jetom

Jag har alltid gillat bilder. När jag var 14-15 fick jag ärva en spegelreflexkamera från en av mina bröder. En Yashica J7 med inbyggd exponeringsmätare. Oräkneliga rullar Tri-X matades igenom den under det tidiga 70-talet. Framkallning och kopiering skedde i en garderob.

Under några år i början av 80-talet jobbade jag som skolfotograf för SEFO, Skolornas Elevfoto i Örebro. Hade sedan ett "återfall" inom fotobranschen i början av 90-talet. Fast då mera som administratör.

För cirka tio år sedan köpte jag min första digitalkamera. En Canon Ixus. Men det verkliga lyftet kom när jag för ett och ett halvt år sedan återigen blev med systemkamera. Det blev självklart en Canon igen. Inte minst för att min senaste/sista analoga systemkamera var en Canon. En Canon T-90 som jag sålde till en kille i Göteborg 1999.

Så nu är det en Canon EOS 450D som är min nya följeslagare. Och det är bara så roligt igen. Ungefär som när jag började min fotografiska upptäcksfärd med den där gamla Yashican.

Jag har som sagt alltid gillat bilder. Oavsett genre. Därför ser mitt fotograferande ut som det gör. Motiven är i sig inte så viktiga. Det är bilden jag är ute efter. En bild som jag vill ska präglas av ett här och ett nu. Lättare sagt än gjort. Men roligt.

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Reportage / Situation, Arkitektur, Porträtt, Resefoto

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast rörliga. Motiven hittar jag med tele, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Mac och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Det var nog när jag vann en rulle Tri-X i scouternas fototävling 1971. Bilden, som kom trea, föreställde ett ensamt kvarsittande visset blad på en rönn, mot en oskarp grön bakgrund. Då förstod jag för första gången att även mina bilder kunde betyda något för någon annan.

Mitt sämsta fotominne:
Utan tvekan när jag under en av mina allra första dagar som skolfotograf insåg att de senaste trettio eleverna fotograferats utan att änden på filmen suttit fast i frammatningsspolen i kameran. Vilket är ungefär samma sak som att inte ha film i kameran, fast man har det... Det som gjorde det hela extra jobbigt var att det var sista klassen för dagen och att de flesta hade hunnit sticka iväg från skolan.

Min största inspiration:
Carl Johan de Geers bok Med Kameran Som Tröst. Jag har den inte själv men satt helt försjunken i den under flera kvällar på stadsbiblioteket i Arvika under min första höst som skolfotograf. Jag inser nu att jag borde försöka få tag i ett exemplar.

Jag fikar helst:
Vid ett skrangligt bord mot en husvägg på en trottoar, i vilken liten syditaliensk stad som helst.

I kameraväskan har jag alltid:
En penna. Av någon anledning som jag inte riktigt begriper. Borde ha något vettigare. Som silvertejp eller en keps. Tuggummi kanske...

Drömbilden är:
Att få fotografera jorden från månen!