OLYMPUS M.ZUIKO DIGITAL ED 12-40mm 1:2.8
Summering
Den första optiken i Olympus nya PRO-serie för Micro 4/3.• Zoomomfång 12-40mm (motsvarande ca 24-80mm i 35mm-format)
• Fast ljusstyrka på f/2,8 genom hela zoomområdet.
• Närgräns på 20 cm genom ...
Läs mer
MINUS: Ingen bildstabilisering.
Inget fel med det här objektivet men idag finns Zuiko 12-100 4.0 PRO och den gluggen ersätter i princip denna.
Om jag inte hade andra bättre gluggar och hade möjligheten att köpa det för under 4000:- begagnat så skulle jag klart överväga det.
Pris: 5990
MINUS: Kanske något tung.
Mycket bra optik oavsett brännvidd.
MINUS: Ringen för omkoppling till manuell fokus. Avsaknad av skärpedjupskala Att inte båda knapparna används för at låsa fast motljusskyddet. Inte samma stridsvagnskänsla som motsvarande 4:3 objektiv
Efter att ha använt det här objektivet en tid vill jag dela med mig några raders erfarenhet.
Men först några allmänna synpunkter kring PRO-objektiven till m4:3.
Objektivet har ju efternamnet ”PRO” vilket ställer en del krav utöver optiska egenskaper såsom tillförlitlighet och användarvänlighet.
Men varför har man snöat in sig på 2.8? både för detta objektivet och de senare 40-150 samt 7-14 Visst, en ljusstyrka som räcker tämligen bra till rent exponeringsmässigt men som en småbildsfotograf rynkar näsan åt då det motsvarar 5.6 skärpedjupsmässigt. Det kanske kommer ljusstarkare objektiv senare (TOP PRO?) men det är väl initialt man skall dra till med ”storsläggan” med kanske rent av f: 1.4-1,8 för att locka över en småbildsfotografer? Objektiven blir ju naturligtvis både större och tyngre, men vad väger motsvarande med kamerahus från småbildskonkurrenterna? Tror inte den större storleken/vikten har någon betydelse för de som värdesätter det korta skärpedjupet. Ett alternativ är ju ett antal fasta riktigt ljusstarka gluggar likt de från Voigtländer men då med vädertätning etc.
Visst, Olympus har ett makalöst fint 75 mm f:1.8 men inte i PRO-utförande dvs, det saknar både vädertätning, avståndsskala, skärpedjupskala. etc. och man släpper nu ett fisköga med ljusstyrka 1.8 men varför denna ljusstyrka i ett dylikt objektiv?
Till Olympus försvar kanske man kan tillägga att deras optik är exceptionellt skarpa från kant till kant redan på fullöppning och kräver egentligen ingen nedbländning och bortser man från kravet på kort skärpedjup så får man en serie objektiv som är väldigt kompakta med exceptionellt höga optiska prestanda.
Ytterligare ett försvar: Olympus har hittat rätt prismässigt!!
Den gamla 4:3, TopPro serien med t.ex. 35-100 f2.8 var en samling utsökta objektiv, en del till och med riktigt hygglig ljusstyrka såsom: 90-250 f:2.8 (180-500 f:2.8) 150 f:2.0 (300 f:2.0), 300 f:2.8 (600 f:2.8) (småbildsreferens inom parantes) men de var hutlöst dyra och knappast inom ekonomiskt räckhåll för de flesta av oss vanliga dödliga. Den något enklare och prismässigt överkomliga Pro-serien (fortfarande 4:3) var även den av mycket god kvalitet men hade inte några gluggar som kunde erbjuda kort skärpedjup.
För egen del spelar det ingen roll då jag oftast söker stort skärpedjup för mitt ”bildskapande”.
Åter till gluggen:
Optiska egenskaper
Vad finns att klaga på?
Optiken är riktigt skarp över hela brännviddsområdet t.o.m. på full öppning och jag har inte problem med CR eller andra optiska fenomen. Ser faktiskt ingen större skillnad på detta och mina fasta 12 mm f:2.0 och 45 f:1.8. En annan detalj värd att notera är den imponerande när-gränsen. Det är inget makro objektiv men man kommer riktigt nära objektet.
Betyget kan inte bli annat en maximalt dvs. fantastiskt bra!
Kvalitetskänsla
Åter igen plockar Olympus poäng med sina metallgluggar (alltså även de som inte är PRO), finish, tyngd och känsla i passning och ringar är riktigt bra, t.o.m. objektivlocket känns gediget, men jag anser inte att de når upp till 4:3 Pro/TopPro-standard vilka man kunde använda som både hammare och slägga.
Betyget kan inte bli annat en näst högsta dvs. mycket bra!
Kvalitet
Nu blir det lite knepigt. Jag hade inte använt objektivet speciellt mycket när jag skulle iväg på ett uppdrag i Åre där jag förväntades föreviga uppdraget. Döm om min förvåning när jag på hotellet upptäckte att tätningsringen, dvs. den packning som tätar mellan kamerahus och objektiv, hade lossnat och hängde fast endast halvvägs runt objektivet. Jag har aldrig varit ovarsam med vare sig objektiv eller kamera men förmodar att den lossnat i samband med att det plockats ner och upp ur kameraväskan. I vilket fall, bilderna skulle tas och det var regn i luften. Som gammal OM-användare har man ju skruvat på både OM-kameror och Zuiko objektiven och fann det självklart att det var väl bara att skruva bort fattningen från objektivet och peta tillbaks packningen.
Det skulle jag inte ha gjort (men hade inget val)!!
När väl sista skruven lossats trillade ”femtioelva” små lövtunna brickor ut på bordet och även några in i objektivet.
Panik!
