theresemol

Jag är en glad tjej som har fotograferat så länge jag minns. Min första egna kamera fick jag på Finlandsfärjan till Mumindalen 1997, den såg ut som en liten pingvin. Året efter fick jag min första egna digitalkamera och sen dröjde det inte länge innan pappa skaffade sin första digitala systemkamera, som jag nog använt mer än honom. Alla tre kamerorna är utslitna sen länge och nu har jag en Olympus E-410.

Jag börjar tröttna lite smått på att fota blommor, natur och mina älskade katter och hunden Ludde som är med överallt och längtar tills nästa äventyr; porträtt/modefotografering och att ge mig på mammas analoga systemkamera och lära mig ta bra bilder med den.

Presentationsbilden är tagen av mig själv.

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Landskap, Gatufoto, Nattbild, Macro, Barn, Bröllop, Mode, Reportage / Situation, Posering, Svart-vitt, Vilda djur, Action / Äventyr, Digital efterbehandling, Porträtt, Husdjur / Tamdjur, Natur, Växter, insekter, naturdetalj

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i svartvitt. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med macro, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Det finns så många och alla är ihopkopplade med andra saker än fotandet i sig självt. Första bilden med pappas första digitalkamera är ett: det var på den tiden när man inte pratade om pixlar och kameran varjen hade blixt eller display - i alla fall inte i amatörsammanhang. Ett annat är när jag tog den första bilden på min kattunge Mimmi (som nu är stor och med på en hel del bilder), den här gången hade kameran både blixt & display, och sen fick jag arbeta med den i Photoshop 5.nånting. Varje bild blir ett nytt bästa fotominne men den bästa bilden jag har tagit var på Gedänknish Kirche i Berlin under en shoppingtur; det var 1 timme tills vi var tvungna att vara tillbaka på hotellet för samling med klassen och vi var på andra sidan stan. Bilden tog när jag & Petra bara gick förbi och det blev en av mina bästa någonsin, kanske för att jag kopplar ihop den med alla minnen från Berlin. Oavsett så ska den tryckas upp på canvas till min lägenhet i höst tillsammans med egna bilder från Paris & Athen.

Mitt sämsta fotominne:
35 grader i skuggan, lunchtid, Aktopolis, turistbild, motljus & vätskebrist. Behöver jag säga mer? På något underligt sätt blev bilden helt okej i alla fall, men inte en av mina bästa.

Min största inspiration:
Personerna runt omkring mig, kanske pappa allra mest? Det är han som har fört över fotointresset på mig, och nu kanske mitt är större än hans... redan ganska tidigt på 90-talet, när digitalkamerorna började komma för "oss vanliga svenssons" hade vi minst en hemma. Jag var så liten att jag inte kunde multiplikationstabbelen, men kameror det forstod jag mig på. Sen visade han mig Photoshop och sen fick jag min egen kamera och då tog fotointresset fart på riktigt. Jag röjde undan en hel vägg i mitt rum, riggade med spotlights från IKEA och tvingade alla som kom in där att stå modell. Allra mest "plågade" är nog min hund och katterna Mimmi och Berlin, men numera är de vana och älskar kameran (nästan) lika mycket som jag. Men tilbaka till inspirationen: pappa älskar fotografering nästan lika mycket som mig och det var oftast hans kameror jag använde innan jag fick min egen. När jag var liten var det pappa som gav mig tips om hur jag skulle få bilderna bättre, sporrade mig till att ta bättre kort och idag är det han som tycker bäst om att se mina bilder. Han kommer med lika mycket tips och konstruktiv kritik som jag gör på hans bilder och vore det inte för pappa skulle jag inte utvecklas så som jag gör. Och att gå ut och leta efter den där perfekta bilden som pappa kommer älska lika mycket som jag gör inspirerar. Och sen finns det nig en liten outtalad tävling om vem som är den bästa fotografen och tar böst bilder ;) Att ta en bild som säger andra något speciellt är min största inspiration, och oftast är det pappa som är den som kollar på bilderna.

Jag fikar helst:
Med mina kompisar på en solig uteservering i en storstad med mycket människor och intressant omgivning.

I kameraväskan har jag alltid:
Ett extra objektiv och en flaska Coca Cola.

Drömbilden är:
En bild som inspirerar någon att våga ändra sitt liv för att komma närme sin dröm.