Petter Persson

Jag är en glad amatörfotograf som studerar i Uppsala men kommer ursprungligen från Hofors i Gästrikland.

Köpte min första digitalkamera 2002, en Olympus camedia C2, två megapixlar och fast optik...det var bra på den tiden :-) Knäppte mest på vad jag gjorde och resor mm. Hösten 2005 köpte min kära mor efter lång tids spanande efter den "perfekta kameran" en Canon PowerShot S2 is och det var ungefär då som min slitvarg till kamera började ge upp efter bland annat ett par besök på diverse konsertgolv... Med pengar på kontot och fotointresset på uppgång köpte även jag en S2 is i mars 2006 och då började även den mer konstnärliga delen av mig appliceras på fotograferandet. Den kameran var med mig i stort sett överallt och var mycket användbar tack vare det stora zoomomfånget, vilket jag utökade två månader efter att kameran var ny till motsvarande 28-640 mm med en ljusstyrka på 2,8-3,5. Nu var jag ju i gasen med detta och självklart började även jag tråna efter en systemkamera...först var det 350d som jag suktade efter...sen kom ju Pentax, Sony, Nikon D80, och 400D...hade även klämmt en del på en kompis 30D. Efter oändligt många lästa resencioner på nätet och alla (ja, alla) svenska fototidningar där dessa kameror figurerat, fördelar vägts mot nackdelar och var jag taggad till tusen på en 400D. Men, då vi åkte till "Foto 2006"-mässan i Stockholm i november 2006 blev jag kär...Jag hade sprungit runt som en ja, jag vet inte vad och tittat, kännt och klämmt på alla kameror som Nikon, Canon och Pentax hade att erbjuda i alla prisklasser, svärfar har en Sony alfa100, så den visste jag hur den var. Jag blev besviken på 400D, visst tar den säkert bra bilder, men den var inte skön att hålla i...D80 kändes hyfsad, men hade inte alls samma (enligt mig) känsla eller lika skönt handtag som...EOS 30D. Dessutom kunde 30D ta 5 bps mot D80:s 3 vilket var anledningen till att jag just nu i skrivandets stund sitter med en 30D i väskan.

Känslan för mig är väldigt viktig, det ska vara roligt att hålla på och utrustningen ska fungera!


I och med att jag skaffat S2 is började jag även läsa fototidningar, någon bok plöjdes igenom och nätet besöktes flitigt lärde jag mig de grundläggande knepen med slutartider, bländare, tredjedelsregeln osv...Jag är fortfarande långt ifrån fullärd men tycker iallafall att mina bilder ser bättre ut nu än för ett år sedan :-) Fortfarande tycker jag det är svårt att hitta just precis den "rätta vinkeln" eller komposition, men det går bättre och bättre dag för dag...som någon sjöng för ett tag sen...


Favoritmotiv har jag inga. Jag knäpper på det mesta, oftast platser jag besöker, resor, vänner och naturen omkring Uppsala. Kameran får helt enkelt förlja med mig och så får jag se vad jag kommer hem med. Det var en sak jag lovade mig när jag köpte systemkameran, att den inte skulle få stanna hemma bara för att den var stor. Så med en stor ryggsäck får både pluggrejjer och kameraväskan plats, så min gobit ligger säkert inbäddad...

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Gatufoto, Nattbild, Macro, Barn, Reportage / Situation, Svart-vitt, Vilda djur, , Action / Äventyr, Sport / Motorsport, Digital efterbehandling, Porträtt, Husdjur / Tamdjur

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med vidvinkel, och när jag exponerar så tar jag hjälp av histogram. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
På en In Flames-konsert i Stockholm, Anders Fridén (vokalist) står bredbent, huvudet hängandes frammåt och armarna i skyn sammtidigt som de andra rockar, publiken har armarna i sträckta och det sprutar glittrig konfetti (ser ballare ut än vad det låter) som tusan snett ut från båda sidor och de har precis avslutat en oerhört bra låt...det är gåshud på hög nivå!

Mitt sämsta fotominne:
På samma konsert fast då ett av förbanden spelade satt en tjejkompis på mina axlar och jag skulle skicka upp kameran. Remmen fastnade på mitt lillfinger och snärtades ner två meter på golvet. Jag dök ner och tjejjen efter...som tur var hittade vi kameran och båda batterierna men kaneran fungerade inte. Mellan banden så lyckades vi ändå återliva min gamla 2-megapixel-Olympus så det slutade gott iallafall :-)

Min största inspiration:
Nuet, där jag är bestämmer vad som fastnar på bild.

Jag fikar helst:
Ja, det gör jag.

I kameraväskan har jag alltid:
Kameran och putsduk.

Drömbilden är:
Kommer inte på något nu...får uppdatera senare...