Efter mycket pillande med pincett och tandpetare fick jag, efter uttömmande av samtliga svordomar i ordförrådet, de flesta (!!) brickorna på plats och så även packning och fattning. Bilderna togs och var sylskarpa i mitt men avtog skoningslöst mot kanterna. Objektivet satt snett!
Jag har sedan lämnat in objektivet för service (se nedan) vilken gick på garantin och har inte haft några problem sedan dess. Kanske hade jag otur eller också var det ett måndagsexemplar?
Handhavande
Som tidigare nämnts är känslan i ringar mm. riktigt bra. Det finns en fn-knapp i sidan som man kan programmera efter tycke och smak, jag har valt att lägga fokus-peaking som funktion.
Objektivet är tämligen tungt, det ser maffigt ut på en E-PL5 och där blir balansen fel, på E-M1 (troligtvis även på M5 och M10) sitter den perfekt, speciellt med ett batterigrepp på kameran.
Men nu till några missar där den ena är en ren blunder från Olympus.
Den omtalade och berömda ringen för manuell fokus som aktiveras genom att den skjuts tillbaks ett snäpp ser jag inte annat än som en gimmick. Jag har tappat räkningen på hur många bilder jag förlorat pga. oskärpa genom att ringen skjutits tillbaks mig ovetandes till manuell fokus. Troligtvis har det skett då man lagt kameran i kameraväskan. Har samma problem med 12 mm som har liknande system. Hoppas Olympus bättrar sig här och antingen enbart har en spärr eller kombinerar ringen med en spärr.
Avsikten är ju naturligtvis att det skall gå snabbt att växla till manuell inställning utan att behöva leta efter spärrknappar eller bläddra i menyer och det har man onekligen lyckats med. En annan avsikt med ringen är att man kan förinställa skärpan på ett avstånd manuellt viket ringen ”kommer ihåg” när man sedan skjuter fram ringen till autofokus. Vill man sedan snabbt gå tillbaks till det första fokusläget är det bara att skjuta tillbaks ringen. Detta är ju onekligen smart men väger i mitt tycke inte upp risken att ringen oavsiktligen förskjuts.
Miss nr 2: Varför ingen skärpedjupskala?
Miss nr 3: Men först det positiva i missen: Motljusskyddet har försetts med lås, två knappar som skall tryckas in för att lossa motljusskyddet, men – och nu missen: Det är endast en av knapparna som aktiverar låset. Vänder man på skyddet är det den andra knappens lås som spärrar. Så har man otur, vilket jag har haft, räcker det att man råkar stöta emot något med den aktiva knappen och då lösgörs skyddet. En s-t sak i sammanhanget men..
Pris
Med en prislapp på ca 8-10 000 kan det knappast kallas billigt. Tar man dock hänsyn till dess utsökta optiska egenskaper, vädertätning, kvalitetskänsla får man nog leta länge på marknaden innan man hittar något som matchar, möjligtvis Panasonic 12-35 f:2.8 som är dyrare eller gamla Olympus Zuiko 14-35mm f/2.0 Digital ED SWD för 4:3 (kräver adapter) som är mycket dyrare om man fortfarande kan hitta något exemplar. Till objektivet följer en enkel tygpåse vilket jag är snålt.
Sammanfattningsvis
Trots en del missar i handhavandet samt att jag varit tvungen att skicka mitt ex till reparation måste jag ändå starkt rekommendera objektivet. Det är helt enkelt kalas! Bildresultatet är förbluffande och priset är överkomligt. Ljusstyrkan, brännviddsomfånget, närgränsen mm. gör att det oftast är ”tolv-förtian” som sitter på kameran. Ser det som ett måste för OMD-användare.
Se även Darren Miles test: https://www.youtube.com/watch?v=BaONSh8xVfI
PS - Service
Om man är ägare av en OMD E-M1 (i vilket fall då jag nyttjade tjänsten) kan man dra nytta av Olympus sk. ”Service plus” – tjänst. Man ringer till Olympus, förklarar problemet, de skickar en service/hämtorder där man skriver ner problemet. En budfirma hämtar den omsorgsfullt nerpackade produkten tillsammans med ordern. Ett fåtal dagar senare returneras produkten till din valda adress. Jag har använt den här tjänsten vid två tillfällen och det har fungerat väldigt effektivt.
Liknande produkter: Panasonic 12-35 f:2.8
Kundtjänst: Se recension
MINUS: Något tungt på min EM10, men funkar bättre med extra greppet. En aning dyrt.
Läst på mycket. Bästa all-roundobjektivet till Olympus m43. Ett "måste ha".
Fördelarna överväger nackdelarna med råge.
Köpte till UV filter med MRC för att skydda linsen.
Liknande produkter: Panasonic AF 12-35/2,8 G X
Kundtjänst: Fotokungen.
Helt ok. Extremt snabb orderhantering och leverans.
Pris: 7600
MINUS: Finns inga
Mycket skarpt och med fina färger och kontrast. Känns gediget, fin känsla i hanteringen. Snäppring för att få manuell fokus. Större och tyngre än man är van vid för ett m4/3-objektiv, men det får man acceptera för ett objektiv i absolut toppklass. Ganska dyrt, men värt pengarna.
Pris: 8990
MINUS: Tung och lite stor på en EM-5
En mycket bra normalzoom som sitter 99% när kameran är på land. F/2.8 genom hela zoomfånget räcker långt, även fast man saknar lite större bländare i vissa mörka situationer. Snudd på samma skärpa som Pana 25mm F/1.4. Ett måste om man vill ha det bästa för sin m4/3!
Liknande produkter: Pana 12-35 F/2.8
Köpt hos: MBK Bangkok
Pris: 6500