Karin Brulin

Att följa ljuset, vädret och humöret..., det är en nödvändighet för att få ärliga bilder som berättar om allt det vackra som finns. Att se... Blicka ut över en stad, eller en äng, eller en sjö i gryningen.

Lycka är att med sin kamera få fånga och ta med sig hem. Inte ett byte av kött och blod likt en jägare..., men nästan. En bild..., eller kanske tusen bilder. Ögonblick som aldrig kommer åter. Fångade i en liten ask, en liten kamera. Att plocka fram, visa för andra. För att inspirera och för att inspireras.

För mig är fotograferandet så stort och så allvarligt..., samtidigt så lätt och glädjefyllt. Det ringar samtidigt in mig som person. Ibland känner jag mig ett med fotografierna jag tar. Det är ju en del av mig. Som jag gärna delar med mig av.

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Gatufoto, Macro, Barn, Mode, Reportage / Situation, Studio, Posering, Svart-vitt, Digital efterbehandling, Produkter, Porträtt

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels inne, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med macro, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Jag åkte för många år sedan med Rosa bussarna i Afrika och en morgon vaknade jag jättetidigt och begav mig ut med kameran. Vi var i Namibia och det vara öken och stora sanddyner och döda träd runt omkring oss. Skuggorna var så långa att de bildade vackra mönster i sanden och jag hittade grenar och gamla träd som såg ut som stora insekter...mycket spännande fotografering för mig.

Mitt sämsta fotominne:
Återigen under min resa med Rosa bussarna. Vi hade rest runt i två månader och skulle avsluta med en härlig tur till ön Zanzibar. Bussarna fick stå kvar på fastlandet och jag lämnade alla mina filmrullar där eftersom jag inte ville riskera att de kom bort. Det visade sig dock att när vi kom tillbaks till bussarna hade det varit ca +50 grader i dem under tre dygn! Jag såg framför mig hur all min fotofilm hade smält ihop och trodde alla mina fotografier var förstörda. Det visade sig dock att dom klarat sig, alla bilder gick att framkalla! Puh...

Min största inspiration:
Människor som genom fotografier lyckas få mig att skratta & gråta, som ger mig gåshud eller som på något sätt för mig tillbaks till min barndom.

Jag fikar helst:
Varhelst det finns gott kaffe eller trevligt sällskap, helst i kombination. :-)

Drömbilden är:
En riktigt vacker motljusbild av något slag - en drömlik bild som ändå skildrar något alla kan känna igen sig i.