eoneel

Jag började att fota för att kunna använda bilderna som underlag för målningar och illustrationer. Men, fotandet har på senare tid tagit över mer och mer.

Jag är långt från "teknikfrälst" jag älskar det abstrakta, suggestiva, metafysiska, spekulationer, det osäkra (samtidigt som jag är rädd). Jag kan hitta evighetsvärde i kitsch och kan förkasta det självklara.

Är det man ser på ett foto sant? Jag tvivlar på det. Visst det är en "bild" av ett sammanhang, ett fruset tidsbevis av något slag, men är det "sant", det man ser på ett fotografi?

Det är så mycket runt omkring oss som är fejk, och det gäller fotografier i allra högsta grad. Polisen kan använda sig av bilder som bevis mm. Foton kan vara sagolikt platta men de kan också vara sagolikt levande. Bilder från nazisternas koncentrationsläger är svåra att titta på - de gestaltar någonting mörkt inom oss alla. Pornografiska bilder gestaltar faktiskt någonting liknande - de primitiva krafter som finns inom oss var och en, de får oss att skämmas, rodna och bli arga, upphetsade, skuldmedvetna, mm. Det är det som fotografier gör med oss - får oss att känna, positivt eller negativt. Bilder från krigsdrabbade länder och människor jagar upp känslor i oss, men de kan också bygga upp blockeringar om det blir för mycket. Vi liksom stänger av...
I reklamens värld är man fullt medveten om detta fenomen, så där försöker man göra allt så attraktivt som möjligt och slå an på våra primitiva strängar.

Jag själv älskar fotografering och bilder, allt från "konst" till kitsch. Jag blir "kär" i en bild och bär den med mig, länge. Jag återvänder till bilden hela tiden och finner nya nyanser och gömda skikt. Många bilder förkastar jag på en gång - då det inte uppstår någon "passion" eller nyfikenhet. Men de bilder som ger mig någonting behåller jag svartsjukt. En bild kan vara "dålig", fel ljus, överexponering, mm, men har jag blivit kär så spelar det ingen som helst roll.

Genom kameralinsen ser jag en annan värld manifestera sig framför mig. Jag försöker troget att återge den världen för att kunna presentera den i den "riktiga" världen - med skiftande resultat så klart! Men jag är trogen och återvänder ideligen med öga mot den kalla kameraryggen för att försöka släppa genom lite värme, spänning, nyfikenhet och inspiration.

--------------------------------------------------------------------------------------
Om någon undrar i vad, eller med, jag fixar till mina bilder, så gör jag det i GIMP :)

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Gatufoto, Nattbild, Macro, Barn, Mode, Reportage / Situation, Studio, Posering, Svart-vitt, Arkitektur, Produkter, Porträtt

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i svartvitt. Jag hittar mina motiv mestadels inne, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med macro, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Från en simhall i Skottland.

Mitt sämsta fotominne:
Från en simhall i Skottland.

Min största inspiration:
Olle Olsson Hagalund, David Bowie, Annie Leibovitz, Mick Rock

Jag fikar helst:
Hett starkt svart kaffe

I kameraväskan har jag alltid:
Tuggummi (det lindrar stress)

Drömbilden är:
Svår...eller enkel, jag vet inte?