Thomas Göthberg

Mitt naturintresse startade i tidig ålder när jag fick följa med far ut och fiska abborre och gädda. Det var ofta tävling mellan oss vem som fångade flest och störst fiskar. Förloraren fick bjuda den andra på glass. Jag minns inte att jag någonsin bjudit min far på glass av den anledningen, men oj vad många jag fick av honom.

I 12-13-års åldern fick jag kontakt med en kille i grannkvarteret, och det visade sig att han också gillade att fiska. Jag och Fredrik cyklade överallt med våra spön i ryggsäcken. En tidig vårdag gick jag lite för långt ut i sjön, kanske för att kunna nå lite längre med mitt kast. Stövlarna fylldes snabbt med iskallt brunt vatten. När jag tagit mig i land och tittade i ryggsäcken så fanns där bara kall sockerdricka. Fredrik hade kaffe, och det var på så vis jag lärde mig uppskatta denna magiska dryck.

Cykeln ersattes efter ett tag med moped och resorna blev då lite längre. Fredrik visade sig ha bra koll på fåglar, något som jag snappade upp. Någon gång då var det förmodligen som jag blev 'hooked for life' för fåglar. Det blev otaliga turer utan fiskespön i ryggan. Sen hemkomst och bannor av föräldrar, bara för att man varit ute och räknat rådjur eller kollat in morkullornas spelflykt en kväll i Maj.

Handkikare och tubkikare och kanske kamera till Öland blev obligatoriskt varje år. Prioritetsordningen började allteftersom sakta men säkert att ändras till Kamera, handkikare och kanske tubkikare.

Nuförtiden fotar jag så mycket jag hinner med, kameran ligger oftast med i bilen på jobbresor. På helgerna får kameran oftast luftas åtminstone en gång. Jag försöker också att komma iväg på en eller några kortare resor varje år, inte sällan i egen regi. Då blir det gärna lokaler med stor kontrast till hemmamarkerna; västkusten till exempel. Kanske åker då även tubkikaren med ;)

---

My interest in nature started at an early age when my father invited me to join him fishing for perch and pike. It was often a competition between us who caught the most and biggest fish. The loser got to treat the other with ice cream. I don't remember ever giving my father ice cream, but oh how many I got from him.

At the age of 13, I connected with a guy in the neighbourhood, and it turned out that he also liked to fish. Me and Fredrik cycled everywhere with rods in the backpack. One early and cold spring day, I waded out too far and my boots were quickly filled with freezing water. When I got ashore and looked in the backpack, there was only a cold sugary drink. Fredrik had coffee, and that's how I learned to appreciate the magical java.

After a while, the bicycles were replaced by mopeds, and the journeys then became a little longer. Fredrik turned out to have great knowledge about birds, something that I picked up on, and I guess at that point I became 'hooked for life' for birds. There were many trips without fishing rods in the back. Late homecoming and bans from the parents just because you were out counting deers or looking at woodcocks performing their courtship flights a late evening in May.

Binoculars and spotting scopes and maybe a camera for the yearly trip to Öland became mandatory. The order slowly but surely began to change to camera, binoculars and maybe a spotting scope.

Today I use my camera as much as I can, the camera is usually in the car on work trips. On weekends, the camera is usually aired at least once. I try to get away on one or a few shorter trips every year. On these trips I try to visit places with a large contrast to the home grounds; the west coast for example. Maybe even the spotting scope will go along next time ;)