Lenitah

Lenitah Thörning.

Älskar natur-, landskaps- och porträttfotografi och fokuserar mestadels på detta. Använder fotografikonsten som ett sätt att koppla bort mitt intressanta, om än inte så kreativa, akademikerliv.

Jag är helt självlärd och försöker lära mig mer genom att testa mig fram. Ibland går det, ibland går det inte. Använder Photoshop 7 då och då när det passar.

Fotar med en Nikon D200, något som jag investerade i när jag för tre år sedan hade seriösa funderingar på att utbilda mig till yrkesfotograf och behövde utrustning att växa i. Det är en investering jag aldrig ångrat, även om jag idag enbart fotografera på hobbynivå. Nikon D200 är en underbar kamera som jag haft stor nytta av.

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Landskap, Gatufoto, Nattbild, Macro, Barn, Bröllop, Mode, Reportage / Situation, Svart-vitt, Vilda djur, Action / Äventyr, Arkitektur, Digital efterbehandling, Porträtt, Husdjur / Tamdjur, Utrustning, Natur, Resefoto

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i svartvitt. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med vidvinkel, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
De gånger då jag på förhand kunde se en riktigt bra bild och att tekniken gjorde den insikten rättvisa.

Mitt sämsta fotominne:
De gånger det inte går att få till samma känsla som en plats/situation ger i det verkliga livet. Frustrationen det ger. Mycket går att efterlikna i Photoshop efteråt, men finns inte känslan där är det inte mycket man kan göra.

Min största inspiration:
Resor till nya platser. Naturligtvis får man mycket inspiration av att titta på andra fotografers verk, men jag tycker känslan, inspirationen och intrycket på plats är det som verkligen ger den sanna inspirationen.

Jag fikar helst:
i trevligt sällskap. Gärna på ett av Göteborgs undangömda caféer.

I kameraväskan har jag alltid:
Kamerahus, fyra objektiv, filter samt extra batteri och minneskort. Ibland följer mitt stativ med, men vanligtvis inte.

Drömbilden är:
Den jag fortfarande är stolt över, trots att det gått mängder av år.