Evelon

När jag växte upp fotade alltid farsan med sin Nikon. I mörkrummet så såg man bilderna plötsligt framträda på pappret. Det var något magiskt som pågick därinne i mörkrummet. Det handlade om att frysa tiden med kameran, att ha kunskap och att använda sitt kreativa öga. Detta minne (och det kreativa ögat) sitter nog omedvetet kvar och gör att man hela tiden är vaken på motiv/former/färger.

Med åren har intresset smygit sig närmare inpå. Köpte en systemkamera 1998 och "knäppte kort" men skaffade snart en äldre (än mig) Pentax K-1000 + gluggar för att gå tillbaka och "lära mig grunden" som jag hoppat över. Köpte sedan en scanner för att ladda och redigera alla negativen. Sen en billig point-and-shoot digitalkamera, sen en videokamera, sen en Lomo LC-A...och en till..
Ja, ni fattar.

Har även musikproduktion och ljuddesign som jobb/hobby och är utbildad ljudtekniker, webdesigner och desktop publisher. Vill nu fördjupa mig visuellt för att sedan foga ihop allt; musik, bilder, video, berättande och film. Allt går ju hand i hand :)

Uppskattar all kritik/tips/idéer/vägledning osv, för att bli en bättre fotograf.