Zmyger

Är en naturmänniska som tillbringar den mesta av min tid ute i skog och mark eller vid vatten.
Älskar lugnet och tystnaden långt borta från stan.
Har fotat under större delen av mitt liv men började ta min konstnärliga gåva på allvar då jag införskaffade min första digitalkamera i början av 2004.
En ny värld med oanade möjligheter öppnade sig då jag kunde experimentera fritt och slösa med bilder utan att bli ruinerad.
Allt tar dock sin tid, och i början blev det många bilder på röda solnedgångar vid vatten innan jag hittade min styrka, som blev isfotografering.
Där har jag vuxit väldigt mycket under dom sista två åren och fått lära mig massor.

Höjdpunkten under ett år med kameran är månaden April, under islossningstiden.
Dagarna är långa, temperaturen börjar bli rätt behaglig och man kan arbeta med isen utan att förfrysa fingrarna.

Fjällvandring är min andra passion och sommaren 2007 genomförde jag min första riktiga vandring uppe i Tärnafjällen.
Det var mycket tacksamt att fota uppe på dom fria vidderna,och möjligheterna till bra bilder var många.
Det kommer att bli många fler vandringar för har man en gång blivit fjällbiten så är man fast för resten av sitt liv.

Under senare tid har intresset för övergivna platser vaknat till liv i och med att jag träffade en vän som hade samma intresse. Efter det så har intresset ökat väldigt mycket och många nya spännande platser har hittats runt om i västerbotten.

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Landskap, Nattbild, Macro,

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med macro, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
En eftermiddag på väg ner till stranden, som så många andra, men jag kände att det var något speciellt just denna kväll. Cirrusmolnen hade ett mycket märkligt ljus redan en bra stund innan solnedgången. En svag vindil bröt den så gott som spegelblanka vattenytan och jag satte mig ner och betraktade tystnaden och lugnet. Då solen gått ner bakom träden på andra sidan vattenytan så förändrades molnen och ljuset succesivt. Molnens grågula färg började alltmer att övergå i ljusröda nyanser. Cirrusmolnen samt enstala altocumulusflak skapade en oerhört vackert helhet och ju mer skymningen fortskred ju mer illröda blev molnen. Ca 30 minuter efter solens nedgång nåddes kulmen och jag blev så betagen av himlens glöd som speglades i vattnet så jag saknade ord. Så småningom så bleknade det röda ljuset bort i fjärran och jag vandrade hemmåt med kameran full av bilder och ett stort leende. Denna kväll kommer jag aldrig att glömma. Aldrig någonsin. Tyvärr så blev bilderna långt ifrån så bra som jag hade önskat. Hade velat föreviga känslan jag hade där, just då.