbi än en gång.

Men den här gången viftade jag med den soltorkade abborren samtidigt som jag visslade så som de låter. Gjusen hade koll på mig och cirkulerade återigen.

Och nu satte jag min plan i verket. Gick ner för berget där det finns ett mindre berg som ligger under vattenytan. Slängde ut abborren så långt jag kunde innan jag satte mig på det mindre berget under ytan, så att bara överkroppen var ovanför vattenytan. Nu skulle jag se om fiskgjusen vågade dyka ner på fisken när jag själv var i vattnet.

Blicken när jag precis slängt ut fisken.

Victor var mycket tvekande på att dyka när jag satt i sjön bokstavligt talat. Han gjorde två dykförsök men avbröt båda. Detta kanske inte funkar trots allt tänkte jag.

Men så på tredje försöket, när fisken hade flutit ifrån lite längre, dök han ner. Nu var ljuset som hårdast (mitt på dagen) samt nästan direkt i motljus.

Här kan du skymta fenan på abborren.

Favoritbilden från den här dagen. Precis lyft från vattenytan med fisken.

Det gick tillslut att få bilder från vattenytan på en fiskgjuse. Inte dom bästa bilderna pga det hårda ljuset. Men allt klaffade verkligen. Jag fick en abborre på kroken samt lyckade att fotografera fiskgjusen från vattenytan, vilket isig var riktigt häftigt. Tog några timmar dock men men. Det blev ju ett helt annat perspektiv :) 

Förövrigt så sov, åt och badade den här tösen ;)

Fick den här fågeln oxå vid vattenytan, strax innan gjusen.

Avslutar med en ladusvala i solnedgången. Fotograferad nu på kvällspromenaden.

Lars Winnerbäck

Fick ett uppdrag av Stiftelsen Läckö slott i lördags, att fotografera Lars Winnerbäck som spelade på slottsvallen.

Det var stora kontraster mot att sitta ensam gömd i buskaget och spana rovfågel måste jag säga :)

Men nog skulle jag väl klara det här också tänkte jag.

Fick ett "pressfotograf" klistermärke att sätta fast på jackan. Ställde mig tillsammans med de övriga pressfotograferna framför staketet, mellan scenen och publik.

Jag frågade scenchefen hur länge jag fick stå här framme och fotografera.

- De tre första låtarna som spelas får ni gå runt här framme och fota, sen slänger jag ut er härifrån. Sade han med ett leende.

Jag blev kvar där framme under första låten och en bit in i andra innan jag kände mig nöjd (hade glömt öronproppar) och lämnade fronten för att inta nästa position, uppe i klocktornet för en överblick över konserten.

Här kommer ett litet urval med några bilder från konserten.

Uppe i klocktornet hade jag en fin blick över publikhavet.

Månen lyste fint bakom scenen. Teleobjektivet var ju med så några foton på den också fick bli ett fint avslut. 

Tack för uppdraget Jan :-)