Recension / Test / Priser / Fakta
Voigtländer Vito IIa
Summering
Sista modellen av Voigtländers lilla bälgkamera för småbildsfilm. Kom 1955. Skiljer sig från Vito II genom att ha en frammatningsarm i stället för hjul. Color Skopar 50mm/3,5, Prontor-slutare med ...Läs mer
Mer info
Sista modellen av Voigtländers lilla bälgkamera för småbildsfilm. Kom 1955. Skiljer sig från Vito II genom att ha en frammatningsarm i stället för hjul. Color Skopar 50mm/3,5, Prontor-slutare med 1/300 sek som kortaste tid.
Recensioner
Forumdiskussioner Det finns just nu inga diskussioner kopplade till denna produkt. Det kan ändå finnas diskussioner som går att hitta med sökfunktionen.
Till salu i Köp&Sälj Det finns just nu inga publicerade radannonser med denna produkt.
Bilder tagna med produkten
Det finns just nu inga publicerade bilder med denna produkt.
Ägare
| Medlem | Lagd i kameraväska + |
|---|---|
| mapem | 2011-11-23 17:35:12 |
Ser du något felaktig information? Kontakta oss och beskriv felet noga så skall vi kika på det.
Att använda: 5 Hållbarhet: 5
MINUS: Egentligen inga, men man kan ju sakna avstånds- och exponeringsmätning
Småblidskamera med bälg. Mycket god för att inte säga utomordentligt hög optisk kvalitet, mycket hög mekanisk kvalitet och lättanvänd för en kamera från den tiden. Introducerad 1955. Pris då ca 400 kr (i dagens penningvärde ca 5000 kr).
Objektivet är ett Color-Skopar 50mm/1:3,5. Slutaren är en Prontor SVS med ned till 1/300 sek. Tiden ställs in med en ring på objektivet och bländaren med en liten spak som hakas i tänder på slutarringen. På så sätt kan man låsa exponeringen till ett bestämt EV-värde och ändra tid och blänadre med bibehållen exponering.
Varken avståndsmätning eller exponeringsmätning finns. Avståndet får man uppskatta med ögonmått och exponeringen får man genom en lös exponeringsmätare, eller försöka bedöma ljuset efter erfarenhet.
Med ihopfälld bälg är kameran så tunn att den lätt går att stoppa ner i en byxficka. En kamera man alltid kan ha med sig.
Jag köpte min Vito IIa när jag gick på gymnasiet i mitten på 60-talet och använde den flitigt till alla sorters fotografering tills jag skaffade mig min första systemkamera kring 1970. Jag hade den med mig på konserter och lyckades ta bilder på bl a Bob Dylan genom att pressa Tri-X till 36 DIN (3200 ISO) och detaljförstora. Det blev suddigt och kornigt, men ändå. Motsatsen till detta var arkitekturfotografering i bra ljus och då levererades knivskarpa bilder med perfekt kontrast. Jag tycker fortfarande att jag tog många av mina bästa bilder med enna kamera.
Jag har kvar kameran och den fungerar fortfarande perfekt. Men klädseln i form av något präglat konstlädermaterial har till stora delar lossnat så den är inte så vacker i dag.
Köpt hos: Privat år 1963
Pris: 200