Adnil

Att leva med en kamera har alltid kännts naturligt för mig, eftersom min far är glad amatör. Men det var först hösten 03 som jag blev frälst, gick en ettårig fotokurs på min gymnasieskola, vi lärde oss allt från grunden, med mörkerrum och allt vad grunderna innebär. Far min gick över till digitalt så jag fick ta över en Minolta 7000i som har varit min trogna kompis sedan dess, den har lärt mig en hel del om foto.
05 tog jag studenten och fick då en Minolta Dimage A1, innan var jag ganska kritisk till digitalt men har fått lära mig att det inte är så tokigt trots allt, man behöver inte efterarbeta mycket i datorn, något som jag tycker är bra då min gränser för vad jag räknar som manipulering är ganska snäva. Dock saknar jag känslan av att arbeta i mörkerrum eftersom det inte längre är något jag har tillgång till.
Stilen på bilderna är ganska skiftande, men jag tycker om mörka, dystra bilder med lite gotisk känsla, mitt intresse för fantasy och närliggande saker har väl smittat av sig på fotandet.