robertwallberg

Amazonasdjungeln, min barndomsdröm!

Fotografier som missas är ofta bättre än de som verkligen dokumenteras, skitig och skäggig liftar jag långt in i djungeln, uppdraget är att se, men framförallt dokumentera det jag drömde om som liten. Länge så umgås jag med en galen Colombian som viftar med sitt laddade gevär och ser ut som en gammal cowboy, en Colombiansk Clintan. Jag vandrar med Juan som äter Cocablad, vi ska försöka att se Jaguaren, den ovanliga gigantiska uttern som kan bli två meter lång ser jag Juan är faktiskt en fara att vara nära i djungeln, han snubblar över en myrslok som sätter sig i anfallsställning, jag får rysningar blandat med ångest för att mina BATTERIER har lagt av!

Det som jag sett slår det som jag lyckats att dokumentera och de finns för alltid som bilder att plocka fram från mitt minne, de blir bättre och bättre för varje år som går.. jakten på bilder gör att jag upplever världen, oförglömligt??

Mvh Robert

Vem är jag?

Mina intressen:
Reportage / Situation, Vilda djur

Mitt bästa fotominne:
När min kompis hade fotografrat mig under en hel resa utan att jag visste det, det var roligt att se mig kräla runt, jaga varaner och vada fram i vatten, samtidigt stod han alltid på plan mark och tog mycket humoristiska bilder.

Mitt sämsta fotominne:
Alla mina kameror som alltid har en tendens att gå sönder när jag är på en spännande plats.

Min största inspiration:
Mathias Klum, egentligen kanske också mig själv, jag försöker hitta en egen stil så gott det går.

Jag fikar helst:
På så många fik som möjligt varje år, fika är toppen.

I kameraväskan har jag alltid:
så lite som möjligt

Drömbilden är:
En Jaguar och en kolibri och en Tukan som krockar i djungeln med varandra i ett och samma ögonblick, alla ser förvånade ut och där står jag och tar en bildserie som aldrig har fotograferats tidigare och National Geografic ställer sig på kö för att köpa mina bilder som är fantastiska. Hehe, Hybris råder i denna fråga och mitt ego blir tillfedställt...