falke

Jag har fotograferat så länge jag kan minnas... först med simpel plastkamera jag köpte på postorder. Jag hade skålar under sängen där jag framkallade och gjorde kontaktkopior med glasskivor och glödlampa uppbunden i sängbotten.

Var mycket aktiv i fältbiologerna och naturen har alltid varit dominerande i mina bilder och med alla de olika systemkameror jag har haft genom åren. Jag drömde om ett Novoflex och möjligheten att ta bra fågelbilder men had bara råd med ett spegeltele. Jag kommer fortfarande ihåg känslan när en diarulle med fågelbilder kom tillbaka med posten..... och hur förväntan steg när jag sprättade upp kuvertet ..... och hur besvikelsen sved när ingen av bilderna var skarpa..... ;-)

Med de nya objektiven och digitala kamerahusen är detta helt plötsligt en möjlighet att ta all de bilder jag tidigare drömt om... helt underbart! Det gäller bara att vara på rätt plats vid rätt tid och vara förberedd på de korta ögonblicken när de väl uppenbarar sig.... och det är tillräckligt svårt!!!

Jag är biolog och även om jag inte jobbar i den branschen idag är det där min passion finns och jag fotograferar därför huvudsakligen fåglar och blommor men det mesta i naturen fångar mitt intresse.

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Macro, Vilda djur, Digital efterbehandling

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast rörliga. Motiven hittar jag med tele, och när jag exponerar så tar jag hjälp av erfarenhet. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Mac och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
är när en skedstork kom spankulenrande mot vårt gömsle i Le Teich. Helt oberörd kom den närmare och närmare, svingande sin säregna näbb fram och tillbaka i det grunda vattnet. Till slut var den för när för att fotograferas och fick istället avnjutas i "close encounter". Så snart den gått förbi oss var det dags för en silkeshäger att göra på precis samma sätt.

Mitt sämsta fotominne:
var utan tvekan närkontakten med två smutsgamar i Pyreneerna, på 5 meters håll under kanske 20 sekunder, då jag shabblade till det totalt och inte fick någon bild överhuvud taget.

Min största inspiration:
är utan tvekan ödmjukheten inför vår makalösa men ack så ömtåliga planet och alla dess innevånare, djur (dit människor hör) och växter.

Jag fikar helst:
med Ulla, min livskamrat.

I kameraväskan har jag alltid:
en banan.... och ett 300/f4 IS USM + 1,4 extender.

Drömbilden är:
vacker och lite mystisk. Det ska helst finnas något mer än det som ögat direkt uppfattar, som väcker en känsla av att man vill veta och se mer.