PLUS: Robust. Fotohistoriskt intressant. Fin optik.
MINUS: Ljusmätaren, tung och klumpig. Mer av samlarobjekt än brukskamera.

Zeiss Contarex, den modell som kallas Bulls Eye, ser inte bara märklig ut. Den är egensinnigt konstruerad. När den togs fram, i slutet av 50-talet, var saken klar: Enögda spegelreflexkameror var framtiden när det gällde kameror för 135-film. Mätsökarkameror med utbytbar optik - Leica, Contax, Nikon, Canon fanns, men de hade sina begränsningar. Spegelreflexkameror var både vad proffs och amatörer ville ha i framtiden.

Föregångaren, Contaflex lanserades av Zeiss i mitten av 50-talet. Det var en spegelreflex, men den var inte så avancerad att den kunde ses som en proffsmodell. När Contarex väl kom ut på marknaden hade Nikon tagit fram en kamera som snabbt visade var skåpet skulle stå, som på många sätt visade sig vara överlägsen Contarex. Nikon F lanserades 1959 och blev snabbt en favorit bland proffsen. Leicas M-modeller levde vidare, och klarade sig betydligt bättre i konkurrensen med de framstormande japanerna under 1960-talet.

Vad är då mitt personliga intryck av Contarex? För det första ger kameran ett mycket gediget intryck. Det gäller i ännu högre grad optiken, i mitt fall ett Planar 2/50. Närgränsen på 33 cm är ett plus. Men kameran känns överlag onödigt stor, tung och klumpig. Sökaren är mycket fin och den är mycket lättare att ladda med film än exempelvis en Leica M.

Contarex är byggd kring sin ljusmätare, och den är kamerans stora akilleshäl. Det är nämligen en selenmätare och den blir med tiden opålitlig. Så ock i mitt fall. Men kameran är ju trots allt 65 år gammal. Så vad kan jag begära? Ljusmätaren är kopplad till bländarinställningen som inte justeras på objektivet med klicklägen, utan med en ratt på kameran, med en form av remdrift för bländaren. Mycket udda konstruktion. Det är väldigt lätt att rubba bländaren oavsiktligt.

En annan märklig detalj är att man i vissa lägen inte kommer åt att ställa in alla slutartider. Detta p g a vilket läge filmkänsligheten är inställd på. Men det är ju ett mindre problem och lätt åtgärdat.

Jag har använt kameran tillsammans med en lös ljusmätare. Fungerar alldeles utmärkt, men det är inte snabbjobbat.

När jag började använda kameran öppnade inte slutaren sig på de kortaste tiderna. Men det löste sig efter det att jag motionerat kameran. Det var ju en lättnad. För det finns sannolikt ingen som åtar sig att reparera en Contarex. Det är en mycket komplicerad kamera att skruva i, och hittar man någon lär det bli oerhört dyrt att få det gjort.

Två, icke oväsentliga detaljer, är frammatningen och avtrycket. Frammatningen går inte jämnt, vilket jag är van vid på gamla kameror från den här tiden. Den är dessutom trög. Avtrycket är ganska hårt, och det är ju inte bra med tanke på en viss risk för skakningsoskärpa. Det är möjligt att en genomgång av kameran skulle kunna lösa detta, men det är som sagt inte något som går att motivera ekonomiskt.

Contarex har ett ganska begränsat objektivutbud, och en väldigt udda bajonettfattning. Någon piratoptik finns inte vad jag vet. Men det hindrar ju inte att man kan ha kul med den här kameran. Trots alla egenheter.