Användarnamn: Felicia Photography
Ålder: 31 år
Bor: Stockholms län
Kategori: Fotostuderande
Började fotografera: 2000
Medlem sedan: 2008-02-05
Senast inloggad:
Ålder: 31 år
Bor: Stockholms län
Kategori: Fotostuderande
Började fotografera: 2000
Medlem sedan: 2008-02-05
Senast inloggad:
Vem är jag?
Mina intressen:
Gatufoto, Macro, Mode, Studio, Posering, Svart-vitt, Digital efterbehandling, Produkter, Porträtt, Utrustning, Fine Art Nude
Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels inne, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med vidvinkel, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.
Mitt bästa fotominne:
Var på Södermalm i hemmastudion (hos fotografen som jag är assistent till) och jag hade tagit med mig en av mina tjejkompisar - Melika. Hon dansar magdans och har gjort det i flera år. Jag kom vid 14.00 och började att fixa med utrustningen så att allt vart klart när hon skulle komma. Vid 16.00 kom Melika. Jag hade kommit med förslag att hon skulle ta med sig lite rekvisita; vattenpipa, käpp och vingar. Tyvärr hade hon glömt det men det fixade sig. Hon hade med sig 3 olika magdansklänningar. En svart med röd och blå färger, en svart med "diamanter" och en röd med fransar/paljetter. När hon bytt om och jag skulle ta några test bilder för att checka ljuset bad jag Melika att röra lite på sig som att hon dansade (vi hade arabisk musik i bakgrunden). Jag tappade hakan när jag tog första bilden - den var super! och bilden efter det, bilden efter det, och nästa.. De tidigare som jag har fotat har jag nästan alltid fått visa hur de ska stå, vart de ska ha blicken, vrida ansiktet hit, vrida ansiktet dit. De har varit mer eller mindre osäkra i sig själva. Men Melika, jag behövde knappt öppna min mun för att säga till henne hur hon skulle röra sig. Då och då sa jag till henne att hon skulle kolla på mig eller att hon skulle ta ett litet steg mot ljuset osv. Men annars, den mest perfekta fotoplåtningen någonsin! Ett bra samarbete mellan modell och fotograd = Super bilder!
Mitt sämsta fotominne:
Det var innan jag köpte min Canon EOS 400D. Jag kommer ihåg att jag skulle ut och fota lite i naturen. Då hade jag en vanlig digital kamera.. Men men, jag gick till ett jättefint ställe där det finns vatten och ankor. Jag tycker mycket om svanar så jag hoppades att det skulle komma några. Och ja det gjorde det, en liten familj av svanar kom. Ungarna var fortfarande små och mamman och pappan vaktade dem. Jag försökte komma så nära som möjligt när plötsligt en av svanarna börjar fräsa åt mig och väckla ut sina vingar. haha dum som jag är fortsätter jag att försöka komma lite närmare. När svanen plötsligt börjar jaga mig! Jag är nära på att trilla i vattnet men jag springer bort från bryggan och upp mot vägen.. Som tur var slutade svanen jaga mig efter bara några meter.
Min största inspiration:
Min största inspiration är faktiskt min familj. De stöttar mig och pushar mig framåt. De vet att min passion är att fotografera och den känslan av stöd och kärlek får mig att vilja fortsätta med det som jag älskar. Men när det gäller mig själv så är det mina misstag som ger mig störst inspiration.
Jag fikar helst:
Inne i Gamla Stan på något mysigt café.
I kameraväskan har jag alltid:
Jag har faktiskt ingen kameraväska ännu! Sparar pengar till allt möjligt just nu, nytt objektiv, stativ och väska :).
Drömbilden är:
En bild som gör mig och mitt arbete oförglömligt.