BAn

Det började med en Agfa Clack. Oj, så stolt jag var över den. Tror det måste ha varit 1956…

Sedan har det varit av och till. Andra intressen och åtaganden konkurrerar. En del går ju att kombinera, men tiden tycks aldrig räcka. Rätt som det är går det åt en massa diafilmer, men det finns tider när två jular funnits på samma rulle.

En Yashica med inbyggd ljusmätare var ett stort lyft i början av sextiotalet, en Pentax ME desto större på sjuttiotalet. Sedan hamnade jag på nikonspåret. Det var 1991 och jag skulle åka rälsbuss, eller motorvagn som dom som kan det säger, Falköping – Narvik ToR. Det blev med en F601.

Men kameran är ju inte det viktiga. Det viktiga är ju bilden. Bilden av den våtblanka motorvagnen i nedsilande ljus mellan tunga granar, bilden av den gistna träväggen och kallmuren som fond för hallonkvisten, bilden av tjädern i skogsgläntan, bilden av fotavtrycket på myrspången...

Sedan jag genom Fotosidan träffat nya fotovänner i Wermlands Fotografiska Sällskap (WFS) var det väldigt trist att inte kunna se sina bilder direkt. Så det analoga fick ge vika för det digitala…

Men jo, jag vet. Det är inte min kamera det hänger på!


Profilbilden: Luspebryggan, bortemot 40 år för sent till båten...